jd I samhet i religionsfrågor har verkat sitt till. ar isynnerhet vid utvsndringsrörelsens början. ut) Hvad Finland beträffar, så finnas inga upp. pi fifter om derifrån skeende utflyttningar. le Dei är dessutom icke tillåtet? för under aI ryska spiran lydande personer att ?vandra ut?, ty i det Pheliga fäderneslandet? böra galla menniskor känna sig lyckliga. Nu hör vr.) väl Finland icke till Ryssland på sådant or ) Sätt att man kunde kalla detsamma en rysk 1. provins, men ezaren är dock herre der så godt som hvarsomhelst i sitt rike — och t derföre få finnar ?med pass? icke just gerna j vandra ut fill andra länder än det ?heliga ol Ryssland. Det oaktedt bege sig årligen I flere hundra personer öfver till Sverge och Norge, isynnerhet är detta fallet der Finmarken och Finland (Lappland) stöta tillsamman. Der eger nemiigen en nästan regelmessig öfverflyttniog rum. — De många nödären å rad ba i östra Finland på sensre tider tyvärr frammanat en ström ef utvandrare till Ryssland för att der söka arbetsförtjenst. Flertalet af dessa sistovämnde duka dock mer eller mindre under i nöd och elände. — Såsom en slags legaliserad ttvandring från Finland kan ock anses det antal unge bildade män som Fiseland årligen från keodetrkåren i Fredrikshamn såsom oflicerare levererar till ryska armån och hvilka till en stor del alldeles förryskas. Det är en egendomlig ödets lek att Å samma ort, der det ödesdigra fredsslutet af den 17 Beptember 1809 afslöte, efteråt en anstalt iarätteI des, som från Fiolagd till förmån för iska armen dragit tusentals ofta frambtöende J intelligenser. I Efter att ha egaat förestående, för utIrtymmets skull, nog flyktiga öfverblick åt I brödrafolkens förhållanden iutvandringstrågen, komma vi öndtligen till sjölfva ge. I Den utvandring, som härifrån eger rum, är ringa i jemnbredd med hvad som gäller Europas öfriga till emigrationen skattande länder, icke allenast i förhållande till lanI dete folkmänad, utan ock absolut taget. Sverges högsta ärliga utvandringssiffra hittills, den ar är 1865, steg icke till mer än 6691, som visserligen ger ett facit af ungefär 1 utflyttande på 670 af Sverges befolkning eller O.14 proc. af befolkningen. Demaa siffra (6691) utgör emellertid blow cirka 2!2 proc. af den allmänna europeiska utvandringen, som torde öfverstiga 250,000 personer, då deremot Sverges befolkning utgör värapå 32 proc. af de till emigrationen skattande europeiska löndervas totslbefolkning, eller ungefär 110 å 120 millioner. Den svenska utvandringen, som till två. tredjedelar är riktad till Förenta Staterna, bar dock genom den omständigheten en res lativt större betydelse och vigt, att bvenee net et 7 Mitten rå RR FÅR rika och det således är antagligt ait deras iaflytande på det amerikanska lilvets utbildning i tidernas lopp icke förblir så obetydlig som det ringa antalet inflyttade individer vid första påsendet kan ge anledning att tro. Med Jobn Eriesson till banårförare torde väl ock det svenska elementet kunva vinna aktning i den nya verlden, för hvars välgång denne Sverges son, YMerrimacs? trotsare, gjort så mycket. Hvilka direkta tjenster Ericsson fortfarande gör sitt fordna hemland är kändt och erkändt; men äfven medelbart gagnar han dem af dess söner, som bortom oceanen sökt och söka sig ett nytt hem. Det är icke ett ringa ting för de (sedan 1851—1865) till Amerika utvandrade 24285 svenskarne att vid beträdandet afden nya fosterjorden vete med gig att deres fosterland skänkt Ames rika en af dess yppersta män. Om ieke hvarje svensk är en John Eriesson, så är dock hvarje svensk landsman till propellerns och monitorernas skapare. De detaljerade uppgifter vi ha om den svenska utvandringen gå icke längre till: baka än till år 1851. Men från denna tidpunkt föreligga oss, genom statistiska cen tralbyråns förekommande redobogenhet att lempa alla behöfliga notiser, de mest tillförlitliga källor och uttömmande sifferuppgifter. Att folk äfven före 1851 utvandrat från Sverge är kändt och det är skada att tabeller ej förefinnas för hela den i utvandringens tistorie så iatressanta perioden 1848—54. Men kan således sicke bedöma huru ?guldfebera? 1848—1851 inverkade på den svenska emigrationen. Från Sverge atvandrade Ar 1851. 1,102 personer, 1852 Sal, sg 1853. 2.008 1854. AMS od 1087 : 1120: 0g TB 57 så 270:-50-; 0 BÅB: og , ER REN A 500 a : 3127 4 br ; 6:601.0 cy Sunma 30,716 personer. skarne äro särdeles gerna sedda i Ame0). SÖ ra ch ANAL. pers ch Lr WD I AM R Mm 1866 sannolikt något mera än föregående år. Af detta antal ha, som ofvan nämndes, tvåtredjedelar vandrat till Amerika, hvarvid det egendomliga fallet inträffat att under första qvinqvenniet 1851—55 af utflyttade 12,747 personer icke mindre än 11,148 gått till Unionen, medan under åren 1861—065 af 19,816 utvandrare endast 9420 tagit denna väg. Qvinqvenniet 1856—060, med sitt fåtal af 4156 emigranter, deraf 3717 till unionen, iorde böra antagas såsom af mindre bestömmande vigt, ty det derpå följande 1861-65 och det nu öppnade 1866—70 ha visat och visa, det senare i sina två första år, ett af. jordt stigande af utvandrarantalet. Det skulle föra oss för långt i enekildhejer att här ingå på slla de sammanstöllningar, till hvilka man kan leda sig medelst de noggranna sifferuppgifterna, och vi inskränka oss till att endasi återgifva huf. vudresultaten åf statistiska byräns rika sifferspråk. De landskap som mest skattat till denna folkrörelse äro landets sydliga och sydvästiga, med det undantag att Östergötlands och Jönköpings läns bidrag ugder qvingvenniet 1851—55, eller resp. 1446 och 1948 personer, äro något högre än nedanstående uppgifter från: Kristianstads län 1851—55 1358 personer, Elfsborgs Blekinge 1003 si gö te kr