Friberg tillfrågades slutligen af ordföranden, om han vidblef sitt förnekande att hafva egt vetskap om brottet. Han förklarade sig fullkomligt oskyldig och påstod, att Larssons angifvelser mot honom härledde sig af hat. Larsson å sin sida bedyrade under tårar, att hon talat sanning, och tillade, att Friberg, då han eggat re till brottet, sagt, att han skulle svara för allt. Allmänna åklagaren framhöll hurusom Friberg, genom den befattning han tagit med de stulna sakerna och silfret, sökt utplåna spåren efter brottet, och ansåg så många bindande omständigheter förekommit mot honom att hafva uppeggat och anstiftat den gräsliga gerningen, att han, då Friberg fortfarande fräckt nekade till all vetskap och delaktighet deri, fann sig föranlåten påyrka Fribergs insättande i mörk cell till nästa förhör. Efter en stunds öfverläggning förklarade sig rätten för närvarande ej kunna bifalla detta yrkande, hvarefter målet uppsköts till nästa onsdag för flera vittnens inkallande och hörande. — Sjelfmord. Sistlidne gårdags e. m.) anmäldes å traktens vaktkontor attuti Carlbergsalleen påträffats en okänd mansperson, hvilken medelst ett skott afhändt sig lifvet. Vid på stället af en öfverkonstapel gjord undersökning befanns det, att karlen med ett gevär skjutit sig ; munnen, och att skottet utgått genom venstra örat. Iden dödes fickor funnos ett kruthorn, en hagelpung och en dosa knallhattar, i kontanter ett öre rmt, samt dessutom en prestattest, utfärdad för drängen Johan Victor Jansson, född i Norrsunda år 1825, hvadan det förmodas att sjelfmördaren i lifstiden varit sagde person. Liket blef strax derpå affördt till stadens bårhus å Kungsholmen.