Ett år hos Fredrika Bremer. Af Margaret Howitt. Öfversättning ef Thora Hammarsköld 1, 2 delen. (Stockholm 1857.) Författarinnen till dessa anteckningar, en dotter af den bekante Mary Howiut, tillbragte i Sverge ett år fråa hösten 1863 och vistades under denna tid hos modrens väninna, Fredrika Bremer. Det är sålunda bilder och anekdoter vr dagens eget lif, gom denna bok erbjuder, medan den älskliga och rena bildea af en bland Sverges ädlaste döttrar utgör dess kärna och medelpunkt. Man får dock icke tro, att författarinnan, trots sin förkärlek för sin vördade äldre vän, endast lemnar oss skildringar ur hennes lif och umgäsgeskrets. Hon har med öppen och fördomefri blick sett sig omkring, så längt bennes ställning medgif vit, och sökt att sammanför allt af märkvärdighet och intresse, som kommit i hennes väg. På kan hon ej blott teckna en mängd personer, med hvilka hon stått i berörivg, utan äfven scener ur lifvet i huf. vudstaden och Upsala, karakteristik af se der och bruk i Sverge, underrättelser om märkvärdigheter, raskt tecknade naturutsigter 0. d., med ett ord värderika bidrag till kännedomen om vår odlings nuvarande stånd punkt. Och ellt detta har hon gjort med ett mildt och kärleksfullt sinne, som måhända någon gång förlorar sig i oväsent-: liga enskildheter, men alltid visar sig öppet och erkänsamt, alltid friskt och okonsatladt. Huru mycken tack hon förljenar härför, inser den, som vet, hur föga vårt land ännu är kändt i utlandet, äfven i England, och hvilka vidunderliga eller åtminstone oriktiga föreställningar utländningen merendels gör sig om våra förhållanden och vårt lif. Afven som öfversatt läses arbetet med intresse, då det för hvar och en kan vara lärorikt att se Sverge bedömdt af en främmande, som omedvetet tillämpar en annan måttstock vid sin uppfattning, än den man ejelf är van att anlägga, och särskildt när skildringen, såsom här, är gjord med syn bar förkärlek. Arbetet bevarar dessutom mångfaldiga slag af den själsskönhet och den outtröttliga kärlek till menniskorna, som utmärkte Fredrika Bremer, liksom det gör oss bekanta med hela den verld af välgörenhet och omsorg för likers hjelpande hon förmått skapa kring sig. Det får genom allt detta ett värde, som gör det förtjent af att spridas till den vidsträcktaste läsekrets. Öfversättningen är af en öfvad och välkänd haod samt synnerligen förtjenstfull. Måhända är det samma person man bar att tacka för den riktighet i uppgifter som öfverallt råder.