ten eller vid riksdagarne? — o. 8. v. I följd häraf och i stöd af 13 1723 års riksdagsordning och 1734 års riksdagsbeslut, hvaruti visligen stadgades att Pförslager angående rikets grundlagar och författningar böra först hos K. M:t ingifvas och förut pröfvas om de förtjena att riksens stämder meddelas?, samt 11 i 1741 års riksdagsbeslut som varnade en och hvar för att tadla och påtala Rikets ständers rådslag, tagna mätt och författningar, så ansåg justitiekansleren boken högeligen anstötlig. Den ännu obekante auktoren borde för den skull å vederbörlig ort efterfrågas (å titelbladet hade intet namn på förf. uppgifvits), derefter hörag, och sedan med honom och detta verk lagigen förfaras; men, emedan boken var ställd till rikets ständer, och riksdagen då var så nära för handen, att man innan dess början ej kunde hinna att med någon undersökning komma till slut i fall saken skulle vid domstol upptagas, så hemställde han om ej K. M:t och riksens råd skulle täckas lemna skriften till rikets ständers eget bepröfvande, i hvilket fall det dock vore nödigt att förfaftaren ?som nog utan rättegång torde blifva bekandt? (justitiekansleren insåg att uppgift på förf. skulle af boktryc karen meddelas) borde vid ansvar förständigas att icke låta något exemplar utkomma utan låta försegla dem alle, att på säkert ställe förvaras, eller om K. M:t skulle hålla rådligare, att genast med saken lagligen och efter dess beskaffenhet måtte förfaras. Sedan detta memorial blifvit uppläst androg genast riksrådet v. Höpken att boktryckaren Grefing låtit förmå sig uppgifva Nordenerantz såsom författaren. I den tanken styrktes samtligeriksråden äfven derafatt detta arbete egentligen var en konfirmation af det som af trycket utkom vid nästlidne riksdag under namn af ?Tankar och Lag — Gc., hvartill Nordencrantz allmänneligen hörts vara författaren? Riksråden ?funno betänklighet vid skriftens förbjudande och auktorns ställande under ansvar, emedan riksens råd voro uti skriften likasom anklagade för deras rådslag om tillstyrkta författningar, hvadan ett förbud kunde hos många få utseende, som ville R:s Råd förqväfva en sådan förment upplysning för riksens ständer; alltså beslöts att saken skulle till Rikets ständer hänskjutas; men till förekommande af skriftens spridning eller utdelning, anbefalldes justitiekansleren att uti handbref gifva Nordencrantz tillkänna att K. M. velat antyda förf. att vid ansvar icke låta något tryckt exemplar deraf utkomma, utan i tysthet förvara dem tills ständerna sjelfva snarligen sammanträdde, då KE. M:t, som ernade låta detta grannlaga mål komma till deras kunskap, ville.i nåder låta N., ifall han vore förf., veta på hvad sätt han må tillåtas den tryckta skriften aflemna?, I sådant syfte afläts justitiekanslerens skrifvelse dagen derpå till Nordencrantz och af honom qvitterades.