är beslägtadt med deras natur och förhöje deras fägring. Man måste beundra konst närens pietet, som är lika fri från flär som från småsinne. Öfverallt fiene vi de ursprungliga texten vidfogad tonerna, de så kunnat ske är visaps födelseort angifren och blott såsom afrundning eller illustra tion är någongång tillsatt ett preelle postludium, som eger all den det enklas ri edom, som innebor i melodien, och ick är kommen att upplossa uten att fullkomn: honom. Der themat är kort, kraftigt oci sig sjelf nog sluter sig harmonidrägten met trogen smidighet till dess forraer, men de orden fordra ett väl träget upprepande a ett enformigt eller svagt motiv är ackom njemanget omvexlande med verklig prakt å samliogen är ämnad att spridas qid omkriog kunva vi icke annat än flune et dylikt förforande klokt och nyttigt. At den nordiska andan allestädes är respekte rad behöfra vi ej särskilt nämna då de gäller: den tonskald, som med sina snill: rika kompositioner just såsom en ädel tolk af denna gjort sig beumdrad och älskad no rden. Åtskilliga nummer i samlingen äro ne. turligtvis sedan allbekanta äfven hor ons svenskar, Så t. cx. Skogmöte hos Thor. gjer Skjelle7, känd hör under namn af begynnelseorden i Böttigers poem Jord och himmel jag?; så äfven PEn liten Gut ifra Tistedalen? m. fl. Tre finnas upptagna i Ivar Hallströms vackra samling af folkvisor från främmande länder, nemligen Ola Glomstulen? (D dur), ?Huldre Lokt (G dur) och dea erotiskt hersliga Astri, mi Astri? (BE dur), som i qvartettarrangement äfven ofte är med på vära studentkonserter. Er. fjerde, Asmnad Fregåegjaevar? (H moll), som Hallström likaledes lärt oss känna, förekommer icke biand Kjerulfs nu utgifna. ?Skogmötet? tyckes oss vara den enda visa som af denne sistnämnde blifvit till en viss grad förkonstlad. Bland de jemförelsevia 088 mindre bekanta eller rentaf okända mumren i den Kjeruliska samlingen må sär skildt såsom öfverlägsna nämnas: Jeg ser dei ut for Gluggen? (A moll), ?Majoren 08 hans kompanit (D moll), Frieras? (G moll), ?Haldre sa en Ellang? (A moll), I fjol (E dur), Möllervisen? (B rooll), Dalebu Jonsson? (F dur), Husk op i Ring? (A dur) och Paul på Haugen? (G dur). tHvad det er godt att lande? är ett slags folksång bland fölkvisorna. Vid detta uppräkvande är det emellertid blott för ett enskildt tycke vi vilja svaxa, då så raycket af dessa visora nationella betydelse är oss obekant. och åtskilligt af frarostående värde derföre kon undgå vär uppmärkserhet. z Orden har man till följd af de stränga Pprovir cielismerna understundom svårt att fatta. I några visor äro de åter högst ka. . raktevintiska och anslå särskildt genom det lifliga i skildringen, som alltd kastar oss in raedias res och går rakt på saken. Af syrmerlig etfekt i samverkan med wmusiken är L. ex. följande tirad: Majoren med sit hele kompani — Hei kom faldi-raldi-raldi-ra — Skriver han dem for Mönstringen bi — Hei kom faldira — Der staar de en Time eller to — Hei kom etc. Skriver han dem som Afsked skal faa — Falleri-fallera — Allt till toner som antyda attnågot bögat vigtigt och utomordentligt ståtligt är a lärde. — Vi önska det vackra arbetet ul hjertat den vidsträckta spridning och goda framgång, det äfven hos oss så väl förtjenar, och tro oss äfven kunna Pityga attdet redan å allmänhetens sida vynnit Hflig appmärksamhet. Blend musikeliska arveten för pianofarte som nyligen utkowmwit förtjenar för öfrigt att nämnas Allegro de Concert of Fredrik Lindholm, en melortirik och pompös komposition i bred stil och med en särdeles väl arbetad mellansats, — Christian Cappelen har lemnat Romance og Scherzo och John Jacobsson Albumb! ad (ianehållande Förgätrmig ej?, Melank oli? och Väårsång?) — allt salongsmusik, men i mer än ett afseende höjdt öfver det alldagliga i denra genre. TIOMOREETENSSTENTSKRT SST KOR