BLANDADE ÄMNEN. Om s. k. sensitiv (känslig) låga. I England väcker, under namn af sensitiv låga, följande experiment stort intresse. D. B. rg härom efter Industri-Blätter, 1867, föl jande: En smal gaslåga ur en vanlig stålbrännare vi sar ett högst öfverraskande förhållande, om der genom ökadt gastryck uppdrifves till en höjd a 14 eller 16 tum. Den yttrar då för höga tone: och starkt buller en så fin känslighet som mar kan önska för andra instrumenter, hvilka vise värmets och elektricitetens inflytande. Låte man i närheten eller till och med på något af stånd en hvisselpipa ljuda, så förkortas lågar ögonblickligen till hälften af sin längd, men så snart tonen upphört, stiger lågan till sin förr: höjd! På samma sätt verka hammarslag, syn nerligen på ett metalliskt underlag, klockljuc m. m. Violinen visar ej något inflytande på lå gan, endast då qvinten anstrykes, sammansjun ker den ögonblickligt till en kort, busklik, högs orolig låga. En annan låga af 20 tums höjd vi sade sig ännu långt känsligare; den markerade tydligt, genom sammanfattning till halfva höj den och dervid, i enstaka fall äfven genom häf tig oro, hvarje mindre buller, såsom frasande af en sidenklädning, stöflors knarrande, ett lite mynts fallande i gQltvet, en regndroppes slag på rutan 0. 8. Vv. enniskoröstens uttal af voka len U har ingen verkan på lågan, O sätter der i rörelse, I kommer den att häftigt skälfva, mer för S sjunker den samman till en oformlig eld klump. — En anekdot om dr Velpau. Temps be rättar följande anekdot om kejsar Napoleon nyligen aflidne lifmedikus Velpau. Denne ut märkte läkate hade samma svaghet som mång: andra menniskor, att vara synnerligen penning snål. En gång hade han genom en djerf opera tion, som lyckats särdeles väl, räddat ett barns lif. Då saken väl var öfverstånden, infann bar nets moder sig hos Velpan och sade till honom Ni har frälst lifvet på min son; jag vet icke. huru jag skall bevisa er min tacksamhet, kan ske kan denna portfölj, som jag sjelf broderat.. Min fru — afbröt Velpau henne — jag kan icke utöfva min konst för blotta nöjets skull. Jag har mina behofver, liksom ni edra. Jag måste derföre afstå denna gåfva och bedje er utbyta den mot någon solidare ersättning. — Hvad be. gär ni då — frågade fruntimret, synbarligen mycket upprördt — bestäm sjelf, hvad ni vill hafva. — 5000 francs — svarade Velpau. — Fruntimret öppnade portföljen, som innehöll 10 banknoter på 1000 francs hvardera, lemnade doktorn 5 af dessa och aflägsnade sig med de an dra B, hvilka hon på sådant sätt sparade.