Kjöbenhavn, att der låta viga sig och sedan återvända till fäderneslandet, som de ogerns öfvergifva. De kommo alltså till Danmark: hufvudstad, men fingo der den upplysning, att den vigsel, som der kunde meddelas dem, vore inför svensk leg otillräcklig. I stället rådde man dem att resa till Kristianstad, der en prest skulle finnas, som för barmade sig öfver dylika menniskors nöd. Ditkomne, träffade dem den sorgliga underrättelsen, att ej heller der vigsel kunde erhållas. Emellertid hafva de på siva irrfärder för sin tros och sitt samvetes skuld förspillt icke ringa del af sina små tillgångar, utan att nå silt mål: kyrklig välsignelse för sedlig, kärleksfull sammanlefnad.