Reform-mötet i Anderslöt. Sedan inbjudaren, riksdagefullmöktige Per Nilsson, i ett kort tal hetsat de närva rande välkomna, utsågs han till ordföransamt skolläraren Nils Larsson i arp til sekreterare. Derefter öppnades förbandlin gerne med första frågan: På hvad sätt bör värt mationalförsvar ordna Jör den minsta kostnad, likväl starkt nog al betrygga vår frikel och sjelfständighet? Efter en vidlyftig diskussion uttryckte möte den åsigt, att allmän nationalbeväpning bord: införas samt att roteoch rusthållare till en de böra befrias från sitt onus. Derefter ötvergick: till andra frågan. Anses det af bekofvet påkalladt att ändring sker angående valrätt vid kommunalstämma, och på hvad sätt ? Ordföranden fästade uppmärksembeten på hurt nödvändig en sådan förändring är, då några få personer inom ett samhälle kunna bestämma öf. ver alla de öfriga. Man hade föreslagit anti gen val per capita för dem som skatta efter andra artikelns bevillning eller också graderad röstskala. Tal. ansåg lämpligast att vid val per capita röstningssättet begagnades, men att vid ekonomiska frågor en graderad röstskala tillämpades. : Nämndemannen Ola Nilsson i Nötesjö inlemnade en af 34 åboer från Gustafs socken uridertecknad skrift, i hvilken begärdes val per capita, eller också graderad skala på följande sätt från 1—10 fyrkar, 1 röst, 10—20, 2 röster, 50—100, 3 röster, 100— 500, 5 röster, 500 --1000, 6 röster, samt sedan en röst för 1000 fyrkar, likväl skulle ingen ega mer än 10 röster. Med Per Nilsson instämde Lars Pålsson i Hemmesdynge, Petter Persson i St. Isie, Truls Persson i Önnarp. Ola Nilsson i Nötesjö samt apotekaren Högdahl i Anderslöf. Bengt Larsson i Hemmesdynge talade för graderad röstskala, emedan det ej stort lönade mödan att bevilja rösträtt åt dem som hvarken vilja, kunna eller hafva tid att begagna sig af den. Nils Larsson i Önnarp bevisade att en tredjedel af landets befolkning ej egde rösträtt, och anförde som exempel att i hans hemtrakt 24 familjefäder af 75 ej egde rösträtt, utan att likväl hatva mindre insigter. De fattige få betala, hafva skyldigheter, men inga motsvarande rättigheter. Instämde med ordföranden. Denne sökte bevisa den graderade röstskalans nödvän-. dighet vid ekonomiska angelägenheter sålunda, att, i motsatt fall, de fattige skulle kunna tvinga den förmögnare till öfverdrifna utgifter, hvarigenom man kom från den ena ytterligheten will den andra. Sedan diskussionen var afslutad, fattades det enhälliga beslutet, att per capita töstningssätt vid val vore önskvärdast samt begagnandet af en graderad skala vid ekonomiska frågor. Hur bör vägunderhållet ordnas? Ordföranden upplyste att förändring isynnerhet är önskvärd, derför att säterierna äro befriade derifrån. Vid de många tillfällen frågan varit före å riksdagarne hafva följande förslag blifvit framkastade: 1:0) att staten skulle ötvertaga underhållet af de stora vägarne, men detta har strandat, dels emot den orättvisa fördelningen emellan landskaperna, dels emedan städernas invånare då vilja att staten skall öfvertaga äfven underhållet af dess gator, hvilket blefve allt för drygt för landsbygden; 2:0) att kostnaden skulle fördelas på all jord, så att alla inom socknen, hvilka skatta efter andra artikelns bevilli ning, skola deltaga deri; (detta förslag har vun. nit det största bifallet) samt 3:0) att den resande skulle betala vägpenningar, mMe, detta skulle störande inverka på trafiken saryt åstadkomma så stora förvaltningskostnader, att behållningen säkerligen blefve ringa. Talaren förordade det andra förslaget, i hvilkex åsigt Lars Jeppsson i Skifvarp, Petter Perssoa i St. Isie, Bengt Larsson i Hemmesdynge, Lars Pålsson i Hemmesdynge samt Truls Persson i Önnarp instämde med några modifikationer. Beslutet blef att vä. gen skulle dela3 efter fyrktalet samt att alla som skatta efter a:adra artikelns bevillning inom socknen skulle deltaga i underhållet. Mot detta beslut reserverade sig Nils Lareson från Önnarp, emedan han ansäg det orättvist att den som ej egde jard skulle bidraga till underhållet, tamt Truls Persson i Önnarp, emedan det ej vore billigt att lägga något onus på rusthållsjorden förrän all jord lika skattlagd. På hvad sätt bör skjulsningsbesväret ordnas? . Ordföranden upplyste om att denna fråga var rit föremål för öfverläggning vid många riksdaj: gar, men utan resultat, samt att orsaken hvarför ändring vore önskvärd är den, att endast : skättejorden tryckes af detta onus. Flere förslag bafva blifvit framkastade för att afhjelpa detta onus, bland hvilka det isynnerhet väckt sympatier, att den resande skulle betala så hög skjutslega, att entreprenören ansåg sig kunna gåiland dermed, Deremot har likväl anmärkts, att legan H blir väl dryg, så att trafiken derigenom hömmas, I att på somliga trakter, der trafiken är ringa, entreprenörer svårligen kunna erhållas, samt att ! embetsmännens dagtraktamente, då de resa å tjenstens vägnar, men begagna egna hästar, blir wäl drygt. Man har äfven försökt att kasta etta ; onus på staten, men det blir alldeles för dyrt och skulle ej medföra lindring för någon, eme-! dan man återfick utgiften på debetsedeln. Man . har föreslagit 1 rdr 50 öre pr mil i stad samt 1: ! 20 å landet, men andra hafva ansett det böra vara lika, emedan egare af häst i stad har månfö sätt att förtjena på den, hvilket ej är förhål. andet på landet. Således skulle 1: 50 betalas öfverallt pr mil samt staten mellankomma om ej entreprenör kunde erhållas, Ordföranden biträd: de denna åsigt, men med den modifikation, att äfven landstinget skalle i det senare fallet mellankomma, så att utgiften delades lika mellan staten och länet. Jöns Bengtsson i Anderslöf I trodde att entreprenörer på sådana vilkor ej kuni de erhållas, Truls Persson i Önnarp instämde med ordföranden, blott med den skilnad att hvar) ken staten eller landstinget skulle betala något, utan dem resande allt. I denna åsigt instämde Pet.cer Persson i Stora Isie. Lars Jeppsson i Skifvarf ville att hästarnes antal skulle nedsättag, å nu vid somliga gästgifvargårdar 30 hästar skola hållas på dag, men ej så stort antal utgår i måpaden. Ordföranden upplyste att landshöfdingeembetet bestämmer hästarnes antal, samt : att e) ändring kan ske annat än hvar gång kon; traktet är utlupet och nytt uppgöres. Mötet ut!o talade derefter den åsigt, att ändring vore önsklif värd samt att bäst vore om de resande ersatte detta onus, så att jorden befriades derifrån. i: Efter en kort diskussion angående en högre j folkskola i Wemmenhögs härad, upplöste ordföS randen sammankomsten med ett vackert tal 3 a rt ALI