Larsson hviskat till Friberg: Jag kunde ej fn dervid Friberg häftigt kuffat till henne. å Larsson sednare skulle bädda, utbröt Friberg, sedan Jonsson gått ut, i oqvädinsord mot Larsson, ryckte sängkläderna utaf henne och tände i ilskan eld på en nattkappa, som han tagit af sig och lagt på bordet. Påföljande morgon, sedan alla stigit upp (Larsson och Friberg lågo ej tillsammans, utan i särskilda sängar), hade Friberg, sedan Jonsson aflägsnat sig, yttrat till Larsson: Blir det nu icke gjordt i dag, så kommer han (den unge brorsonen) hem, och då blir det aldrig.? Larsson och Friberg visste att Laurell hvarje dag väntade brorsonen från Vermland. Efter detta samtal hade Friberg gått ut på gården, hvarefter Larsson stoppat mordvapnet, som hon vid hemkomsten på onsdagen lagt i fönstret, på sig. Utkommen på gården mötte bon ånyo Friberg, som yttrade till henne: ?Har du icke gått än? Akta dig för Berglunds!? (en i samma hus som Laurell boende fru). Ordf. Kan du säga mig, hvarföre du, derest du afstått från tanken på mordet på onsdagen, nu ånyo hänföll under det förskräckliga beslutet? . Larsson. Jag fruktade att Friberg skulle taga lifvet af mig, om jag icke gjorde det. Ordf. Tänkte du inte på att söka undkomma H riberg, att flytta ifrån honom och begifva dig or Larsson. Under natten mellan onsdagen och torsdagen tänkte jag nog: Herre Gud! om jag kunde komma ifrån honom, men det föll mig icke in att flytta ifrån honom eller undkomma honom. Ordf. Hyste du ännu någon kärlek till honom? Larsson. Nej, v: hade lefvat oense på sista iden; han har slagit mig och hotat mig till ifvet. Ordf. Var det sålunda endast rädsla för Friberg, som dref dig till begående af mordet, eller dref dig icke äfven ditt eget begär att åtkomma Laurells penningar? Larsson. Det var väl det med. Ordf. Hade icke Friberg föreslagit att ni skulle resa till Amerika? Larsson. Jo, för längre tid tillbaka talte han rom. Ordf. Nå, du begaf dig af, du kom till Laurells bostad utan att hafva mött någon, du ringde på och hon öppnade? Larssom. Ja! Hon sade: Jag tänkte just nu gå ut och handla.? Ordf. Men hon vände om, och du följde efter henne? Larsson. Ja; hon tog först fram ur en byråläda och visade mig en garibalditröja, samt fråfade om jag kunde sälja den för tre riksdaler, varpå jag svarade att det var för dyrt. Då hon derefter passerade genom den korridor, som finnes mellan rummen, och visade mig en sidenmantilj, som hängde 1 en garderob, tänkte jag der fullborda gerningen, men samvetet slog mig. Ordf. När fattade du först i mordvapnet? Larsson. Efter det vi återkommit i köket och Laurell öppnat skafferidörren. Ordf. Du måste då hafva blifvit förskräcklig! Hur gick det sedan till? Larsson. Då Laurell kommit in i skafferiet samt sträckte PP handen för att taga något på en af hyllorna derstädes, gaf jag henne första hugget. j Ördf. Det var då Laurell utropade: Är du tokig, Margreta ?? Larsson. Jal Ordf. Du gaf henne nu hugg på hugg, rik-. tande dem åt ansigtet. Sökte hon ej värja sig? Larsson. Jo, hon höll upp händerna, för att skydda sig. Vi förbigå mordets öfiga ohyggliga detaljer, endast omnämnande, att sedan Lanrell fallit till golfvet och Larsson fruktade att hon skulle börja skrika, stack hon in sin venstra hand i hennes mun samt drog ut tungan, hvilken hon med en gaffel, som hon tillgripit, sedan hon tappat andra mordvapen, haekade tills tungan lossnade vid roten. — Af det upplästa obduktionsprötokollet upplystes, att den mördade hade minst 30 hugg i ansigtet och 20 hugg på nedra delen af magen å icke större yta än en flat hand. Under det Laurell kämpade med de sista dödsqvalen, skulle hon med händerna sakta klappat Larsson. Huru Larsson efter mordgerningen tillslöt dörren till skrubben, gick ut i köket och tvättade blodet af händerna och koftan i den dervarande vattenledningsreservoiren, samt huru hon visiterade och plundrade den mördades gömmor är förut omtaladt. Då Larsson gaf Laurell första hugget, påstod hon sig i ångest ha ropat: Jesus hjelp mig!? Ordf. Huru kunde du vid så gräsliga förehafvanden uttala detta namn? Larsson. Jag tror att det var satan som ingaf mig både dessa ord och gerningen. . Ordf. Satan är icke sådan du föreställer dig. Han är det onda samvetet, de onda tankar och gerningar som förfölja enhvar. Larsson utstötte en suck. Ordf. När Laurell klappade dig, uppsteg då ingen tanke hos dig att sluta? Larsson. Nej! os Ordf. Du var fattad at en riktig blodtörst Men efter mordets begående och då du höll på att samla ihop tjufgodset, kom då heller ingen änger öfver dig? . arsson. Ingen enda gång medan jag var der i huset. Omkring klockan half 9 f. m. kom Larsson hem. Friberg och minsta gossen voro då inne. Då Larsson hviskade till Friberg: ?Nu är det gjordt!, kysste han henne och ref bort ett stycke A linningen at Larssons lintyg, som var blod: bestänkt. Friberg frågade sedermera: Skrek hon mycket? I detsamma inkom den äldsta gossen, yttrande: Hvad var det pappa sa?, hvartill Friberg snäsigt svarade: 7AlN reda på.? sr on Huru Larsson på Fribergs uppmaning ännu en gång var på väg till den mördades bostad, för att stjäla mera, men hindrades derifrån; huru hon gömde tjufgodset i muren till Johannis kyrkogård; huru Friberg sökte. sälja och pantsätta åtskilliga persedlar af de tillgripna sakerna samt slutligen nedgräfde det stulna silfret på experimenta! fältet, der det anträffades, äfvensom Larssons promenad till Ladugårdslandets kolerakyrkogård på torsdagseftermiddagen i sällskap med Lindeberg, liksom fru Berglunds besök senare på torsdagsqvällen hos Fribergs, dervid Larssons sinnesoro, då Berglund omnämnde mordet, gaf sig tillkänna i utropet: De måtte väl cke komma till oss och göra visitation?, samt huru Larsson derefter tog åtskilliga af de stulna clädespersedlarne samt rullade ihop dem oeh lade lem bakom en på gården stående soplår, der akerna påföljande torsdagsmorgon af renhållingshjon anträffades, — är förut utförligt omaladt. Efter slutadt förhör med Larsson, förehemtales Friberg, som fort:arande förnekade att ha gt någon vetskap om eller delaktighet i mordet, ch vidhöll den berättelse han afgifvit i polisi arten. Vi skola i morgon redogöra derför, emedan det r nödigt känna de uppgilter han haft, för att edan kunna följa blifvande förhör med honom. — Rån. Falköping den 23 Oktober. Mare d aftonen begingos tvenne rån pi i Hål oden staden. Det ena rånet, för hvilet hemmansegaren Setterberg från Mösseberg ar föremål, passerade på trottoiren emellan staen och Ranten, och lärer härvid så tillgått, att t skall du också haj; I An I mn na I nn I an MH bet