RAVIN SEAN C(Insändt.) ensoppan. Med anledning af nöden 1 Norrland. Första uppmärksamheten på detta lika helsosamma som billiga födoämne väcktes år 1681 då en fransysk doktor Deonysius Papin beskref sättet att i den af honom påfunna täppta gryta uppmjuka benen och ur dem draga närande geleer. Apparatens ofullständighet vållade dess söndersprängande, hvarefter hela saken råkade i glömska, tilldess den på medio af 1700-talet åter upptogs i Frankrike och Spanien, der flere tillfredsställande försök ävägabragtes. Afven här i landet väcktes man häi och herr J. C. Wilcke utarbetade ett förslag till en! sådan kokinrättning, hvars beskrifning kan läsas uti vetenskaps-akademiens Landlingar för år 1773, men hvilket dock icke ledde till en önskad spridning af saken. I Franktike hafva Geoffrey Changeux och Darcet vidare upparbetat denna, och slutligen har den af Proust i Madrid och Cadet de Vaux i Paris blifvit ytterligare fullkomnad. Af alla dessa arbeten är Prousts det bästa, men Cadet de Vauxs har gjort största uppseendet, och mest bidragit till Bensoppans allmänna spridande. Öfverintendenten Edelcrantz har ytterligare förbättrat apparaten, men mera egnad åt finare fysiska undersökningar än till begagnande vid bensoppans beredande. Det är ifrån förenämnda författare jag hemtat efterstående upplysningar om Bensoppans bere-. dande och hvilket jemväl praktiskt blifvit utfördt genom på 1840-talet uti landsorten gjorda försök, vid ett tillfälle då missväxt och bristande arbetsförtjenst tvang den fattige, att ibland den till födan begagnade hafren mala torra ben. Papins-grytan är och förblir, ett för bensoppans tillredning oumbärligt redskap. Hvarje kommun borde för sina fattigas, hvarje fabrikant och innehafvare af större landtgårdar för sina arbetares underhåll förskaffa sig en sådan. Ingen nödlidande skulle då lägga sig hungrig, och utur statsekonomiskt hänseende är det ej af ringa vigt att till ett så kraftigt födoämne kunna tillgodogöra delenorma qvantiteter ben, som nu bortkastas eller försäljas till utländningen som gödningsämne. Denna gryta består af ett vanligt kokkärl med aftappningsrör med kran, och ett med säkerhetsventil försedt lock, hvilket medelst skrufvar genom grytans öfverkant och passande mellanlägg af hampa, lin eller annat mjukt ämne, är lufttätt förenadt med grytan. Denna lufttäta slutning afser att kunna koka i grytan under högre tryck och värmegrad, (130 å 150—3—5 atmosferer) hvilket icke är möjligt i öppet kärl, och under vårt vanliga förhållande då vattnet kokar redan vid 100. Vid denna höga temperatur, upplösas ur benen en mängd näringsämnen, hvilka vid 100? dels alldeles icke dels ock ofullständigt Jösas och sålunda gå förlorade såsom näringsmedel. Köttet eller musklerna, hvilka utgöra den ymuigaste delen af vår animala föda, innehäller långt mindre lim än benen. Bensubstansen är den produkt af djurriket som ger det ni aste födvoämnet. Ett skälpund ben innehåller hälften af sin vigt i torrt gelå då ett skålpund af det bästa kött blott gifver 12 till 14 1 el. Benenj bestå af ett brosk, hvaruti den så kallade benjorden efter hand anskjuter. Detta brosk utgör vanligen s af benens vigt. Kalfben innehålla närmare hälften. Det förvandlas genom kokning efter hand i lim och upplöses. De ben, som med köttet kokas, förlora en, ehuru ringa, del af sitt brosk och derifrån härleder sig vår erfarenhet att ett med ben blandadt kött ger en bättre soppa än det benfria. Men den qvantitet lim, som dervid upplöses, är så ringa, att den sällan öfverstiger ?100 af det som finnes i benet, Benen få ej pulveriseras, utan blott sönderhuggas, helst i långa bitar, så smala som möjligt, emedan de annars af kokningen så förlora sitt sammanhang, att benmjölet uppslammas i soppan, och svårligen kan frånskiljas. Genom sönderstyckningen får bensubstansen en större yta, och råkas af det kokande vattnet i flera. punkter. Benen kokas i tvenne omgångar, med ungefärligen tre gånger dess vigt i vatten, hvardera gången minst tvenne timmar, och man bör naturligtvig koka dem vid en något lägre värmegrad, än den hvaraf säkerhetsventilen af ångorna upplyftas. : bea erhållna soppan, bör ju förr dess hellre wfdunstas vid lindrig värme då man af hvarje kålpund ben erhåller från 9 till 10!2 lod torrt ele. ij Denna afdunstning kan ändamålsenligt verktällas medelst från Papinsgrytan bortgående värme, och bör helst ske i flata kärl vid en temveratur af 70—80?. Detta get kan länge förvaras utan att undergå örskämning och ger efter upplösning i vatten n starkt födande soppa, som tillsättes med näsot salt. Smaken å densamma förhöjes om den ifredes med något gryn, mjöl eller rotfrukter, nen äfven utan denna tillsats är den välsmakande. Ett lod af detta torra gel upplöst i 20 ill 24 lod kokande vatten stelnar vid 9—14?, eler vid luftens vanliga medelvärme till ett dallande gel af samma konsistens som hjorthornssel. Ett skålpund ben lemnar således en och n half kanna eller minst sex portioner dylik soppa. At med så stora qvantiteter sådant bengelå, om möjligt bispringa de nödlidande i Norrland, ör således för den välgörande allmänheten bli n kär pligt. Detta kan åstadkommas, dels geom att så länge sjöfarten är öppen dit afsända jen för att i städerna och vid de mest bebyggda latser på landet tillgodogöras, dels ock atti stockholm och de andra större städerna der tillvången på ben är tillräcklig, anlägga fabriker ör bengelås erhållande, hvilket sedan landvägen kulle försändas till sin destinationsort. Vägen r visserligen lång från den punkt derjernvägen lutar, men helt säkert skall landtmannen i dessa rakter ej undandraga sig, att för intet verkställa jessa transporter, och då man besinnar, att hvarje ådant lasse beräknadt till sextio lispund lemnar inst 5000 portioner soppa, så bör häruti ej finvas någonting afskräckande. Skyndsamma oeh kraftiga åtgärder borde deröre vidtagas för bens insamling allestädes. Detta fven på mindre platser för att försändas till de tällen der fabrikerna anläggas. Om en Papinsgryta å 200 kannors rymd WA attes på hvardera af platserna Stockholm, eborg och Norrköping, så skulle med dessa dagigen kunna erhållas gelå tillräckligt för 18, ortioner soppa, och denna lindring i den stora öden för en högat ringa penning. J Alla de upplysningar i öfrigt, kom det står i Nin förmåga att lemna, i afseende på uppstälfå lö tär: on kn Not 0 OR 08 MA LS fö ÅR UFR OD Å3 MD UD-Fr RÖ Op Oj AA FR Kn