tillgängliga kapitaler är orsaken till den svår ställningen. y en ringa del af Sverges jor har varit underkastad försäljning under de å artikelförfattaren anser att de orimliga prisstegrin game försiggått, och ändock klagar ju alla landt rukare, såväl de som köpt som de hvilka ärf sin jord, nu öfver den svåra penningtiden; dess utom kan den som till lågt pris inköpte en egen dom, dervid han egde halfva köpeskillingen, än dock nu ej reda sig. Öm t. ex. en person som egde 50,000 rår in köpte en egendom med inventarier för 100,00 rår, och hvilken gaf 6 procent derå eller 6000 rd: i årlig inkomst, samt afbetalte 30,000 rdr på kö peskillingen, så öfvertog han 70,000 rdr inteck nad skuld, deraf han beräknade att, efter redar gjord hypoteksvärdering, erhålla 40,000 rår hy potekslån. Årliga utgiften beräknades då att utgå med 6 procent ränta och amortering för hypo tekslånet stort 40,000 rår med. 2400 rdr, och 5 procent ränta (den då van tan för återstående köpeskillingsreverser) för 30,000 rdr med.......... . 1500 hvadan årliga öfverskottet blefve. . 2100 ? Summa 6000 rår. En sådan köpare tvekade då ej att nedlägga sina återstående 20,000 rdr uti egendomens för bättrande, helst han derigenom ansåg sig kunna uppdrifva inkomsten från 6000 till 8000 rdr årligen; en åtgärd, hvilken äfven säkerligen lyckats om ej konjunkturerna, till följd af stegrade ar betskostnader och nedtryckt pris å landtbruksprodukter, lagt hinder derför. Men om han endast lyckades att uppdrifva egendomen från 6000 till 7000 rår årlig inkomst, borde han likväl kunnat få emotse en lugn framtid med öfver 3000 rdr årlig inkomst att lefva utaf och ändock årligen amortera skulden. Så kommo de onda tiderna, hypotekslån bekommos ej, inteckningarne uppsades, tanken på och resor för låns anskaffande och omsättande upptogo tiden, och tillsynen öfver gårdens skötande blef försummad. Låtom oss nu se huru det för denne köpare visar sig några år sednare, eller vid vår nuvarande tidpunkt. Genom högre arbetskostnad och försummad tillsyn m. m. kan otvifvelaktigt antagas, att behållningen af egendomens årliga afkastning nedgått till 5000 rdr; inteckningarne, utgörande 70,000 rdr, som ständigt skola omsättas, gå med ränta och provision minst efter 8 å 9 procent, ja ofta vida derutöfver, och fordra således minst omkring 6000 rdr irligen. En årlig brist af 1000 rdr, förutom den irliga lefnadskostnaden, måste således uppstå. Då mu ej ens räntorna kunna betalas, säljes egendo nen på exekutiv auktion och inropas t. ex. för 50,000 tår, eller för hälften emot förra köpeskilingen; och nu är allt normalt och välbestäldt! kulle artikelförfattaren utropa. Månne så ärförvållandet? — vi tvifla derpå; för det första har n person, utan att kunna beskyllas för att hafva jort någon svindlande affär, enär han från böran kunde påräkna 6 procent på köpeskillingen, lerpå förlorat 50,000 rdr och blifvit ruinerad, och ör det andra hafva inteckningshafvare derpå förorat 20,000 rdr förutom hvad oprioriterade forripgsegare förlora vid boets slutliga utrednin; Om deremot köparen utfått hypotekslånet och friga inteckningar blifvit stående så, äfven förtsatt att han fått betala någon högre ränta än : procent på de senare inteckningarne, skulle han nom vissa år efter hypotekslånets erhållande afva betalt detsamma och sedan kunnat årligen nvända 2400 rdr, motsvarande förut utgående ypoteksräntan, till amortering af de återstående nteckningarne utgörande 30,000 rår. Derigenom lefve han och hans familj bergade och välbeållne och ingen gjorde någon förlust. Hvilketdera som är det för individen, och sådes äfven för samhället fördelaktigaste, det förta dystra slutet, hvarigenom flera blifva lidande, er det senare, der ingen förlorar något samt rdegaren och dess familj blifva bergade, torde ara tydligt för hvar en, som ej sitter så i lugn ch välmåga att han med ett visst hån anser sig unna tala om följder, hvilka krossa mången, men ) kunna nå honom sjelt. (Slutet följer.)