BLANDADE ÄMNEN. Konungen af Rverge är, berättar Chieago Evening Journal, en ganska besynnerlig person. Han tycker om att resa inkognito i sitt land och är aldrig lyckligare än då han blandar sig med sitt folk utan att bli igenkänd af dem. för ej så längesedan kom han till staden Kalmar, der han tog in på ett andra klassens hotell: En ficktjuf stal ifrån honom alla de penningar han hade med sig, och den olycklige konungen blet sålunda urständsatt att betala sin räkning. ?Min vän?, sade han till värden, jag är en hederlig karl. Jag vill ej narra er; någon skälm har stulit min plånbok och med den alla mina pen: ningar. Jag kan ej nu betala min räkning; men låt mig gå nu, och två dagar härefter skall ni få edra penvingar.? Värden såg å konungen misstänksamt och sade honom att det funnes så många svindlare i landet, att han ej kunde sätta tro till hopom. Han måste betala sin räkning och finge ej lemna huset förr. Konungen brast i skratt och utropade: ?Stackars Sverge, det blir då ett interregnum, tills dess någon gått i god för din konung!? VWärdens förvirring, då han hörde hvem hans gäst var, kan man lätt före ställa sig. — Så låter denna äkta amerikanska historia. (sv. AM.) — Kejseriig kinesisk gkrapa?. Från Peking meddelas uti en rysk tidning i öfversättning ett af kejvaren i Kina utfärdadt dekret, till svar å en af flera bland rikets högsta embetsmän under. dånigst ingifven berättelse. Desse höga embets. män hade remligen ansett sig böra hänvisa på det i Peking nyligen upprättade läroverk, vid hvilket meddelas undervisning uti de europeiska språken, 7såsom den egentliga orsaken till der förskräckliga torkan, med hvilken himlens hämnd hade hemsökt Pekings omgifaing ?. Derpå sva rar nu kejsaren i sitt dekret, att mandarinernas inlaga blott var ett ordsvall, som icke bevisade någonting annat än undertecknarnes gränslöss okunnighet?. — Ur ea samlares anteckningar, Helig; na fattaripna till BREES SEE An fn