ningar och kantioner, och, sedan alla dessa folleligen liqviderats med ränta, sist bankoinvisningarne. Beträffande den mot hofkansleren v. Steijern riktade angifvelsen att väl hatva debiterat boet för baron Bromans begrafningsko. tnad, men undanhållit boet den af kronan utbetalta begrafningshjelpen, så utlät sig hofrätten, att v. Steijerns invänning det nämnde begrafsingshjelp, motsvarande en nådårsförmån, som endast tillkom enkan, intet afseende förtjente, hvaremot och då ostridigt ver att enkan uppburit och användt begrafningshjelpen och bon derefter aflidit samt hennes qvarlåtenskap till fordriogsegarne blifvit afträdd och slutligen barnen icke något arf kunde undfå, så kunde hvarken de eiler v. Steijern förpligtas att dessa medel till boet ereätta. Då Rosersberg, som enkan fått i morgongåfva, med hennes samtycke blifvit försåldt, kunde setsamma icke henne godtgöras, men boskilnadsförmånen beviljades henne dock endast för viss andel af skulden. Af de 15 tjenstgörande hofrättsråden voro allenast 2, och af de 9 assessorerne allenast A ojäfvige; domen underskrefs derföre af presidenten, två hofrättsråd, fyra assessorer och tre adjungerade ledamöter, alla med hänvisning till protokollet, enär de i olika punkter varit af skiljaktiga meningar. (Foris. följer.) RTSTSYT DEIKOTRSETDAR