NIONDE KAPITLET. Reine i sitt hem. Cacherine fann sig, som genom trolleri, försatt i en ny förtjusande verld, der vin cankor slingrade sig kring träden, der himlen var evigt klar och der hon rätteligen borde alldeles förgätit de långa, tråkiga timmar hon fordom tillbragte :mellar fyra väggar. Här fanns på en gång mera Jjus, flera känslor, flera ljud och mera drömmande frid än hon någonsin förut i sitt lif erfarit. Hon vaknade vid det strålande solsken som genom vinrankornt strömmade in genom fönstret och dansade på det röda tegelstensgolfvet i hennes rum. Någon kom då alltid in till henne med en kopp rykande varmt kaffe, med färskt hvete bröd, och sedan hon klädt sig kommo bar ren vauligen och knackade på hennes dörr. Lilla Hevri de Tracy försökte ibland at: blåsa en reveille på sin trumpet, hvilket försök dock genast nedtystades af någon röst derute. Nanine, som var nio är gamma! och hade ett prydligt sätt att tala och rörv sig som en fullvuxen dam, kom derpå och helsade Catherine god morgon, och Madelaine, som var bara fyra år, men trösraisonnable?, som Suzanne, hennes sköterska sade, stod i trappan och tillät att mar kysste hennes kind genom det i stället för ledstäng anbragta jerngallret. Barnen brukade fora Catherine med sig genom den stora matsalen, der Baptiste hoppade omkring på ett ben, polerange de: bonade, glänsande golfvet, och ut på terassen, omkring i de grönskande allgersa och trädgår arne, som väl sågo litet värdslösade ut, men der blommor och frukttröd öfverflödade. Pumpor, törnrosor och Jjusröda nejlikor. växte mellan vinrankspaliererna. Der fun