derviseherna börja den ene efter den andra att snurra omkring med utsträckta armar. Under dansen blunda alla (troligen för att ej få svindel), men fastän de ovpphörligt skrida framåt, så stöta de icke tillsamman. Man skulle kunna tro att de voro mekaniska dockor, ty kroppen förblir stilla och det är blott fötterna som äro i rörelse. Kjorteln slår ut som ett uppspändt paraply och åskådaren blir yr i hufvudet blott att se på hur de arma männen svänga omkring i sitt anletes svett. Vid en viss vändning i melodien stanna alla som bildstoder på sina platser, utan att vackla ett stez. Man måste verkligen beundra deras skicklighet och ännu mera deras uthållighet. Det är verkligen skada att slösa så stora gåfvor på en simpel turkisk publik, som betalar en piaster person. De kära dervischerna skulle bestämdt få tio francs för natten om de togo engagement vid de offentliga balerna i Paris. Efter dansen upprepas promenaden och bugningarne. Mjuka äro dervischerna i ryggen som hofmän. Man skulle nästan kunna misstänka dem att vara förklädda turkiska kammarherrar. Fyra gånger förnyas dansen och hvarje gång nära tio minuter. Svettdropparne rulla ned på dervischernas kinder men deras fanatiska anletsdrag förblifva som stöpta i vax, icke ens ett djupare andedrag förråder en känsla af ansträngning. När de dansat slut falla alla på knä och en tjenande broder kastar käporna öfver deras axlar. Innan de lemna kyrkan omfamna de hvarann och kyssas. Detsamma borde äfven vi göra, eller hur, sköna iröken? Det passar icke, säger ni. Ah, men behöfver icke genera sig för turkar. Men bara ingen kristen själ ser det. Var lugna! Allah är stor och Mohamed är hans profet ! Richard. rar a