förslaget egna all den uppmärksamhet hvars detsamma otvifvelaktict är förtjent. Vi dare yttrar öfverståthålloreembetet: att, me sfräkning för några större, med tuktad ste; de senare åren omlagda gatudelar, hufvud stadens gatubeläggning, särdeles om de jemföres med andra större städers, lemna mycket öfrigt att önska kan svärligen för nekas; och om orsaken till detta ofördelak tiga förhållande till någon del måste söka i det vidsträckta område, som gatoraa upp taga och otillräckligheten at de medel, son under den tid gatuläggningen i Stockholm utgjort en för kommunen gemensam ange lägenhet, kunnat för ifrågavarande ända mål årligen anvises, torde egentliga anled. ningen ti!l gatornas mindre goda beskaffen. het dock igepfinras i den bittills allmän. nast följda, men i öfverståthållareembetets tanka otjenliga metoden att till gatubeläggningsmaterial begegna 8. k. fältsten; och då erfarenheten nogsamt visat denna me: tods olämplighet, torde tillfället, hvarigenom möjlighet beredes för dess successiva afskaffaude och utbytande mot den af kap ten Berg ifrågasatta och det uiar att en dylik åtgärd kan anses komma att för staden medföra oskälig kostnad, icke böra lemnas obegagnadt. Som, på sättafk, brefvet den 7 Dec. 1860 närmare inbemtas, hufvudstadens gatuläggnivgsskyldige endast för en tid af femton år, räknade från och med 1861 års början till en gemensam förvaltning ötverlemnat bestyret med gatuläggningen i Stockholm, och af nämnda tid värmare 7 år redan tilländagått, lärer den af kapten Berg ifrägaställda öfverenskoromelsen dock icke kunna ingås för längre tid än återstående 8 år. ——K— — Ezposilionspolatsets blifvande öde. Den tidpunkt — den 31 Oktober — närmar sig, då, enligt det ursprungliga beslutet, expo sitionen skall afslutas och byggnaden med alla tillbehör borttasas. De iranska kapitalister, som tillskjutit en betydlig del a det kapitel, som äigått till anläggningen, fordra att detta beslut skall stå fast; men detta har framkallat protester i flera franska tidningar. Man förebrär kapitalisterna, att de icke vilja låta sig nöja med den betydliga inkomst de haft och utav konside ration vilja ha byggvaden ri:ven, blott för att förtjena de penningar, muie:ialiernar försäljning kommer att inbringa, och mar päminner dem derom, att säväl staten eon staden Paris hafva insatt den betydliga sum man af 12 millioner franc: i företaget, utan att fordra någ ersättuing. Såsom svar härpå avföres nödvändigheten ar nttatroajMarsfältet, som förut begagnades till exercisplats och som för framtiden ej kan undvaraes till detta ändamål. Emellertid har denna strid icke stort stt betyda; begge parterna veta ganska väl, att frågans siutliga afgörande beror på kejsaren. Då officiösr orgaverna taga ingen del i striden och blot undantagsvis läste man för någon tid sedar i en tidning, att kejsaren skulle ha hört sig före, huruvida anläggningarne på Marsiäl tet kunna stå qvar öfver vintern; men detta yttrande, som man tillade stor vigt, tick genast ett slogs demenii gecom en rnotisi Monitören, att det en gäng fattade beslutet: skulle blifva beståndande. A:t vända sig divekt till kejsaren vågad. man icke; men tidningarne innehålla nu oupphörligt artiklar om det oriktiga i aut icke upprätthälla etablissementerna. Man vädjar först till nationalstoliheten och irågar om den franska nationen vill läta detta stora verk, det niti0nde århurdradets vidunder, som framkel lats af denna nation och som ingen annan nation kan göra efter, alldeles försvinna: man påpekar vidare de många anläggningar, som fionas på Marsfältet, arbetorebostäderna, uppförda på Place Rapp, den talrika mängden af större och mindre anlöggningar, som hemta sitt lif och sin näring från expositionen, och frågar om man verkligen kan vara hjertlös nog att för en lumpen penningvinsis skull vilja förstöra allt detta. Det torde väl också få anses för afgjordt. att franska regeringen icke skall gå så långt. Hvad än kan sägas emos utställningen, si är den dock ett af de största företag, våri århuudrade skådat. Detta inser regeringen också och tidniogarne sysselsätta sig derför med frågan om expositionsbyggnådens framtida användning. Redaktionsbyråerna öfverhopas med förslag i detta hänseende, bland hvilka förekomma de mest orimlig och extravaganta. Bland föreslagen är det isynnerhet två, som förefalla oss vara af vigt. Det ena går ut på att bevara by.gnaden till framtida, mindtie utställnicgar: det andra vill inrätta den till verkstäder. Så orimlig denna sedvare jlan än må förekomma vid första ögonkastet, så ligger dock en förnuftig tanke till grund för densamma. Förslagets upphofsman, en frank ingeniör. går ut derifrän, att vid den stigande upp. lysningen bland arbetarne inse dessa det olämpliga i att arbeta särskildt och i sina hem, hvarför de alltmera söka sig till de verkstäder, der de kunna hyra sig arbetskraft och dessa lokaler skulle derför alltid vara öfyerfyllda. Han erinrar derom, att motorerna omkring byggnaden producera tillsammans omkring 1 million hästkrafter, hvilket skulle göra att byggnaden kunde i hyra inbringa den nätta summan af 1.800,000 12 Yranes om äret. Men hela byggnaden be: hörde derför ieke användas till sagd2 ända: mål. —H— — En vesa kring jorden. Den tid är förbi, då det ansågs för ett vågadt och för-tjenstfullt företag ait göra en resa omkring jorden. En expedition