TEATER. K. stora teatern her återupptagit Byror Sardanepalus, som i N. Arfvidssons ul märkta öfversättning sedan tre år utgjo en af den högre repertoirens förnämsta pryd nader. Rikt: på poetiska skönheter af först rang och genomandadt af Byrons originell veridsåskådning, samt utarbetadt med ytter sta omsorgs, kan detta sorgespel ej förfel att framkalla ett stort och uppiyftaude in tryck bos hvarje åskådare, som på teater söker en bättre förnöjelse än ett ögonblick öfvereående kittling till gråt eller skrett Hvad eom förnämligast bidrager att höj Sardanapalus till rangen af en bland vå; sceps yppersta prestationer för närvarande. är det förträffliga utförandet. Hr Swartz eger i titelrollen ett parti, som på det no gaste öfverensstämmer med hans skådespe larindividvalitet och derför återges med er förkärlek och ep värme, com oviikorligen meddela gig åt åskådarne. För vår en. skilda del sätta vi hans Sardanapalus främst blacd alla hans eceniska skapelser, nänv Hamlet naturligtvis... Fru Hwasser, som återger den andra hufvudrollen, Myrrhas, bar jemväl ett ypperligt tillfälle att göra gällande just de egenskaper, som företrädesvis utmärka beun som scenisk framställarinna; och hon begagnar det också med synnerlig smak och kraft. I vissasce ner, der lyriken bryter igenom, t. ex. den plänsande vackra monologen i femte aktens början, Sdagalägger hon en förmå yfia och hänföra, sor man ännu ej. ar tillfälle alt njuta på vår soen. d nennes en tid mycket omtal Pplastik? ar numera vunnit en afrundning och en relgjutenbet, som gör den märkbar endast if det angenäma totalintryck, hennes framrädande väck ill korumer, att ir Dahlqvist eom Salameres bildar den redje i detta klöfverblad och med sin man iga gestalt, sin bäde kärnfulla och besiningsfulla styrka fyller detta maktpåliggane parti, kan man göra sig ärlig de föröreställning om, huru förträffligt äms mäste tolkas. Afven de ädande, alla mindre vi sitt till för att ej störa det vackra ye som daertill törhöjes genom en rakt och historisk trohet i dekorationer, ostymer och uppsättning, som ej kommit sånga stycken på senere tider till godo. lt sammanlagdt, utgör detia rorgespel, vi ppropa det, en af vär kongt scens i alle äsgeenden meat konstnärliga företeelser, ch det är sålunda ati hoppas, att då det u ånyo upptarits, det ej zuiltför snart måtte ediäggas, isynnerhet som allmänhetens del. gande för dytsomma synes vara i sti ande.