Article Image
Priser. Valnötter : 1 rdr för hundrade. Vindrufvor, från 1 till 5 rdr; verkligen god d:o till 2 rdr 50 öre eller så der omkring Aprikoser, från 3 till 8 rdr dussinet — — Bidrag till bysällnmngstvångets historia Malmö Handelstidning meddelar töljande upp rörande berättelse, afgitven af en i nämnde stat bosatt person, som blifvit inmanad i gäldst häktet: ?Den 9 sistlidne Augusti bler jag af två polis betjenter afhemtad till bysättning för 24 ri öre skuld till en fabrikant här i staden. På po liskontoret bad jag att få gå till borgmästaren för att aflemna min cessionsansökning, men detta beviljades mig icke. Sedan jag en stund varit exponerad för polispersonalen, och af två betjenter ledsagad till Malmö läns cellfängelse, infördes jag i vaktrummet, der jag fick qvardröja till aftonen, då jag, efter att hafva blifvit från tagen pennknif och tillfrågad om jag innehade penningar, samt uppgifvit födelseår och dag, blei mmlogerad i en cell, hvars dörr var starkt till bommad och försedd med en tumsbred ruta, derifrån hvarje rörelse jag gjorde kunde ses från utsidan. Funstret, fom var cirka 5 fot högt och 3, fot bredt, var försedt med ett galler af 7 tjocka jernstänger på bredden och 3 på höjden. Möblementet bestod i ett litet bord af furu framför fönstret, i ena hörnet en liten hylla och en väggfast pall, och i andra hörnet en låda för natikärlet. En smal förusäng innehöll lsängkläder af den uslaste beskaffenhet, bestående af en säck, fylld med halm, och några kuddar fyllda med agnar eller hackelse, två gråa vadmalstäcken och två buldanslakan tulla med loppsmuts o krossade vägglöss, al hvilka slags parasiter sän gen innehöll myriader, hvilka gjorde min hvila om natten till en plåga, hvarföre jag mest hvi lade sittande på bordet — det enda ställe jag hade att sitta på — eller måste taga en stunds sömn på golfvet, der jag mera var befriad från odjuren än i den usla sängen, på hvilken jag ännu tänker med fasa. En i ett snöre hängande hornkam och en lerskål voro de enda saker som funnos i rummet. Maten, hufvudsakligen bröd och gröt, serverades kl. 11 f. m. och kl. 4 eftermiddagen; man var således utan mat i 19 timmar. Ett lerkärl för mjölken stod före min ankomst i cellen, mögligt och surt, hvarföre jag bad om ett annat eller att få det rengjordt. Det svarades mig att jag skulle göra det sjelf, och min invändning, att ett surt kärl icke kan rengöras med kallt vatten, tjenade till intet. Man bestod mig hvarken knif eller gaffel, endast en oformlig träsked — jag måste således bryta sönder brödet eller bita af kakan. Såsom väggprydnad voro två plakater, det ena med öfverskrift: En välvillig varning, den du icke bör förglömma, då du erhållit din frihet. Undfly kroven!?? De sednare orden voro i texten upprepade 10 gånger. Häraf vill synas, som om fångvårdsstyrelsens åsigt vore, att ingen kan sätta sig i skuld utom drinkaren. Det andra plakatet med rubrik: Ordning, som en cellfånge skall iakttaga?, innehöll bland annat: Golfvet sopas hvarje dag och skuras hvarje vecka?. — Det hvarken skurades eller sopades någon gång under de 17 dygn jag var derstädes, —Om aftonen, då tecken tilk afklädning gifves, skall fången nedfälla hängmattan, afkläda sig, lägga kläderna på den i cellen befintliga pallen samt, efter det visitationen i cellen blitvit verkställd, bädda hängmattan och gå till sängs, — Häraf synes att fången skall vara afklädd under visitationen och äfven medan han bäddar sänt gen. — Fånge, som bryter mot anbefalld ordning, straftag?, bland annat, ?med minskning af beqvämligheter.? Hvaruti skulle minskning af nu nämnda beqvämligheter kunna bestå? Hvarje afton blef jag visiterad; kl. 1 hvar natt väcktes jag af ett bultande på dörren, i fall jag kunde sofva. Ett par gånger var jag under bar himmel i en fånggård i likhet med de gröfsta brottslingarne. Jag t1öredrog derföre att stanna inne. , Jag märkte ingen annan skilnad emellan min ställning och de öfriga fångarnes, utom deri att jag hade ett större fönster och ett bord. De hade dock ett ojemförligt bättre läger än jag. Matportionerna voro också något större, — men jag unde icke äta. Af vaktknektarne benämndes jag han? eller någon gång du. Maten fick jag hemta på golfvet utanför celldörren. Och detta skulle ändock icke kallas nesligt fängelse! Jag vill fråga: hvad är då nesligt fängelse? N Mången kan i en tid, då han har kredit, göra skulder, icke af lättsinne, obetänksamhet eller med afsigt att bedraga, utan med hopp om att kunna göra hvar man rätt; men kan Gåsom förhållandet var med mig) blifva urstandsatt att betala, och till följd deraf möjligen blifva släad i fängelse och behandlad säsom en grof brottsling. Är en sådan bebandling mensklig i ett civiliseradt land och i nittonde århundradet? Man må hoppas att detta barbari snart måtte afskaffas! Fredagen den 16. Augusti aflemnade jag min cessionsansökan, men blef icke befriad ur fängelset förr än 10 dagar sednare. När jag å poliskontoiet blef vägrad att aflemna nämnde ansökan, och den skammen redan drabbat mig att blifva förd till fängelset, beslöt jag att uthärda till dess min obeveklige fordringsegare tröttnade; men hvem kan uthärda ett sådant helvete! AA. W2

20 september 1867, sida 3

Thumbnail