Vittnet: Han har hvarken til!sagt eler för bjudit oss att taga det. Ström: Jag har aldrig förr än i år vetat att sådant funnits i flottningen, och icke heller i år blifvit underrättad om huru mycket som fanns. Hr Holmblad: Ingen bör veta hvad som är utsynadt, vare sig på grund af sågverkens privilegier eller hos åboerna, bättre än Ströra, som varit här i flera år. Timret bokföres ordentligt såväl här hos inspektoren som vid Baggböle, och Ströms föreburna okunnighet bevisar att han ej talar ren sanning. Det synes föröfrigt mgyeket tydligt på stämpeln hvad som är taget i beslag. Detta känna alla och allramest Ström, som varit med om flottning så länge. Ström: De ha svårt att känna igen stämplarne sjelfva ibland de som satt på dem. Hr Holmblad: Ja, om stämplarne kapas bort, såsom det lärer ha skett. Hustru Wahlström hade sent på aftonen sett två karlar i en båt på afvan. Den ena rodde och den andra stod i aktern och stötte timmer med en stång. Om det fördes ut genom slussen hade vittnet ej sett. En tredje karl stod på land och sparkade derifrån med foten ut en stock i vattnet. Samtidigt hörde vittnet något nojs uppåt gården, samt såg Ström komma från Marksing, ropande åt Marksin att komma ned, hvarpå denne ej svarade. Ström gick ned åt gården i riktning mot afvan och passerade en stund derefter bron i sällskap med Marksin, ställande sina steg åt gästgifvaregården till. En stund derefter hade Marksin ensam återkommit med en båt, asserande genom slussen närmast intill hans hem, dervid han stack ut en stock med en stång. Vittnet observerade då ej Ström. På särskild fråga tillade vittnet, att då Ström, såsom förut nämnts, kallade på Marksin, hade han viftat med en näsduk. . . Med detta vittnes hörande afbrötos tisdagens förhandlingar. Det återstår oss att ärnäst redogöra för den följande dagens rhör och domstolens utslag.