Nalva lakttagit att vid den omnämnda tiden natten bra mycket timmer låg utanför bron, me! hade deremot ej observerat om något var qvar afvan. Vittnet förmälde sig ha yttrat då de nå got sednare passerade bron: Nog har det de timret kommit från afvan?, samt ifrågasatt hven som kunde ha föranstaltat dess utsläppande hvartill Ström hade genmält: Troligtvis får jac skulden för det der fastän jag är alldeles oskyldig Dom.: Var det något resonnement mellan vitt net och Ström om timret, hvaraf vittnet kan slut: att Ström hade sig bekant att timret tillhörde K. M:t och kronan? . Lundmark: Det skämtades hit och dit såsom vanligt i ett gladt lag. Dom.: Talades det något om att timret skulle utstickas? Lundmark: Ej det jag kan påminna mig. Dom.: Hörde vittnet att Ström yttrade någon förtrytelse öfver att timret var taget i beslag? Lundmark: Det varierades så mycket hit och dit, så att jag kan ej riktigt minnas. Hr Gahn anhöll att öfverjägaren Holmblad, i egenskap af angifvare, måtte få tillåtelse att till vittnet framställa de frågor, hvartill han kunde finna sig föranlåten. Hr Holmblad, som erhöll denna tillåtelse af domaren, sporde först vittnet om det hade sig bekant huruvida Ström visste att timret var taget i beslag: Vittnet: Nog visste han att det var taget i beslag, ty han talade en gång om det der timret som uppsyningsmännen rott in?. Hr Holmblad: Såg Ström icke folket i afvan då han stod der på stranden ? Vittmet: Han borde ha kunnat se det, men jag vet ej om han gjorde det. Hr Holmblad: Det är ej hundra alnar tvärsöfver, så att man kunde icke gerna undgå attse hvad som tilldrog sig i afvan. Dom.: Ja, om man icke håller igen sina ögon. (Då korrespondenten tog den här ifrågavarande platsen i ögonsigte, befanns det, att från den Punkt der pigan Sjögren och drängen Eriksson utvisade att Ström, Lundmark och Bergström om natten stått under det timmerutstickningen ännu fortfor, var icke fullt tjugo alnars afstånd till det hvalf genom hvilket timret utsläpptes. Man kan höraf sluta till rimligheten af Ströms pästående att, han ej skulle sett hvad som tilldrog sig.) Åklagaren: Såg vittnet om Marksin sköt ut två stockar i eltven? Vittnet: Det talades om under natten, att han skulle ha skjutit ut två stockar, som legat i sjeit va slussen. Slutligen uppgaf vittnet, att vittnet sjelft jemte Ström och Bergström befunnit sig på bron då Marksin om aftonen passerade under densamma med båten. Hustru Eva Carolina Marksin, det nästa vittnet, hade om natten kl. mellan 3—4 från sin bostad hörc buller och då hon sett ut genom fönstret märkt en Låtshake räckas upp från en bit i afvan, i hvilken tre för henne okända karlar befunno sig. Hvad de förehade kunde hon ej se. För sig sjelf hade hon tänkt att det var Baggböle flottningsfolk, men att så verkligen var kunde hon ej taga på sin ed. Medan vittnet ännu stod och såg ut under gardinen, hade Ström, Marksin och Lundmark kommit gående. Dom.: Visste Ström att timret var kronans? Vittnet: Det tror jag visst. Dom.: Hvaraf sluter vittnet detta? Vittnet: Deraf att alla visste det. På särskild fråga af hr Holmblad uppgaf vittnet derjemte, att soldaten Nord efter stöldens föröfvande yttrat, att han önskade att han skulle bli stämd för timret, Då detta yttrande skulle fattas till protokoll uppstod någon tveksamhet huru det rätteligen borde förstås. — För korrespondenten vill det likväl synas klart, att Nords yttrande såväl till pigan Sjögren som till fru Marksin afsett uttryckande af en önskan, att han måtte blifva satt i tillfälle inför domstolen meddela de upplysningar om stölden, som han var i tillfälle att lemna. Smeden Holmlund hade ingenting annat att meddela än att han om aftonen den 11, mellan klockan 7 och 8, rott först ut och sedan in genom slussen och, sedan han passerat, satt för den stång, som utgjorde stängsel. Han såg icke om aftonen något timmer utåt stranden. Flottningskarlen Erik Anders Andersson hördes hufvudsakligen med afseende på något af honom fäldt yttrande om, att han skulle se sig god ätt taga ut det inbommade timret och att man derpå kunde förtjena bra med pengar. Hr Holmblad: I hvad afsigt föreslog vittnet nägon af kamraterna att uttaga timmer ur någon afva, der sådant var inbommadt? Vittnet: Då vi passerade Djupskol-afvan, så yttrade jag till Abraham Pettersson (en annan flottningskarl) på gyckel om det för kronans räkning inbommade timret, att den som släppte ut det komme att sitta illa fast, men om jag gjorde det, så skulle jag göra det så att det rakade i backen. Men det var på gyckel bara; och så sa Abraham Pettersson, att det ska vi inte göra. Hr Holmblad anmärkte, att af detta vittnesmål framgick, att flottkarlarne hade reda på att timret var kronans, och att det då vore bra underligt att ej sjelfva flottchefen skulle ha sig detta bekant. Ström: Huru hade åe fått veta det? Vittnet: Vi hade hört att skogsuppsyningsmän hade rott in det och deraf slutit att det var kronans. Ström: Det är ju hvad jag också påstått, att jag hade ryktesvis hört det omtalas. Vittnet hade hört Ström yttra, att han ?hört jägas att skogsuppsyningsmän rott in timret. Ström: Sade jag ?skogsuppsyningsmän?? Vitenet (mågot förbrylladt): Inte vet jag. Dom.: Hvem hade rott in? Vittnet: Di hade rott in. Oaktadt flera frågor kunde något redigt svar icke af vittnet erhållas om hvem som menades med di? eller ?dom?. Hr Gahn anhöll, att det måtte till protokollet antecknas, att Ström nu medgifvit, att han ryktesvis hört att timret var kronans. Ström: Det har jag ej hört. Hr Gahn: Det lärer ej vara värdt att Ström nekar härtill, hvarigenom han blott förvärrar sin jak, då han ju erkänt sig ha hört attö skogsuppsyningsmän tagit in timret, och de ju icke taga befattning med annat timmer än det som är kroNans. Ström: Ja, det vet jag. Men jag hade blott yktesvis hört att skogsuppsyningsmän varit med. Hr Gahn: Inspektor Bergström hade ju sagt, att timret var kronans? Ström: Han har sagt att jag skulle efterhöra hvems timret var. Dom.: Kan svaranden påstå, att han ej visste, Att det inbommade timret till större eller mindre del tillhörde någon annan än Baggböleverken? Ström: Det har jag ju redan sagt att jag ej ret. Hr Gahn: Huru mycket folk sysselsattes vid lottningen : Vittnet: De gingo från och till. De kunde äl vara omkring 20 man. Ström sporde vittnet om det hade sig bekant huruvida flottningsfolket nu eller förr uttagit virke, som tillhörde någon annan. Vittnet: Nej icke annat än Baggböles timner. Hr Holmblad: Än ångsågsbola.ets timmer då? Vittnet: Ja, det också. Ström: Men i alla händelser icke annat än om var lofligt att taga. Jag har aldrig ens gifrit dem en vink om något annat. Akl.: Har någonsin något timmer qvarlemnats elfven och ej blifvit vid flottningen medfördt? Vittnet: Vid Tannsele qvarlemnades några tockar. Hr Holmblad: Men vid det tillfället var ju kogsuppsyningsman Thulin närvarande? Vittnet: Ja. Genom några ytterligare frågor kom man slutigen till klarhet derom, att de vid Tannsele Ivarlemnade stockarne varit till antalet två; men ittnet hade hört att ännu något mer skulle ha k unnits avar i afvan. iö åå 5 mm ÖS äm mm m mA D Mm —tr te NA Am AA BR — 3 DO remsa mn bh Raa