Ström. Vi voro tillsammans några stycken Jag hade bjudit på en toddy. Zz Hr Gahn: Hvarföre pas erade Ström flere gån ger under natten bron öfver afvan? Ström förklarade detta så, att sedan han förs från kl. omkring 6 till 11 i sitt logis undfägna de ofrannämnda personerna, bjöd sedan någor af de öfriga upp till gästgitvaregården, hvarpi Ström sedermera begaf sig hem till Marksins der möjligen åter någon förtäring intogs, hvar efter man vid 4eller 5-tiden åter begaf sig öfve bron uppåt kyrkoplatsen. Domaren: Hvarföre gick Ström denna siste gång åter tillbaka? Ström sade sig ha följt de öfriga hem och be gifvit sig upp till handlanden Lundmark, hvar. efter man hade ånyo förfogat sig till gästgifvare. gården och der ätit frukost. Hr Gahn sporde ytterligare, om Ström hade uppehållit sig någon längre stund utanför på Marksins gård eller på bron. Ström svarade, att han aldrig hade aflägsnat sig från det der sällskapet?. Det var möjligt att de hade stannat och pratat något, men i sällskap med de andra var han dock oafbrutet. fr Gahn hemställde huruvida öfverjägaren -Holmblads rapport kunde nu företes. Hr Holmblad förmälde sig icke nu medföra nåon afskrift af densamma, men ville han (som or i Lycksele) hemta sin korceptbok, der den funnes upptagen. Ar Galm:, Huru kunde det komma sig att Ström, då han rodde in i afvan, icke ettersåg om ct der befintliga timret tillhörde Baggböle sågverk. . Ström: Jag hade hört ett rykte, ett det var inbommadt och att det möjligen var taget i beslag. Jag hade i en skrifvelse från inspektor Bergström erhållit uppdrag att tillfråga dem, som Jade tillsyn vid timret, huruvida det var taget i eslag. Hr Gahm: Då man ror bland timret, bör ett så vandt öga som Ströms kunna se huruvida detsamma är stämpladt eller ej. Såg icke Ström att det här ifrågavarande timret var stämpladt. Ström: Jag kan ej erinra mig det. Hr Gahn: Ströms jakande eller nekande i detta fall är af ganska mycken vigt, för den händelse vittnen sedermera komma att yitsorda, att Ström Takligen haft sig bekant att timret var stämpadt. Ström: Må vara, men jag kan ej erinra mig ha märkt det. Hr Gahn: Hvad anledning hade inspektor Bergström att tillskrifva Ström rörande det ifrågavarande timret? Ström: Han hade hört det ryktesvis omtalas, och vi hade sedan talats vid derom. I Bergströms bref stod, att jag skulle taga intyg på, att jag frågat om allt var taget i beslag eller om en del deraf finge utgallras. Jag har tänkt att få inspektor Bergström hörd på ed härom. Domaren lät nu förekalla de tillstädesvarande vittnena, af hvilka tolf infunno sig och fingo på en gång aflägga ed. Efter tillsägelse till öfriga vittnen att afträda börj-des vittnestörhöret med Pigan Anna Kajsa Sjögren, som äritjenst hos Marksins. I den tätt invid stranden af Djupskolafvan belägna bryggstugan, der hon den ifrågavarande natten hvilat, hade hon blifvit väckt af buller i afvan och deraf föranledts att stiga upp och gå till fönstret, från hvilket bron och den närmast derintill liggande delen af afvan äro synliga. Det kunde vara mellan kl. 2 och 3 på natten, och hon såg tydligt huru några karlar, dem hon icke kände, men hvilka hon, att sluta af den egendomliga drägt de buro fann vara af Baggböle flottkarlar, voro sysselsatta att föra stockar ut genom den närmast åt Marksins gård belägna slussen. Den betraktelse som dervid uppstått hos vittnet var, att sågverksegarne väl nu hade kommit öfverens med jägeribetjeningen om inköp af timxet. Vittnet, som haft sig bekant, att jägmästarne (härmed menades jägmästaren Hedström och öfverjägaren Lind), hvilka under sin vistelse i Lycksele bott hos Marksins, hade låtit införa tinaret och att de voro måna om dess bevarande, hade flera gånger af egen drift ånyo lagt för den stång, som utgjorde stängsel för den närmaste slussen, och hade haft för afsigt att göra det äfven den sista aftonen, enär vittnet sett den äfven då vara borta; men hindrats derifrån till följd deraf att timret hade flutit ned mot slussen. Någon stund efter det vittnet första gången sett ut genom fönstret, hade vittnet åter stigit upp och gått till fönstret, samt då sett Ström, i sällskap med handlandenLundmark och vererinär läkaren Beroström komma gående och begifva sig ned till afvan, der de stannat straxt nedanför bryggstugan. Huruvida något samtal dervid egt rum mellan Ström och flottningskarlarne, som ännu fortforo med sitt arbete, hade vittnet icke hört. Sedan de stått der någon stund, be? gätvo de sig åter uppåt gården. der Ström och undmark dansade omkring Bergström, hvars namnsdag det var och hvars namn, Herman, de båda andra sjungande utropat. Efter ytterligare någon stunds förlopp kommo några karlar — först en och sedan ett par andra, och bultade Rå i bryggstugan, dit de insläpptes. De voroaf aggböle flottningsfolk och vittnets förmodan vid tillfället och dess antagande äfven nu var, att det var samma karlar, som varit sysselsatta med timrets utsläppande, ehuru hon icke kunde igenkänna dem. Sedan de innevarit en stund om Ström i dörren och tillsade karlarne att Pt ga med det timmer, som låg och flöt utåt lanc!et här?. Längre fram på morgonen, då vittnet gått ned till stranden af afvan för att tvätta kläder, hade Ström kommit gående öfver Stenoron, detvid vittnet frågat, hvem som borttagit imret, hvarpå Ström svarat: Inte vet jag det. Tilläggande vittnet, att drängen Per Olof Eriksson, som legat i samma rum som vittnet, också en gång varit u vpe och stått en lång stund och ett genom fönst.ret utåt afvan. Detta varstraxt fter sedan herrar ne gått förbi fönstret. Åkl.: Såg vittnet icke Ström genom tecken leda wrbetet ? Vittnet: Nej. Hr Gahn: Har vittnet hört någon, som vet wvilken som uttog timret? Vittnet svarade härpå, att soldaten Nord, som ;ckså bodde hos Marksins jemte två andra fältägare, och med hvilken vittnet hade samtalat om timmerutstickningen, hade påföljande dag ill vittnet yttrat, att om det blefve fråga om vem som tagit timret, så kunde han säga hvem som gjort det. Ström ville hafva vittnet tillspordt, om det verkligen kunde intyga, att arbetet med timmerutstickningen fortfor ännu vid den tid dä Ström och de andra stått på stranden af afvan. Vittnet vidhöll i detta afbeende sin utsago, örklarande sig så mycket säkrare härpå, som vittner. erinrade sig vid anblicken af Ström och le andra hafva gjort den betraktelsen för sig jelf, att nu stå de och se på huru de sticka ut imret. Det mesta timret var dock borta då, nen några stockar funnos ännu qvar närmast lussen. sa Ne Ström: Var vittnet ute vid tillfället? Vittnet: Nej. Å N Ström: Hur kunde vittnet då se attnågot timner ej fanns qvar? — Åkl. anmärkre, att timret hade af strömmen förut drifvits ned mot slussen. . Ström: Man sex från fönstret blott en liten del af afvan. Vittnet: Det var just vid slussen som de voro ich stucko ut timret, och detta synes mycket väl rån fönstret. Ström: Plägade icke flere färdas med båt geom slussen? i Vittnet: Jo många. Det är allmän båtled, men le pilägade dervid lyfta upp stångens ena ända ch sedan laga till den igen i dess förra skick. Åkl.: Var vittnet tillstädes då Ström uppmanade hr Marksin att skjuta ut två stockar genom slussen ? Vittnet hade icke hört detta, men morgonen efter det stölden blifvit begången hade det hört frun yttra till hr M.: Så ledsamt att du skulle