Att konstene sol bestrålar äfven Norden Och rikt eitt guld strör ut kring svenska jorden En sol, som länge lyst med låga klar, Men, sedd af verlden, högre värde har. Men att den solen biifvit sedd af verlden, Att hon förnummen blifvit har som svensk, Det var din skull, som dristig, tosterländsk, Till Galliens stolta stränder styrde färden, Du ädla, ridderliga sängarkrets Vid manliga och stora värf tillreds. Väl Söderns folk förut hört näktergalar, Som vittnat skönt om Scandiens berg och dalar Och underkufvat, hänfört med sin sång, Öm, klangfull, svärmisk, nordisk, på cn gång; — Till dessa toner än de, häpna, lyssna, Hvarhelst de ljuda, andra stämmor tystna, Och tadlet slokar vingarne och dör. — Dock icke än man sport en sådan kör, Så högstämd, frisk, ungdomlig och harmonisk, En sång, som din så enkel och melodisk, Du, Sverges blomma, ljusets riddarvakt! Var helsad derföre! från trakt till trakt Ett bifallsrop du hör längs Norden skalla, En omsthelsning, gången ut från alla, omsthelsning från din moders strand: da mor, med hjertat uti brand, Det hjertat, som för dig skall städse glöda. Ja! Svea minnas skall ditt nit, din möda, Samt äran, som du vann åt kung och land Och räcker åt dig rosor, hvita, röda: De tacksamhetens äro; tag dem mot! De falla ymnigt, falla för din fot, Din väg med dem beströs; dem väl bevara! Din lefnads afton skola de förklara, Och när du skådar deras skära blad, Af tiden blekta, då du tönker glad: Kring Sveas tivoning äfven jag en lager Har flätat in af oförvansklig dager; Mei hennes namn, så klingande, så rent, Mitt eget jag för seklerna förent.? Vid denna tanke klappar stolt ditt hjerta, Den blir din fröjd i glädje som i smärta; Och detta minne för din syn skall stå, En herrlig uppenbarelse, som få, En tjusfull hägring af ett ren försvunnet, Men utaf glömskan evigt oupphunnet. Så varen hjertligen välkomna då Till dessa sköna, mångbesjungna ställen, Der Bellman satt och diktade i qvällen, Och Lidner, hänryckt, sågs sin lyra slå! Vår fest är enkel och vi ega föga Af söderns skatter att er bjuda på, Men, hand i hand och öga emot öga, Kan ingen bror en broders skänk försmå. Derefter begaf man sig in i hufvudbyggnaden för att smaka på den rikliga, goda och utmärkt väl arrangerade soupern, hvilken serverades i åiskilliga rum, såväl i nedra, som öfra våningen och för hvilken hr Davidson, liksom för aftonens hela an ordning, erhöll enstämmigt loford. Efter soupern epred sällskspet sig äter i trädgården, der den briljantaste eklärering från alla hål! strålade emot de närvarande. En och annan talare bördes åter från tribunen. Dr Sohlman fästade uppmärksamheten derpå, att den seger som de svenska sångarne nyligen vunnit i Paris, innebure ett ytterligare bevis derom, att de små nationerna när de uppträda på konstens allmänna e frame I vädjobana, endast då kunna röna gång, när de icke hängifva sig åt ett trälaktigt härmningsbesär, utan prestera någonting som är egendomligt oeh nationelt, någonting som framqväller ur folkets egen lifsgrund. Det bör vara klart för en hvar att den vunna segren berodde icke blott på sävgarnes skicklighet eller anförarens energi och talang, utan den beroide i väsentlig mån på den nationella, den äkta nordiska karakteren i de sånger, som föredrogos, och hvilken, såsom någonting främmande skönt af äkta halt, hos fransmännen först framkallade undran och förvåning, men straxt derpå förtjusning. Det vore en stor försummelse, om man vid en fest som denna jörgäta att egna en bylining åt de nationella tonsättarne, och talaren föreslog derföre en skål för kompositörerna af de stycken, med hvilka Upsalasångarne upp: trädt på arenan, svensken Gunnar Wennerberg och norrmannen Halfdan Kjerulf. Denna ek ål mottogs med stormande applåder. Kongl. sekreteraren J. G. Carlen föreslog en skål för minnet af C. M. Bellman, på hvars älsklingsplats dagens fest höils. Dr Wieselgren upplästa iöljande telegram från Sundsvall: Festkomitn för Upsalasångarne, Stockholm, expres, Hasselbacken. Komiten behagade för sångarne uttrycka vår innerliga glädje öfver, att de häfdat sin och fosterländska sångens ära. Pilo, Berggren, Axell, Wahlgren, Wikström, Ekvall, Salen, Wessblad, Flagge, Gihl, Ekström, Lundqvist, Christiernin, Hedberg, Dahlström, Enhörning, Sundberg, Dahlman, Edström, Bredenbergarne, Westerberg, Mossberg, Bagge, Carell, Rothman, Tjungberg. Dahlin, Wiström, Stannberg, Bing. Åström, Bern, Barthel, Jacobsen, Bänzow, Tengvall, Jansson, Modin, Wall. Till dr Arpi ingiogo under loppet af festen flera lyckönskningstelegrammer från Gefle, Ekesjö m. fl. städer. Dr Wieselgren föreslog slutligen en skål för hr W. Davidson med afseende på de lyckade arrangementerna. Festen fortgick under den lifligaste stämning till långt in på natten. Till deltagarne utdelades följande tryckta poemer: Linderberg, Till Upsalasångarne. Hur mäktiot sången brusar a mo m mm JO