Article Image
dre än Englands ?Magna Charta, dock ännu beståndande, nästan oförändrad, sex århundraden sedan Magna Charta blef grunden till den engelska lagstiftningen; ett folk, det sista i Europa, som tillegnat sig den intelligens kristendomen sprider, och dock bland de första kristendomens kämpar mot mohriska väldet; ett slägte, som under fredliga arkadiska sysselsättningar lyder ly kurgiska krigslagar; fårherdar och åkerbrukare, men öfvade i vapnens bruk; med en historia nästan okänd i många länder, ehuru den förvarar minnet af många likar till Wilhelm Tell; en stat, helt och hållet okun nig om hvad skön konst vill säga, men misstroget betraktande alla försök att fjottra dess frihet; med dalar, bland de mest fruktbärande i Södern, dock endast tillgängliga öfver snöklädda bergstoppa:; ett folk, hvars Doger äro bönder och hvars Rotschildar äro gärdfarihandlare; ett samfund, som eger de sälleyntaste latioska mavuskripter från nionde ärhundradet, och dock i det 19:de föraktar bruket af tryckpressen, utan en enda bok på landets språk; en republik, utan en landsväg, utan en segelbar ström, och nästan utan ett hus; hvarest telegrafer och jernvägar skulle anses som ?otyg? af samma slag som de jättar och troll, deras förfäder bortdrifvit; sådan är i få ord de mest framstående dragen af detta folk. Först några ord om det geografiska lä get och styrelsesättet, ehuru det finnes antydt i Ritters geografiska lexikon. Andorra är en republik, isolerad genom berg på alla sidor, belägen hvarken i Frankrike eiler Spanien, men inkilad deremellan, och i afseende på gränser och styrelse mycket äldre än båda. Det ligger emellan de Cataloniska och Languedocska Pyrenerna, består hufvudsakligen af 3 dalgångar, den ena löpande parallelt med de andra vertikalt mot en stora bergskedja, som sträcker sig emellan Atlanten och Medeihafvet. Gränsskilnaden gär öfver höga bergtoppar, och republiken eger på en givg snöfält, skogstrakter, betesmarker och dalgångar. Dess största längd är 5 svenska mil, dess bredd 3!0. Invånarne utgöra icke fullt 15,000. Dess a naturen starka läge gör det äfv.n i vår tid, med sin utomordentligt uppdrifna krigskonst och politiska centralisation, till en svår eröfring, och bergpassen äro ieke olämpliga till nya Thermopylee. Denna lilla stat grundades af Carl den! Store och hans son Ludvig den Fromme under deras krig mot mohrerna i Spanien, oci bibehåller tydlizen samma gränser och styrelsesystem, som den först erhöll. Styrelsesättet är aristokratiskt med ett lagstiftande högsta råd?. Landet är deladt i 6 kret sar, hvar och en omfattande en af de 6 byarne. Domarkallet är ärftligt och utöf vas inom kretsarne af de jordegare, hvilkas förfäder innehaft denna makt. Dessa välja i hvarje särskild krets två konsuler, som ut göra kretsens verkställande. Konsulerna ter utse samfäldt två syndici, hvilka reboskera republikens verkställande makt et Phögsta rådet? utgöres af 24 represen lanter, 4 från hvarje krets, valda af och inom jordegarnes klass. Republiken har sälunda en urgammal administrativ organi sation. Denna traditionella enkelhet i styrelsesät tet återfinnes till samma grad i jordegsrens lif. Denna patricier, som irätt nedstigande linie, son. efter far, egt jorden alltsedan Carl den Stores tid, klipper med egna hän der sina får och är bonde. I motsats härtill eges pumera både i Spanien och Frank rike eo myckenhet jord af bönder, men desta bar varit en följd af det sociala frihetssträfvandet och slägterna Montmorencys och Rohans domäner äro utstyckade till en bondklass, bättre lottad i många fall än jordmagnaterna i Andorra, ehuru, om man är tro deras traditioner, deras besittningsrätt varit äldre än både Montmoreneyoch Rohanslägternas. — Hvilken dödsdom öfver stiliastårndet ionebär ej detta! Den första trovärdiga tradition om Anlorra är från är 778, och den första Pg nentsurkund, som der tinnes, från 801. ler år 778 synas två diplomer ha blifvi ut ärdade af Carl den Store: det ena iörlä nande till biskopstolen i Urgel (på gränsen Cdtaloaien) tionden af de 6 byarne, och it dessas invånare tillåtelse att organisera ig på militäriskt sätt (For:s.)

5 september 1867, sida 4

Thumbnail