SOLÖGAT?) Skizz af SYLVIA. (Slut fr. gårdagsbl.) Efter ett sådant utbrott sade han en gång: Så som det nu är kan det ej vara i evighet, Susanna! Din fars samtycke få vi aldrig i tiden. Mins du hvad du ändå lofvade? Eller skall du undfly mig, då jag sträcker ut min famn och ropar: kom! Jag satt tyst. Det var en svår strid i mitt inre. Jag förstår dig Susanna! återtog han, Så äro alla qvinnor: de lofva hvad de ej ämna hålla.? Det har jag aldrig gjort. Låt oss blott bida ännu en liten tid. Jag vill göra ett sista försök, för att beveka min far, och lyckas jag inte, så kommer jag när helst du kallar.? Men jag kan inte vänta på dig längre, Susanna! Att du vill tala med din far är bara tidsutdrägt och undskyllan. Jag svår att förr dö än att lefva iall denna oro! För eista gången frågar jag dig nu: vill du komma?? Jag lutade mig intill honom. Jag kunde ej längre neka. Du rädes då ej för fattigdomen, Snsanna?? Jag delar den ju med dig.? PDu fär intet, som du kan kalla ditt.? Jag har ju dig. Och du skall trifvas hvarthelst det bär? Om jag får följa d g!? Susanna ! Vi sågo på hvarandra. Vär kärlek var allt, utom den glömde vi allt annat. ?Susanna, du vill då möta mig häriskogen i qväll?? j