följa honom, samt genom ett mindre valt språl söka vinna sitt syfte, lärer väl ej kunna vare sig hos svaranden, allmänheten eller domaren, åstad komma annat än en viss förundran, för att e säga vägot annat. en omständigheten att Stenby jordoch te. gelt ruksaktiebolag är bildadt på helt olika grun der mot hvad det af mig bildade bolaget var. söker hr Silfversparre underkänna, då han til slutföljd deraf endast får den skilnaden, att nu åtalas bolagsmännen, men då ensamt jag. I sanning ett sält au halka öfver denna wvigtiga omständighet och som tydligt visar hr Silfver. sparres lifliga önskan att belt och hållet kunna förbise densamma. Förhållandet är väl dock att om ett företag blir af vissa skäl förklaradt för olagligt och dessa skäl sedan blifva undanröjda, så måste ock falla af sig sjelf att företaget derefter blir lagligt. Så är äfven här förhallandet, och må det här tillatas mig att något tydligare visa detia. Uti det af mig bildade bolaget egde jag ensam uppbära och förvalta alla aktiemedlen, utan annan skyldighet än att årligen verkställa den inlösning at aktier, bolagsordningen bestämde, samt att först efter femton är öfverlemna egendomen gravationsfri från skuld till egaren af den aktie som qvarsiod då alla öfriga blifvit till inlösning berävigade; nu åter förvaltar bolaget, genom dess mom sig valde under kontroll afrevisorer och hela bolaget varande styrelse, sjelf sina angelägenheter, hvarjemte bolaget från början öfvertager eganderätten tll egendomen. Min ställning till bolaget är alltså nu endast densamma som en säljares alltid är till en köpares, eller ait jag för ett visst pris öfverlemnar egendomen till bolaget, och om bolagsmännen ej invälja mig i -tyrelser, har jag ej vidare med bolagets anvgelagenhever att beställa än hvad hvarje annan akticegare har. Det förhållandet att jaj skall hafva egendomen på arrende mot 5 4 köpeskillingen är från min sida, som bäst bör känna exendomens värde, endast tillkommet, för att visa bolaget att köpeskillingen ej är för hög. Således är äfven nu det af Svea hofrätt förra gången anmärkta förhållandet att företaget var uppstäldt efter sådana grunder och beräkningar?, att tillstäliaren, i hvad fall som helst, erhölle otillbörlig vinst4, undanröjdt, och då alla aktieegare nu erhålla någon ränta är väl enda likheten emellan detta bolaget och det förra, att aktiernas ivlösningsrätt bestämmes genom lottning. Men detta tror jag mig redan tydligen ådagalagt ej kunna utgöra något, som i och för sig ensamt kan rubnicera aktierna under kategorien af förbjudna Jortsedlar. Om så vore förhållandet lärer väl hvarken hofrätten eller K. M:t vid förklarande af förra bolagets olaglighet sagt annat, än att då aktiernas inlösning best mdes genom lottning, så voro desamma att anse som förbjudna lottsediar. Detta skedde dock ej, utan stödde Big utslaget enligt hvad redan är nämndt på andra pu undanröjda skäl. Slutligen har hr Silfversparre på flerfaldiga stälien framhållit att bolaget hos k. M:t begärde sanktion på att få anställa lotteri, men hvilket K. M:t afslog, då cen mycket omordade 4 S utesluts i den fastställda bolagsordningen. Så. är vock ej förhållandet. Bolaget sjelft föreslog, på sätt jag i min förra skrifvelse nämnde, att om stadgandet i-4 ej ansågs lämpligt att i bo lagsordningen intsgas, samma då måtte utgå, och detta emedan bolagets rätt att sjelf besluta om dess aktiers inlösande till bolaget ej betviflades kunna af bolagsmännen genom enhälligt beslut utöfvas. Deremot antog bolaget nödigt att i öfrigt erhålla nådig sanktion å bolagsordningen, för att komma 1 åtnjutande af de fördelar K. förordningen af den 6 Okt. 1848 tillerkänner de bolag hvilka erhålla sanktion ä dess boagsordning, eller i första rummet att den solidafiska ansvarigheten ej finnes för bolagsmännen. Att bolag är oförhindradt att göra och låta med dess egendom på sätt detta sjelf för godt synes lärer väl ingen vilja bestrida och följaktigen har ett bolag rätt att inom sig fördela eller boriskänka dess vinst samt till bolaget mköpa iktierna efter de grunder bolagsmännen sjelfva bestämma. Om dervid den ena aktiegaren erhåller större räntevinst än den andra, så står detta ingalunda strid med 2 Ä bolagsordningen, som stadgar: Hvarje aktie är lika berättigad till andel i bojagets tillhörigheter, ty detta är helt olika mot om hvarje aktie vore berättigad till lika andel. Efter jag äro barn lika berätuga taga arf efter förildsar, men förut tillföll dock son dubbel lott mot dotrer. Aila embeisoch tjenstermän äro ika berättigade att erhålla sina löner. hvilka dock ngalunda äro för alla lika stora. Så ock här i olaget. der hvarje aktie är lika berättigad att, fier vissa af bolaget gjorda bestämmelser, erälia de fördelar bolaget skänker, och har bolaset. på sätt j förra skntvelsen upplyste, uti jess underdåniga ansökan om faställelses erhålande öppet inför K. M:t gifvit tillkänna huru jess verksamhet skulle blifva, för att vinna det ned dess bildande åsyftade ändamålet. Ehuru det visserligen icke i lagligt, men dock moraliskt hönseende kan inverka på omdömet m företagets gagrelighet att taga kännedom m den kalkyl hvarpå bolagets verksarahet grunlar sig, så får jag åberopa den til! rätten inlemjade kalkylen. Deraf inhemtas huru bolagets gendom kan göras skuldfri samt ej obetydliga kostnader nedläggas å dess förbättrande och än lock alla aktieegarne, som utlösas, erhålla sitt apital åter, somliga med större men alla med ågon räntevinst. Den enda anmärkning som not kalkylens riktighet kan göras, är att bolaget töjligen ej får af bankinrättning 6 proc. på de enningar bolagetskall derstädes insätta, men aner jag om ett sådant förhållande inträffar, detta aa för det allmännas bästa mesa gagneligt än kadligt, enär bolaget i så fall ej lärer underita begära tillstånd att mot goda inteckningar å amoitering och 6 proc. ränta få till landtankerna utlåna bolagets medel, och hvarigenom olaget skulle kupna rädda mången från att el-. st kunna gå sin ekonomiska undergång till lötes, till följd af att inteckningarne ej kunna l: ;irdelaktigt placeras. Då bolagets utgifter be! rides af ränteoch arrendemedel samt real-: ikerheten, jordegendomen och de på bank in-. tta medel, alltid befinnes i stigande värde, så! om att de på bank insatte medlen årligen ökas, ; mes tydligt att intet annat bolag kan åstad-: omma den stora säkerhet för delegarne som li etta bolag. Man ser dagligen huru deiegare i li lag, hvars hela grundkapital är nedlagt uti jt ågon näring eller fabrik, äro så beroene af konjunkturer, att dåliga sådana ej alle-l: ast föranleda att hela grundkapitalet går förli radt, utan äfven avt betydliga rillskött måste : ras, hvarigenom mången blir störtad i ekonolj iskt obestånd. Sådant är här ej möjligt, och lc 6 l 4 j a t I , Stenbybolaget är min lifliga öfvertygelse att sociation af små kapital, eller hvad som ligger I grund för detta bolag, skall komma att för ndtbrukarne åstadkomma mycket gagn, och.då mungen till sednaste riksdag framhöll, att den skilda omtänksamheten börkunna uträtta myc:t för att förbättra landbrukarnes bekymmermma ställning, borde vä! e 2rän åklawe genom åtals anställan. e söka lägga hinder vägen för sådan omtänksa.. het8 utveckla de ler söka förhindra att jemväl ior iauv bFUtets ista anlita den mäktiga häfstången som ligger i associationskraften. På grund af hvad jag såväl redan förut som k nu ytterligare anfört, får jag vördsamt vidifva mitt yrkande att blifva från åtalet befriad me tilldömd ersättning för omkostnaderna il et.