gå hem genvägen öfver sjön, så vet herr ordföranden, att, sedan sjön sänktes, så dritver det opp på stranden stora högar af vass, och vid en san der hög fick jag se något som rörde sig. Jag stannade för att se hvad det var, och då fick jag se att det var en räf.? Ordföranden: Nå, gnodde inte räfven sinj väg, då han fick se dig? ! Skräddaren: Nej, si, han var inkrupen i vasshögen, så bara ändan och rompan var utanför, och det var precist, som om han hade hurrat åt mig, för så vifta han med rompan. Ordföranden: Nå, än sen då, hur bar du dig åt sen? Skräddaren: Jo, jag stod en stund och begrunda; sen tänkte jag: den, som hade en stör, så skulle jag dänga dej öfver ryggen. Och det vardt kuren! Jag tog en stör och gick sakta fram, och så gaf jag honom n:o 1 öfver ryggen. sa mycket jag orka och med samma som det small öfver ryggen, så hoppa han till och skutta ut ur vasshögen och grina så illa ät mig, men si, n:o 1 hade nog gjort honom godt, för han kunde inte gno sin väg, och jag passa strax på och gaf honom n:o 2 öfver snoken, och kan hända, att han också fick n:o 3, och så var det fur med honom, och nu har jag hans skinn r. Ordföranden: Nå, kan du säga mig hvad — räfven hade i vasshögen att göra? Sökte han råttor ?? Skråddaren: Nej, vasserra, han höll kalas på rapphöns, för det låg så mycke rapphönsfjäder der, att jag kunnat få till en liten kudde.? — lasttagelser om bäfvern. Om en bäfverkoloni vid gården Fladen i Omlids socken i Norge har Jägareförbundets Tidskrift erhållit följande intressanta meddelande: Bäfverkolonien vid Fladen består af fem hyddor, af hvilka fyra ligga på den s. k. Åslandsön, ett litet stycke ofvantör Fladen, och en på Mariön, en knapp halt fjerdingsväg nedanför Fladen. Hyddorna ligga ej vid den stora strömfåran utan på insidan af öarne vid de små grevarne, i hvilka vattnet har mycket sakta lopp. Bland de nämnda fem hyddorna äro för närvarande ej mer an tre bebodda. Af de andra två är den ena, som ligger på södra sidan af Åslandsön så gammal och förfallen samt har så obeqvämt läge midt på ett glatt berg, att bäfrarne numera ej vilja bo der, och den andra, som står några hundra alnar derifrån, på öns östra sida, ligger så högt upp på land, att hon ej har någon utgång under vattnet, hvilket är tillräckligt skäl dertill, att hon står öde. Efter hvad man berättar, blef hon af bäfrarne i en hast uppförd under den stora floden hösten 1860, då vattnet stod ovanligt högt, sä att det gick långt upp på hyddan. o Af de två andra bäfverhusen på Aslandsön ligger det ena ungefär på midten af ön, vid en liten gren af eltven, som genomskär ön, och flera hundra alnar skildt från de öfriga hyddorna. Det andra af dessa två hgger öfverst på öns östra sida. några hundra alnar från det, som uppfördes 1860. I det hela synes det, som om bäfrarne icke ville bo närmare samman än med 3 till 500 alnars afstånd mellan hvarje hydda. Så är åtminstone förhållandet på Åslandsön. Storleken af hyddorna vexlar mellan 30 till 50 fots längd och 6 till 9 fots bredd. På midten är deras höjd omkring 3 fot, och sluttande ät sidorna, så att de ha äggformig skapnad. De ligga på sluttande ställen och vid vanlig vattenhöjd står tredjedelen eller hälften af hyddan under vatten. Vanligen har hon två utgångar, den ena under vattenytan, den andra åt landsidan. Den sistnämnda utgången begagnas sannolikt endast i nödfall, emedan den aldrig hålles öppen, utan är svagt stängd med jord och små qvistar. Antagligt är, att bäfrarne, der marken tillåter, från hyddans öfra ända gräfva långa underjordiska gångar, hvilka utmynna på betydligt afstånd. Hyddornas väggar ha en tjocklek af 12 till 16 tum och deras höjd invändigt är omkring 20 tum! De är. antingen enkla eller dubbla, det vill säga aldelade längsetter genom en af jord och små qvistar sammansatt skiljevägg, 12 tum tjock. Hyddan på Marion är enkel, då deremot den på ostsidan af Alandsön är dubbel, liksom ock den på öns midt varande, att döma af dess storlek. Invändigt äro de glatt afputsade medelst en seg jordart, som bäfvern tager från bottnen af elfvens smågrenar. Den enkla, icke afdelade hyddan har invändigt utseende af en läng bakugn. Hyddorna äro byggda af stammar, grenar och qvisiar af asp eller björk, jord och fint gräs från vaitendragens botten, samt af större och mindre flata stenar, -som äggas ofvanpå taket, förmodligen för att hindra vattnet från att göra skada. Byggnadsvirkets storlek är vexlande: en del är kubbar af 16 till 20 tums längd och 4 till 5 tums tjocklek, andra st cken äro stänger af 3 till 4 alnars längd och 2 till tre tums tjocklek ; ätven användes en mängd kortare och längre grenar af et fingers tjocklek. Detta virke tager bäfven oftast på ett afständ af flera hundra, ja stundom flera tusen alnar från byggnadsplatsen. När bätvern har fällt ett större träd, hvilket arbete ej står på lång stund, afbier han först grenar och qvistar tätt invid stammen, derefter afskär han denna i vissa längder, sådana han tycker sig behöfva. När detta är gjordt, företager han sig antingen att stället afskala och uppäta barken, e!ler ock släpar han blocket till närmaste bäek eller eltdrag. Alltid begagnar han samma väg att forsla sitt timmer på, hvilket tydligen synes deraf, aut dessa vägar genom upp: repad nötning blifvit så utgräfda, ait de ligga flera tum, stundom mer än en fot lägre än den omgifvande marken. När han fått ned sitt timmer i vattnet, låter han det, såvida det är ström, af sig sjelf dritva utför, och tillser endast, som en flotikarl, att han får det löst, nör det fastnat i små forsar eller vid iand. Har han deremot icke stiömmen till hjelp, så förer han sjelf simmande sitt block fram till hyddan. Om Virket ej förut blifvit afbarkadt der det fälldes, så skalas det under vägen allt efter som bäfvern blir hungrig, FÅ all afgnagen bark nuppätes på samma gång. an påträffar aldrig nö onstädes den minsta barksmula. Har virket med qvarsittande bark blifvit framforsladt till hyddan, hvilket ofta sker när bäfvern är i full fart att bygga, så aftages b rken jekeg det synes som hade Kan för vana att aldrig hålla måltid i hyddans grannskap. . Vid byggande läggas de längsta trästyekena i kors öfver hvarandra mot midten, mellanrummen fyllas med kortare kubbar samt med qvi star, jord och gräs. Allt hänger så väl ihop, att man endast med svårighet och mycken möda kan öppna ett hål i väggen. Olvanpå taket lägger bäfvern, såctom ofvan är nämdt, flatastenar, af hvilka en oeh annan är så stor, att den är tung nog att lyfta. Förmodligen framforslas dessa vid högt vattenstånd, dä bätvern simmar fram med dem. Blir vattenstårdet vid hyddan så lågt, att den utgång, som leder under vattnet håller på att komma ofvanom, så afhjelper bäfvern denna olägenhet genom att lägga en mäng: björkruskor och större grenar bliver hålet, under hvilka han simmar ut och in, Vid. ifrågavarande bäfyersamhälle finnas nemligen inga dam mar för bestämmande af passande vattenhöjd. Arbetet på hyddorna företages för det mesta unaer sommaren och hösten, så att dössa till vintern äro kr i ordning. dagen. som om ö träffas ute skäväl om dagen. Bäfver? tri ällas ute SEMA srdlock vid mid