enskaper?, utbrast den gamle i sin ifver, Pom icke det förb... Aftonbl... Vänta ska verrarne få höra... Icil (det gällde favorithunden). Kom hit! Hur gör Aftonbladet?? ?Vow! vow!? svarade det läraktiga djuret till husbondens hjertliga förnöjelse. Men tyvärr var den fyrbente gunstlingen icke särdeles sadelfast i sin politik; ty då man med samma ätbörder fromkastade fråpan: ör Allehanda?? så skällde han lika öfrigt den gode öfverban och hans älskena ofta förekommande franska midt ute på rama s Sluilige alle också det nya m jeriet beses, hvilket föranledde vär glade adjutant, som genast blifvit damernas för. klarade gunstling, att helt öppenhbjertigt Sar något om svårigheten att veta huru ångt man på ett främmande ställe är skyldig att sträcka sin beundran för att icke anses oartig. Hela denna trakt ända inemot grannskapet af Nyköping företedde i öfrigt en den mest behagliga anblick; den förträffliga hårda och jemna landsvägen slingrade sig genom en måttligt kuperad nejd, som öfverallt erbjöd ögat mjuka och angenäma kon turer; öfveralit stod naturen i sin skönaste ffaring här och hvar framtittade mellan skogsdungarne en spegelblank insjö och der bredvid en herrgård, omgifven af lummiga löfträd, de väl skötta åkrarne buro en sär deles lofvande gröda; hvarje stuga såg snygg ut och ingen var så ringa att den ej hade sin eg Ila irädgårdstäppa. Det var med ett ord e ert och leende landskap, ehuru det visst icke kunde jemföras med liga seenerierna kring arme Båfhalsen, hvilka ingen gon gång besökt det s. edgaf det, skildes jag mitt ressällskap för ait några åldriga slögtingar unga vänner, hvilka jag icke seit på ett tiotal af är eller mer, samt på afstönd kasta en blick på barndomshemmet. Under de dagliga enformiga bestyren märker san ieke tidens snabba flykt, men då man återser de fordva lekkamraterna såsom välbeställda landtbrukare eller älskvärda husmödrar, omgifna af en Dy uppväxande ener2lion, då finner man rätt huru hastigt ren försvunnit. De blifvit män i staten, de fordna pojkarne. Och kifvas nu-om maten och slåss om titlarne.? Residensstaden Nyköping, som under några år gick raskt framåt och höll på att bli en ort af en viss betydeohet, har åter nedsjuckit i sin gamla obetydlighet, sedan den mekaniska verkstaden, bvarifrån så många våckra arbeten utgått, nedlades. Ptaden är emellertid ganska väl byggd, gatorna försedda med trottoirer, och den står åtminstone i ett fall framför sjelfva Stockholm, derigenom att dess förnämsta torg rydes af en sprisgbrunn med det förträffigaste vatten, hemtadt på närmare en fjerdingsvägs aftstärd ntom staden. Grefve Lagerbjelke hade rest bort, bvadan vi icke ran att se konungens höga hatv i egen person. tummar sedaare började vi knoga Imärdsbacken, der det på altonen 3 mörkt som en höstqväll il på blef så bittert kallt ati vi o till och med om fötterna. Då vi dertill på sista skjutshållet fått ett par sär. deles tröga hästar, var det med oblandad glädje vi sen omsider hamnade midt i sko. gen vid Krokek, efter att trötta och half sofvande hafva i nästan fullt mörker passerat det herrligt belägna Stafsjö bruk. Ett stycke söder om Krokek börjar vä en åter slutta nedåt och plöteligen öppnade sig skogen lemnande fri utsigt öfver Brå viken och början af den bördiga Östgöta slätten. Låogt bort syntes en ångare på väg till Norrköping samt en och annar seglare. Vid ändan af hafsviken syntes vida omkring det ståtliga herresätet Björns torp med sina lätta rornspiror, tillbörigt er löjtnant Troselli, och i grannskapet deral Jeåde en nyanlagd väg upp till en förtja sande villa, som påsiods tillhöra fabrikö;j fEwartz i Norrköpiog. (Forts.) ETS SER