1 sällskap med en person, nylnen Mllträde till telegrafstationen icke gerna kunde förvägras, hade äfven jag tillfälle att tillfredsställa min vetgirighet i detta hänseende, och om jag ger ena kort skildring af telegrafförhållandena i Finland, så är det icke endast med ledning af den erfarenhet jag gjorde Torneo, utan synnerligaet med stöd at de upplysningar jag frän andra häll vunnit. i Torneo var det endast vissa tekniska föremål som kunde intressera, men der erhöll jag visserligen icke underrättelse om ställningar och förhållanden, hvilka böra behjertas och så fort som möjligt undergå förändring. För att icke tala om de apparater af nyaste konstruktion, som funnos ä Torneo station, och som tyckes bevisa, att finska telegrafverket följer med sin tid i detta fall, vill jag som ett ytterligare bevis derpå endast omnämna att Meidiagers staplar redan öfver ett år varit använda å Torneo station. Under hefa denna tid hade någon omsättning icke varit behöflig, men det måste dock erkännas, att en betänklig mängd salter hade bildat sig, som antydde att deras konstanta kraft blifvit i någon mån missbrukad. Också voro nya staplar nu i beredskap; men hvad gom väl kunde böra tagas ad notam i Sverge, förutsatt att hvad som uppgafs håller streck, vore det ringa antal elementer, som af detta slag behöfres. Det uppgafs nemligen att 8. x elementer voro tillräckliga för skrift till Uleåborg. Af den konstraktion som är bruklig i Sverge torde på få ställen begagnas mindre än 20 elementer för motsvarande afständ. Efter dessa upplysningar skulle det ty kas som den finska telegrafen borde stå till och med något framför den svenska, men tyvärr finnas andra omständigheter, som ställa fiaska telegrafen aildeles i skuggan. Finnarnes maskiner äro förträffliga, men de synes hafva fäst alltför ringa vizt vid personerna, som skola sköta dessa maskiner. Vare långt ifrän mig att vilja nedsätta den telegrafpersonal, som bestrider telegraferingen i Torneo. Detta vore icke blott ett brott mot gästfriheten, det vore ett brott mot sanningen. Men mana skall förstå mig af det följande. Detäricke individen jag klendrar, utan hela organisationen. finsk telegrafstations tjenstepersonal utgöres af föreståndare, telegrafister, signalister, re visor, vaktmästare och mekaniker, hvilken sednare likväl har ett helt distrikt, så att 4 å 5, måhända flera stationer höra till hans verkningskrets. Att föreståndaren äfven är hemmastadd i telegrafering, faller af sig sjelft, men om ni tror att han behöfter ha specielt reda på ledningar, taga rätt på uppkommande fel inom stationen eller i allmän het förstå något af det tekniska, så är pi grymt bedregen. Sådant ingär icke i hans kompetens. Detta tillhör icke heller telegrafisten, ännu mindre signalisten, som har det sorglustiga uppdraget att ?signalera?, gifva signal till andra stationer, och först när signalen blifvit besvarad, vidtager telegrafistens tunktion att afsända telegrammet. Jag måste dock erkänna, att i Torneo till stymmelse till någon sådan sinnrik omsvepskommission icke var synlig. Men antag nu att ett fel uppkommer inom stationen, hvem skall afhjelpa det? Sannerligen en qvistig fråga. Den som har sig detta förelagdt är mekanikern. Skulle så förargligt hända, att felet icke vill infinna sig just vid den tid mekanikern är på denna station, utan på en annan t. ex. 15 mil derifrån, så måste v:rket stå, om icke en lyckträff kan afhjelpa det. Präktigast är likväl revisionsbefattningen. Ni tänker genast på en granskande, skarp, småsaktig och närgången herre, som vill finna fel i alla möjliga räkenskaper och redovisningar, en buse för allt hvad rede: görare heter. Misstag! Telegrafrevisorn i Finlaod är simplemang stationens förste vaktmästare. Jag hade ej lyckan att se denna betydande personnage på Torneo station. ?Revisoro? var ute på lnien för att afbjelpa en kontskt?. Åter en orimlighet. Det fin. nes liniefel, eom ingen ievisor? i Finland kan afhjelpa, elier också har man der större anspråk på vaktmästarens tekniska insigter, än på stationsföreståndarens. Af det anförda torde vara klart, att en korrespondens som måste vara beroende af hela detta oviga maskineri, ingalunda kan föras med den skyndsamhet man af dess förande pr telegraf har rätt att pretendera. Det sades mig vid ifrågavarande tilltälle, att intet telegram erhållits söderiirån en viss namogifven station i Finland på 4 (säger fyra) dygn. Detta är oerhördt, Också lärer korrespondensen via Torneo hafva aftagit. Man föredrager en längre och dyrare telegrafväg, eller föredrar nsan att begagna posten. Nor är den ryska politiken inpiskad, men månne man icke bör frita den från att vara så intrikat, att den med afeigt sätter odugliga eller afsigtligt försumliga tjenstemän på vissa stationer, för att dymedelst få korrespondensen i en önskad fåra? Sådant vore dock alltför starkt och får ej föruteättas. Men å andra sidan är deti san.ing förvånande, att det finska telegrafverket icke förenklar organisationen, icke bättre välj.r sina subjekter, icke strängare beifrar så b tänkliga oordningar och icke fordrar större insigter, åtminstone i det tekniska, hos dera som egna sig ät denna bana, Såsom ett exempel på huru telegrammer kunna förderfvas i Finland må anföras hvad jag för några månader sedan i ett sällsap hört af en trovärdig person, hvars förnamn är Abraham. Denne befann sig dåi Stock holm och telegraferade till sin hustru i Helsingfors. Telegrammet afslutades med underskriften: din Abraham, Stockholm?, na: turligtvis för att angifva adressorten. När telegrammet framkom till sia bestämmelse, hade det detta slut: din arm i stock, och underskriften var: Holm?. Visserligen lärer detta haft till följd den telegrafists afsked, hvilken expedierat telegrammet, men det vill synas som skulle det behöfvas ett helt notvarp för alt radikaliter förändra förhållandet. Utom det intresse finnarne sjelfva hafva af en sådan förändring, är den icke af mindre vigt för korrespondenter i andra länder, och Sverge mäste, såsom ett genomgängsland för korrespondens till och från Finland, i dubbelt mått bafva sig angeJäget, att förändringen inträdde så fort som möjligt. Vore ieke Jändernas fördelar häraf ömsesidiga skulle likväl dessa anmärkningar aldrig sett dagen. Nu böra de komma ju längre och högre, desto bättre! : ärnäst torde vi få ta farväl af Hapa vanda. Eiler hvad tycker ni sjelf? En ra mn a ee mm om Pm