ker erfarenhet om de brister, som i ett eller an: nat afseende kunde vidlåda dem, ännu icke hunnit vinnas. I motsats mot utskottet ansåg hr Sjöberg bristerna vara så stora och allmänt erkända, att väl icke något tvifvel härom gerna kunde uppstå. Den nu gällande röstberäkningsgrunden vore en orimlighet, en karrikatur på rösträtt, som endast motsvarades af den i gamla riksdagsordningen gällande röstgrund för hrr brukspatroner, hvilka röstade efter riksdalertalet af deras tillverkningsvärde till obegränsadt belopp. Såsom ett bevis på nu gällande röstgrunds oefterrättlighet anförde hr Sjöberg vidare de fluktuationer denna vore underkastad. Så hade han sjelf, som vid ett föregående val egt 50 röster, genom en tillfällighet vid ett påföljande val erhållit 40 röster mera. Han fann det gränsa till det löjliga, att en person som ena dagen hade 50 röster, andra dagen lade 90 röster i valurnan. Talet om konstitutionella hinder trodde hr S. icke heller hafva mycket att betyda, ty redan första riksdagen efter kommunallagarnes promulerande hade förslag blifvit väckt om ändring äri. Påföljande riksdag hade alla andra frågor absorberats af en enda, annars skulle representationen egnat sin uppmärksamhet åt denna fråga, helst någon representant knappast fonnes som ej ansåg den nu gällande röstgrunden orimlig och oförsvarlig. r S. ansåg det nu hafva kommit derhän, att han trodde det till och med vara af vigt, att regeringen sjelf toge saken om hand; men detta hindrade icke, att man borde åt Stockholms kommun häfda äran att i denna stora angelägenhet först hafva uttalat en opinion. Hr Hierta förordade äfven hr Behrlings reservation. . a sa tanden Ake ann denn