Stockholms stadsfullmäktige. Vi meddela här nedan slutet af vår redogörelse för stadsfullmäktiges förhandlingar vid deres sednaste sammanträde förli. en torsdag. Frågan om den kommunala rösträtten. Efter hr Behrling yttrade sig hr Weser, som framhöll hurusom det mot nuvarande valcensus uppkomna allmänna missnöjet vore fullt befogadt. Han viile till de upplysningar och fakta, som under diskussionen redan blifvit lemnade, endast påpeka det absurda stadgandet om det till !w. af samtliga i vallängden upptagna röster bestämda röstmaximum, ett stadgande, som knappast någonsin kom i fråga att tillämpas. För öfrigt ansåg han otvifvelaktigt, att statsmakterna skulle gå den allmänna önskan om en förlindring i röstsättet till mötes. Ettstarkare motstånd häremot skulle lätteligen kunna föranleda till större rubbningar än önskvärdt vore. Han förordade en komitås nedsättande såsom nyttigt. Hr Wistrand ansåg åtskilliga stadganden i de nu gällande kommunallagarne ej vara sådana de borde och kunde vara och han medgafäfven, att nuvarande röstberäkningssätt gaf anledning till allmänt missnöje, men han kunde icke, hut vudsakligen af de skäl utskottet anfört, tillstyrka någon åtgärds vidtagande, för vinnande af det åsyftade ändamålet, och ansåg icke lämpligt, att stadsfullmäktige togo initiativet i en fråga, som tillhörde de båda statsmakterna. Hr Staof grundade icke sin öfvertygelse om det nuvarande röstsättets olämplighet hvarken på det klander, som riktats mot enskilda bolag, eller de statistiska upplysningar som lemnats. Han ansåg, att en förändring i nuvarande röstgrund föreskrefs af rättvisa och billighet. Det misgsnöje, som uppstått, inskränkte sig icke endast till dem, som hafva benägenhet att klandra likt och olikt, utan förspordes öfver hela landet. Huru man än resonnerade, qvarstod alltid det missförhållande, att några få personer kunde öfverrösta en hel församling, erinrande hr Staaff, hurusom ett bränvinsminuteringsbolag vid ett stadsfullmäktigeval öfverröstat hela lärarkåren vid ett af de största elementarläroverken i riket. Bland de anförda motiverna för motionens afstyrkande var äfven det, att statsmakterna icke skulle fästa något afseende på en i denna vigtiga angelägenhet uttalad önskan inom landet. Detta hade utskottet tilltrott sig att profetera. Men om man inlät sig på dylika spådormar, så trodde hr Staaff för sin del att han med lika stor sannolikhet kunde förutspå, att statsmakterna skulle gå en dylik önskan, stödd på rättvisa och billighet, till mötes. Mot det af utskottet anförda motiv, att en förändring af kommunallagarne och röstsättet skulle rubba grundvalen för den nuvarande riksdagsordningen, erinrade hr Staaff, att egenskapen af valkorporationer för utseende af första kammarens ledamöter icke utgjorde landstingens och stadsfullmäktiges väsentliga uppgift. Detta vore en rättighet och skyldighet, som blifvit kommunalmyndigheterna sedermera tillagd. Deras ursprungliga och väsentliga pligt vore att i allmänhet värda kommunernas angelägenheter. I en opinionsyttring af den beskaffenhet som ifrågavarande låge, enligt hr Staaffs mening, ingenting inkonstitutionelt, och han förordade derföre på det kraftigaste hr Behrlings reservation. Hr Harelivs anmärkte mot hr Wallenberg, att dennes bevisning ingenting bevisat och fritog sig från att hylla samma åsigter, som föranledt hr Wallenberg att afstyrka frågan om en komits nedsättande. Hr Hazelius hade helt andra skäl för sin mening om olämpligheten af en kor mits nedsättande, och det förnämsta af dessa skäl var, att han ej ansåg denna fråga böra göras till föremål för en enskild kommuns öfverläggning. Den tillhörde Kongl. Maj:t och riksdagen. Kommerserådet Sjöberg. Såsom ett skäl för afstyrkande af motionen hade utskottet äfven anfört, att kommunalförfattningarne för hufvudstaden så kort tid varit gällande, att någon sä