slutet af Januari. Då jag, såsom medle af svenska riksdagens första kammare, kunde isfinna mig i Paris till den bestämt tiden, mottog jag uppdraget endast på d vilkor, att jag ej skulle vara förpligtad a resa till Paris förr än inemot tidpunkt för juryns andra sammanträde, då den skul fatta sina definitiva beslut; hvilket skul ega rum mellan 15 April och 15 Maj. Je kom till Paris den 28 Mars. Under tide mellan 1 Januari och 1 April, då jag änr ej deltog i förbandlingarne, hade juryn fas ställt sitt arbetssätt och likaledes bestäm hvilka ansökningar skulle upptagas till pr ning, och hvilka skulle uteslutas. De fö handlingar, som då egde rum i juryn, oc de motiver som föranledde det i min tank okloka beslutet att inskränka täflingen ti privata industriella inrättningar, hvilke egare vidtagit förtjenstfulla åtgärder ti främjande al sina arbetares intellekiuellg moraliska och ekonomiska bästa, känner ja naturligtvis icke. Skulle jag tillåta mig e gissning om beslutets motiver, vore det de att juryns arbete derigenom i väsentlig gra underlättades och att den slapp taga i öf vervägande den stora sociala frågan om ar betare, arbetsgifrare och arbete. Detta ä dock endast en förmodan. Dä denna fråg på ett sammanträde i Maj, der jag var när varande, ånyo bragtes under diskussion mec anledning af en anhlan från representan ten för Belgien, hr Faider, att en belöning mätte tillerkännas hr Visschers, stiftaren a en sjukoch ålderdomsförsörjningskassa fö Belgiens grufarbetare (Caisse de prevoyane des ouvriers mwmineurs) eom redan räkna 100,000 ledamöter, hvilken förening ej hal den egenskapen att vara partie civile, väg. rade man upptaga denna ansökning till pröfning på, som mig syntes; mycket svaga och alldeies ohållbara skäl, hvadan jag ock motsatte mig beslutet, men stannade i minoriteten. Enligt min öfvertygelse är dock en inrättving af detta slag liksom hvarje frivillig förening af arbetare till inbördes bistånd och främjande af deras intellektuella och moraliska tillstånd af vida högre värde än något som helst filantropiskt företag, som af enskild industriidkare satts i gång till befordrande af hans erbeteres andliga och lekamliga väl, och det så mycket mer som industriidkaren, genom att främja sina arbetares välbelionande, tillika betordrar sitt eget bästa. Vid samma tillfälle kommo likaledes arbetarföreningarne på tal, hvarvid de i Berlin, Kjöbenhavn och Norrköping särdeles framhöllos. Juryn var fullt ense om att loforda dem, men på samma lösliga grund, eom hindrat den att pröfva ansökningen från ofvannämnda Coaisse de prevoyance, vägrade man att låta arbetarföreningarne deltaga i täflingen. Det be: slöts, att i den berättelse, som juryns sekreterare har att afgifva, eåväl arbetarföreningarne som flere andra både offentliga och enskilda inrättningar skulle med loford omtalas, och att till kejserliga kommissionen skulle inlemnas förslag om en särskild belöning för de nämnda inrättningarne, Huruvida detta sedermera skett, vet jag ej. Det är att vänta att berättelsen skall rfullständigare redogöra för de skäl, som föranledt juryns beslut. Hade arbetarföreningarne fatt deltaga i täflingen, skulle jag velat gifva Norrköpings arbetarförening första rummet. Mina skäl äro, att denna förening är uteslutande stiftad af arbetare, består blott af arbetare, och att allt, hvad den gjort, är utfördt blott af arbetare utan andras hjelp. Detta kan ej sägas vara förbällandet i Berlin och Kjöbenhavn, I Kjöbenphavn räknar föreningen bland sina medlemmar särdeles många icke-arbetare i ordeis slrängare mening, och man vet att det är edert nit och edra rastlösa sträfvanden, som både stiftat arbetarföreningen i Kjöbenhavn och bragt den till sin nuvarande höga ständpunkt. I det jag beklagar resultatet af juryns arbeten och ogillar motiverna derför, erkänner jag villigt att ett lyckligare resultat möjligen kunnat uppnås, om de tre skandinaviska Jänderna varit representerade af en mera kompetent person. Att sädane innas, är ej tvifvel underkastadt; huruvida man kunnat förmå dem att åtaga sig eit besvärligt och lönlöst arbete, är en annan råga. Jag tror, att centralkomiten, innan len vände sig till mig, sökt få platsen bättre fylld, än den nu blifvit. ts —— AIR RI