till konungens befallningshafvande i Ume ingif ven rapport af den 17 Juli. Bemälde öfverjägare hade Nå konungens befallningshafvande blifvi beordrad, att inom sjette och sjunde revierer vidtaga sådana anordningar, att kronans unde beslagsanspråk der anhållna skogseffekter måtte medfölja i flottningen af sågverksbolagens virke På detta sätt tillvaratogos efter 11 bivattendrag inom sjette revieret tillsammans 1046 sågtimmer träd och 5683 sågtimmer; men för att kunna be hålla detta virke erfordras daglig bevakning öfvei detsamma, synnerligast fram på sommaren, då mörka nätter inträffa. Med flottningen och is lossningen hade likväl endast inom Lycksele oct Sorsele socknar afgått 3681 sågtimmer eller träd. hvilket ej kunnat förhindras dels i brist på me del, dels till följd af det ringa antal bevakare. som äro stationerade inom revieret, och dels ge nom effekternas vidt kringspridda läge. Vid der tid virket togs i förvar var mycket svårt att er hålla folk till någorlunda måttligt pris äfvensom att anskaffa mat åt personalen, emedan en namn. fifven flottningschef i hrr Dicksons tjenst, efte: vad det berättas, uppmanat byamännen i Vin: del Gransele att ej bispringa bevakningen med födoämnen. Vid inbergandet af det i beslag tagna virket efter Umans vattendrag anbringades en bom i Lycksbäcken, för att förhindra utflottningen af kronans trävarueffekter, hvarefter ut: gallringen af virket egde rum natten mellan den 2 och 3 Juli. Baggböle sågverksegares ombud behagade icke infinna sig, ehuru kallad, vid denna förrättning, : hvilken han ville ha uppskjuten till den 5. Sedan fördelningen ändock försiggått, fogades anstalt om virkets inbergande uti den s. k. )jupskolan vid Lycksele kyrkoplats, hvilket ock skedde; men efter hvad öfverjägaren Lind sedermera erfarit har det på detta sätt förvarade timret blifvit bortstulet natten mellan den 11 och 12 Juli, då flottningen passerade Lycksele. Detinom sjette och sjunde revieren i beslag tagna virket utgör ej mindre än något öfver 20,000 sågtimmer, hvilka hvarken Baggböle sågverksegare eller Ume ångsågsbolog velat inköpa, troligen emedan de tyckas ha detta virke så i sina händer, att de anse sig kunna derför bjuda hvad dem godt synes. Slutligen tillägger hr Lind: ?Under sådana förhållanden och då man har att göra med personer, som fullkomligt ställa sig utom lagen, som genom sina ombud omöjliggöra eller försvåra statens tjenstemäns och betjentes bemödanden, att, deras pligt likmätigt, göra lagen efterlefd, som trotsa allmänhetens omdöme om deras yrke, som icke draga i betänkande att, efter hvad här ofvan är nämdt, bryta bommar och bortföra kronåns egendom; under dessa förhållanden, säger jag, synes att hvarken gällande lag och författningar äro tillämpliga och tillfyllestgörande eller att den myndighet, som staten gifvit åt sina tjenstemän, är tillräcklig. — Jag vågar ödmjukligen hemställa, att I behagaden å ort, som vederbör, göra framställningar i ämnet, på det föreskrifter må utkomma, som både beskydda tjenstemännen och iakttaga kronans rätt mot enskilda personers oförsynta och skamlösa bemödanden att för sin vinnirg och begär att trotsa, för kommande generationer göra ett helt landskap öde och obeboeligt — ty dertill leder till sist deras skogsåverkan.? (UMEBLADET.) — Mormonsamfundet. Från Stora Saltsjön skrefs i bladet Salt Lake Vedette för den 15 Juni, att mormonernas öfversteprest Brigham Young i en lång och häftig predikan hade uttalat bannlysningsdomen öfver tre af sina hittillsvärande utvalda, Amara Lyman, Orson Hyde och Orson Pratt, hvilka öfvergifvit den rätta tron och i smyg lemnat Utah. Orson Hyde hade i April 1866 blifvit vald till ordförande för de tolf apostlarne; Pratt och Lyman voro bland sjelfva apostlarne. Brigham Young förklarade, att de voro besatta af djefvulen. — Afven andra underrättelser tyckas häntyda på, att mormonsamfundet börjar rubbas i sina grundvalar. Sålunda skrifver en korrespondent till. Newyork Tribune från Saltsjön den 18 Juni: Det finnes tydliga tecken till upp: lösning inom mormonkyrkan, Josephiterna (anhängare af Smith) förklara, att polygami är en synd, göra anspråk på att utgöra den sanna mormonkyrkan och vara berättigade till besittning af kyrkans egendom. I våras måste Brigham på en resa I södra delen af landet utstöta många hundra medlemmar för kätteri, emedan de voro anhängare af Smith, och öfver hundra vagnar med emigranter befinna sig nu i bergen på väg österut för att undfly hans fruktansvärda hämnd. En annan klass af dissenters äro Morrisiterna, hvilka icke hafva någon gemenskap med Saltsjökyrkan. De äro motståndare till polygamien och se dagligen sitt antal tillväxa. Hvarje predikan, jag hört mormonerna hålla, förråder den stora fruktan de hysa för schismerna. Några predikanter bröto ut i anklagelser, andra utbredde sig öfver lydnadspligten, och Brigham utslungade sina förfärliga bannlysningar öfver de otrogna.? — En annan fara hotar mormonstaten genom det växande antalet af inbyggare, som icke äro mormoner. Snart skall, säger korrespondenten,jernbanan, som kommer att förbinda Stilla hafvet med det Atlantiska, hitföra tusentals inbyggare till vesterns alla fruktbara dalgångar, och inom få år måste mormonfolket försvinna såsom sådant.?