Förbättradt sätt att bereda nödbröd af farabark. Lättast insamlas barken då tallen safvar, ty då lossnar den bäst från trädet. Vanligast borttages det yttre, och den inre delen af barken torkas, males till mjöl, samt blandas med rågmjöl till bröd af de fattiga. Tallens eller furubark innehåller ett bäsktkärft ämne, hvilket benämnes garfämne, och användes af garfvare att garfva hudar. . Om furubarken i längre tid användes till daglig föda, utan att förut aflägsna dess kärfva ämne, så kan hända, att för mången samma ämne blir en grundläggande orsak till flerfaldiga svåra sjukdomar i framtiden; fördenskull bör och kan jet bäska-kärfva ämnet åtminstone till största delen aflägsnas ur barken sålunda: Furubarken torkas och males till mjöl, mjölet utröres i tillräckligt kallt rent vatten, och blandningen får stå ett par dagar omrörd emellanåt, sedan frånskiljes vattnet medelst silning genom en fin och tät duk, att ej något af mjölet tränger genom duken, på mjölet å duken hälles rent kallt vatten för att afskölja barkmjölet. Det afskjöljda mjölet fylles nu ur duken, pågjutes ånyo kallt vatten och får stå i tiepligt träkärl i ytterligare två dygn omrördt emellanåt, upptages ånyo på duk och afsköljes. Ingen pressning eller kramande får användas vid sköljningarne, ty derigenom förloras en del af stärkelsen, och åtföljer vattnet. Samma pågjutning och tvättning med kallt vatten förnyas, så länge tills det kärfva ämnet är utdraget. Derefter torkas barkmjölet, blandas med rågmjöl och beredes på vanligt vis till bröd. Det närande i furubarken är stärkelse, och innehåiler omtrent 5 å 6 K. Ingen behöfver befara att kallt vatten utdrager stärkelsen, sådant erfares dagligen i hushåll af husmödrar, som använda hveteeller potatesstärkelse (potatesmjöl) till styfning af kläder. Stärkelsen sjunker olöst i kallt vatten, men uppkokt löser den sig till simmig välling, som användes att styfva linnekläder. Samma förhållande är med stärkelse ur andra växter. Då furubarken innehåller så ringa qvantitet af närande födoämne, så är det ju bättre att använda andra, mera iödande och sundare nödbrödsämnen, der sådana finnas, ehuru det kan vara mera besvär att insamla och bereda nödbröd af dem. — Åkermannen får ju icke heller inbergadt sin säd från åkern färdig till afsalu utan mycket besvär och kostnad. Råneå den 20 Juni 1867. Jacob Widgren. Nödbröd af Manlaf. Af befolkningen allmänt känd under namnet Laf eller Granlaf, (Lichen jubatus Linne), (Evernia jubata), (Aleetoria jubatus). Af växter, rikhaltiga på nödbrödsämne, och som så ymnigt finnas mest på granar såväl här i Norrbotten, som ock öfverallt i Sverge, der gamla skogar finnas, är Manlafven, växande med månggreniga, och hängande med trådsmala grenar ofta till 1 å 12 qvarters långa tofsar, vanligen med svartaktig färg, men våt mera dragande i grönt, och som tillika kan insamlas om vintern. i Denna Laf innehåller inemot 40 stärkelse, som är det närande i Lafven. För ait kunna begagna denna Laf till födoämne åt menniskor, tills bättre föda kan anskaffas, så bör dess naturliga bäskhet aflägsnas sålunda: På 1 Laf, förut rensad, hällas 3 kannor kallt rent vatten, hvari är löst 2 lod pottaska, eller i brist af pottaska, så kan begagnas lut, beredd af vanlig spisaska, men luten bör förut vara kallnad och klarnad. I detta lutblandade vatten lägges Lafven att blötas i 2 dygn i tjenligt träkärl och omröres emellanåt, derefter afhälles latvattnet och Lafven tvättas medelst pågjutet rent kallt vatten, tills vattnet afrinner färglöst utan smak, men någon pressning eller kramande vör icke användas vid Lafvens tvättning, ty derigenom lösryckes en del stärkelse och går för lorad. Hett eller kokande vatten får icke begagnas, ty det heta vattnet upplöser stärkelsen som derigenom förloras, då etemot kallt vatten icke upplöser den. Som det bäska ämnet icke låter aflägsna sig medelst endast en utlutning, så måste förnyade gånger pågjutas lutblandadt vatten å Lafven, och får stå ånyo 2 dygn att draga, omrördt emellanåt, hvarefter den efter hvarje utlutning tvättas på ofvananförda sätt, och så länge förnyas utlutningarne tills Lafven icke smakar bäsk. Slutligen pågjutes ännu en gång friskt kallt vatten och får stå öfver Lafven i ett dygn för att utdraga all lut. Efter tillräcklig utlutning och tvättning torkas Lafven, hackas sönder, males till mjöl och blandas med rågmjöl, göres till deg, bakas och gräddas till bröd. Brödet bör slutligen torkas för att hindra mögling. Till välling är denna Laf kanske bäst passande kokadt ? å 1 timmas tid med. vatten, och lemnar då en simmig och kraftigt närande soppa, helst om vällingen afredes med litet rågeller kornmjöl jemte tillsatts af litet salt. Såväl spadet som Lafven böra förtäras. Råneå Apotek d. 20 Juli 1867. Jacob Widgren, Apotekare,