MIA UM Sv or BU UTLD SILILE — VIS Då stämpel gällande; men då hvarje särskild Jernverk har icke blott en, utan ofta et ganska betydligt antal olika stämplar, så bli den främmande afnämaren, liksom tillver karen sjelf, helt och hållet beroende af d mellanhänder, genom hvilka afsättningen a dessa vigtiga artiklar går till utlandet. Oc , bärvid framställer sig inkastet om den ring I qvantitet likartad produkt, som kan er bållas. ) Såsom exempel i detta afseende må de tillåtas mig i underdånighet erinra, att en ligt den af kommerskollegium afgifva un .derdåniga berättelse rörande bergshandte ringen i Sverge år 1865 voro under nämnd: lår i verksamhet 219 masungnar, hvaraf el med tvenne pipor. Tillverkningen af tack Ijern och gjutgodz utgjorde för året om kring 5,331,000 centner, eller i medelta för hvarje masugn cndast omkring 24,00( centner — 1000 tons. Hela blåsningstider utgjorde 32,619 dygn, eller för hvarje mas ugn i medeltal icke ens fulla 5 månader. I Frankrike, England, Belgien, Nordame. rikanska Fristaterna, Preussen och Österrike samt flera andra länder bedrifves jernoch ståltillverkningen af omfattande bolag med stor kapitalstyrka, och kunna till följd deraf åstadkommas stora qvantiteter likarted produkt, till jemförelsevis billigt pris. I Sverge deremot bedrifves jerntillverkningen på ett stort antal olika händer, och i många, om ej de flesta, fall uti särdeles liten skala, nästan som husslöjd. Den naturliga följden. häraf är en oändlig mångfeld olikartade produkter, hvilkas kännedom och bedömande blir ett ganska evårt studium, hvilka på verldsmarknaden konkurrera med hvarandra, och som till betäckande af de med eu mindre produktion förenade Erygare kostnader fordra ett högre pris än som kan betingas. Inogen torde kunna neka, att detta förhållande förefinnes och är att beklaga. Såsom förklaringsgrund åberopas den omständighet, att det svenska jernet tillverkas med träkol och att således den begräneade tillgängen å detta brännmaterial, hvilket ej täl dryga tranvsportkostnader, äfven sätter en naturlig gräus för tillverkningens bedrifvande i större skala. . Men lyckligtvis är flertaiet af de svenska malmerna af en så jemngod beskaffenhet, att ingen större svårighet borde möta att äfven på temligen vidt skilda orter åstadkomma en likartad produkt. Lifligt öfvertygad, att det ligger sanning i de inkast, som jag ständigt höri utlandet upprepas mot det sätt, hvarpå den svenska jerotillverkningen i allmänhet bedrifves, har jag tillåtit mig att, uti en kolonn af omkring 35 fots höja, till ett helt samman ställa de eärskilda grufvornas och brukens profver af malm, jern och stål. Dessa profvers ordnande på sådant sätt, att hvarje katalognummer bildat en särskild liten utställning för sig, hade kanske varit mera öfverensstämmande med åtskilliga utställares önskningar och af intresse isynnerhet för de svenska tillverkare, hvilka sjelfva besöka verldsexpositionen. Men jag vågar i underdånighet påstå, att sammanförandet af dessa produkter till ett imposant helt är mera egnadt att hos den stora allmänhet, som besöker expositionen, tilldraga sig uppmärksamheten och väcka samt underhålla föreställningen om Sverge såsom ett land, der jernoch ståltillverkningen är en af de vigtigaste näringar. Uti den nu omnämnda kolonnen utgöres basen af malmstycken från alla de förnämsta svenska jerngrufvor, och höja sig sedan i särskilda afsatser tackjern, stångjern, smältstycken och stål. Af såväl jernsom stål stängerna hafra för hvarje olika sort stycken blifvit afslagna och upplagda på kanterna, för att visa brottytans beskaffenhet. Med undantag af de öfre delarne, hvilka äro al en företrädesvis dekorativ natur, äro alla profven Jätt åtkomliga och kunna utan svårighet löstagas från kolonnen. tskilliga af de förnämligare bruken hafva dessutom särskildx och fullständiga utställningar af sina mineralier och malmer samt metallurgiska produkter. Bland dessa utmärker sig i främsta rummet Fagersta bruk (Chr. Aspelin), som också fått sig af juryn tillerkäcd medalj af guld. Samma utmärkelse bar jemväl tillfallit Dannemoraverken såsom en hyllning åt deras gamla och häfdvunna an-eende, oaktadt utställningen ef produkterna derifrån ej erbjuder samma rikbaltighet och fullständighet som den nyssnämnda. På det åt Sverge upplåtna området i expositionsparken är uppförd en större byggnad af trä, utgörande en fullkomli:t trogen kopia af det 8. k. Ornäs-huset i Dalarne. Denna byggnad, med sina utspringande verandor, sina låga och långa fönster, sina med träfjäll klädda ytterväggar, och framför allt sitt gröna torftak, har ej förfelat att väcka uppseende och har äfven blifvit afbildad i flera såväl franska som engelska illustrerade tidskrifter. I förbindelse med Ornäs-huset står ett annex, likaledes af trä, hvarest äro utställda åkerbruksoch fiskeredskap samt åtskilliga andra föremål, som ej kunde lämpligen finna plats i sjelfva expositionspalatset. Bland dessa artiklar hafva de från Öfverums bruk utställda plogar och öfriga landtbruksmaskincer blifvit af juryn belönade med guldmedalj. Den öfra våningen af Ornäs-huset begagnas till bostad åt de svenska arbetare, hvilka äro vid afdelninzen anställda. Ett rum på nedra bottnen har jag, efter förutgången anmälan hos statsrådet oca chefen för ecklesiastikdepartementet, inredt till en folkskolesal, med skolbord eller pulpeter, kartor, lärooch läseböcker, herbarier och Ööfrig materiel a? den beskaffenhet, som vid de nyare svenska folkskolorna begagnas. Materielen har blifvit till största delen anekaffad i samråd med och genom välvilligt lemnadt biträde af folFskole inspektören Meijerberg, expeditions sekreteraren Bruhn och seminarii-rektor Steinmetz. Den svenska folkskolesalen har vunnit stor uppmärksamhet såväl från allmänhetens sida gom af män af facket. Fracska undervisningsministern och ett stort antal inspektörer och föreståndare för primära skolor ha tagit densamma i skärskådande och jemväl föranledts att inhemta närmare kännedom om folkundervisningens tillstånd och utsträckning i Sverge. Utan tvifvel är det också med hufvudsaklig hänsigt till denna undervisnings höga ståndpunkt och till det sätt, hvarpå fäderneslandet Ås nmäaldnndai; 2å ev PARA