nuvarande krigföringssättet, renslarne icke kunna föras på trossen. Längre fram skedde detta, då vi voro nära Wien, och det gick förträffligt. En bataljons renslar kunna mycket väl rymmas och föras på fyra stycken tvåspända stora vagnar, så att blott en vagn behöfver beräknas per kompani. Att dessa fyra vagnar ej gerna kunna köra straxt bakom hvarje bataljon, följer af sig sjelf; men de kunna följa bakom en kår eller sjelfständigt opererande fördelning, ungefär en half dagsmarsch, och köra fram vid halterna. Beräknas kåren bestå af,25 bataljoner, så skulle den behöfva 100 vagnar, bildande en koloun af ungeför 1000 stegs längd; den torde böra föras af en kavalleriofficer med ungefär 12 kavallerister, som böra vidmakthålla den strängaste disciplin bland de körande och noga vaka öfver att vagnarne följa efter hvarandra på ena sidan af vägen. Om, såsom jag tror, krigföringen i stort medgifver denna anordning, så vore den vises sten funnen på enklaste sätt, och karlen lättad. Dock skulle jag vilja tillråda detta medel endast i fiendeland, och ej genast vid rörelsernag början, utan först efter någon tid, sedan truppen tillräckligt fått känna början och besväret af renseln, men att då äfven, i vissa fall, fordra större uthållighet och verkningsförmåga. Möjligheten att hastigare och säkrare samla skilda kårer På en gifven punkt, större uthållighet och verkningsförmåga under striden, utan att just behöfva sätta till sina sista krafter, och möjligheten att snabbare förfölja äfven med infanteri, vore vinsten af denna anordning. Gardes-kåren uträttade stora saker den 3 Juli, jag vet ej om med eller utan renslar; men jag tror att bataljonerna medhade dem. Hade man den den 2 Juli kunnat anskaffa 100 vagnar, så hade renslarne kunnat föras efter truppen, kären hade ändå tidigare kunnat uppträda och resultatet blifvit ändå mera glänsande. Den 30 Juni mötte vi i traktön af Sobotka 4:de kårens tross. Vi gjorde en ganska ansträngande marsch och sågo med afundsjuka blickar på 4:de kårens renselvagnar, som visst icke voro oss i vägen, der formännen höllo sig i filen. Enskilda kårer hafva således fört renslarne på hjuldon, och jag tror ej att de deraf erfarit några olägenheter; hvad som är säkert är, att denna kårs båda fördelningar vid Königgrätz uträttade otroliga ting. Konsten är blott att vid behof hopskaffa det nödiga antalet va; inom behörig tid, en kamratstjenst, som kavalleriet helt visst gerna åtager sig. Infanteriets tjenstbarhet och verkningskraft — jag upprepar det ånyo — skulle härigenom ofantligt ökas, förutsatt nemligen att det förut tillräckligt fått känna renslarnes tyngd och tryck.