ylterligare frågor af ordföranden medgifver den! anklagade alla fakta rörande sin vistelse i Paris, hvilka konstateras i anklagelseakten. Men han vill icke säga hvad han gjorde i Mouy. — Ordf.: Ni kom tillbaka till Paris dagen före czarens ankomst. — Berez.: Jag ville se, om jag skulle kunna straffa czaren för hvad han gjort mitt fädernesland. — Ordf.: Hade ni redan då för afsigt att döda honom? — Berez.: Ja, herr ordförande. — Ordf.: Ni tänkte således icke på, att han förlitade sig på fransk gästvänskap. — .Berez.: Jo, men det var en politisk affär. Den anklagade säger vidare, att han icke anförtrott sin plan åt någon, emedan han fruktade att bli förrådd. Han medgilver derefter — hvilket äfven uppgifves i anklagelsepunkten — att han sprmgande följt czaren från operan till Champs Elysåes, för att se om han kunde närma sig homom. — Ördf.: Den 5 Juni köpte ni en dubbel pistol; hvarföre? Beres.: På det att båda skotten skulle träffa kejsarens bröst. — Ordf. Den 6 Juni steg ni upp bittida? — Berez. Klockan 6. — Ordf.: Er plan var den dagen fullkomligt fast besluten? — Berez.: Ja, herr -ordförande, fullkomligt fast. — På ordförandens frågor medgifver den anklagade de i anklagelseakten konstaterade fakta rörande pistolens laddning, hans ankomst till Boulognerskogen och hvad som derpå tilldrog sig vid den kejserliga vagnens förbifart. — I det ögonblick — frågar derefter ordföranden åter — då det kejserliga tåget ankom, afsköt ni edra båda skott; på hvem sigtade ni? — Berez. (med hög röst): På ren! och jag ropade: ?Lefve Polen !?. — Ord, Ni tänkte ej på följderna af er handling? — Boerez.: Ajo, herr ordförande. Jag ville döda czaren, — Ordf.: Ni anser er äfven ha rättighet dertill? — Berez.: Ja, mitt fädernesland har han... (Dessa ord uttalar Berezowski med af gråt gväfd röst; hans rörelse är i tilltagande. — Ördf.: Men ni hade icke rätt att förfoga öfver en menniskas, en suveräns lif. — Berez.: Czaren är... han är Polens suverän; han är mitt fäderneslands... — Ordf.: Detta är helt enkelt teorien om kungamord; Gud tillstädjer icke att man förfogar öfver sin nästas lif. — Berez.: Czaren är icke min nästa; mitt samvete bjöd mig att döda onom. Gud skall förlåta mig. Efter förhöret begär den anklagades advokat Arago, att man skall konstatera, att ryske polismästaren Tchuvaloff öfvervarit de första förhören med den anklagade på polisprefekturen. — Generalprokuratorn sätter sig emot detta, emedan detta icke äådagalägges genom undersökningen. — Arago: Saken är bekant och sann; och jag begär endast, att sanningen konstateras. — Generalokuratorn: Om det är sannt eller ej. hör icke hit, det hör ej till saken. — Arago: Det gör för ögonblicket tillfyllest för mig, att det blifvit erkändt. Efter denna episod skred man till förhör med åklagarens vittnen. Hr Raimbeauzx, kejsarens stallmästare, redogör för de redan bekanta detaljerna. Nytt är det dock, att såväl han som stallmästaren Bourgoing efter skottet befallt kusken att köra fort, men att kejsaren låtit honom stanna för att fråga, om någon blifvit sårad. — Ordf. lyckönskar hr Raimbeaux för hans kallblodighet. De följande vittnesberättelserna röra tilldragelserna vid vattenfallet i det ögonblick attentatet skedde, men de innehålla inga nya fakta. De bekräfta, att folkhopen ville döda Berezowski på stället. och att han blott med:yttersta ansträngning kunde räddas. Den, som först grep honon, var en husegare vid namn Remond Bonnew. Icke utan intresse äro berättelserna aftvå gsrdes de Paris, som förde den anklagade till precekturen. När man lyfte upp honom i vagnen, var ban nästan li Men vagnens Törelse bragte honom åter till sig, och då han öfverallt hörde ropas: Vive VEmpereur!? ropade han: Vive TEmpereur et la Pologne! De båda vakcerna fäste hans uppmärksamhet på, att han varit nära att döda kejsaren. Han svarade: ?Nej ag ville icke döda kejsar Napoleon, utan czaren.? På fråga, om han hade medbrottslingar, svirade han: ?Nej, jag var ensam: med mitt fädernesland.? Han sår var förfärligt att se; hela benpipan låg blottad. — De öfriga vittnesberättelserna äro utan betydelse. Efter ett kort afbrott i sessionen öfrergick man till förhöret med försvarssidans vittnen. De innehålla hufvudsakligen upplysninga: om Bererowskis uppförande i den polska irsurrektionen 1863. Det första vittnet, Ruszezewski. öfverstelöjtnant vid lancierregementet i Volrynien, kände B. under insurrektionen. Denne sar en af de bäste, hängifoaste och modigaste soldaterna. När insarrektionen var besegrad, var hans smärta förfärlig; det var, som när en mor har förlorat sitt barn. Vittnet uppmanade honom att välja något annat yrke. Det har aldrig förlorat B. ur sigte; och han har alltid varit stig och ordentlig. Det andra vittnet, Frankuski, hade enahanda uppgifter; han tillade, att man för B:s ungdoms skull (han var 16 år gammal) hade förtekat för honom förberedelserna till striden. —B. hade vissat dem och sjelf förskaffat sig vapen. Berättelsen af det tredje vittnet Sewputowski, äfven en polsk flykting, innehåller ingenting anmärkningsvärdt. Direktören för och en lärare vid undervisningsanstalten Jouffret afgifva de bästa intyg om Bereczowski. — Ordföranden frågar härefter den anklagade om hans förhållande till ! en morbror, hvilken han har i Paris och som t skall vara en mycket öfverspänd man. Den anklagade medgaf, stt han hade en morbror i Pa, ris, hvilken heter Marzewski. Förut har icke f någon fråga varit om denne. Generalprukuratorn de Marnas erhåller härpå ! ordet. Han anmärker, att den anklagade erkänt ! sitt brott utan att röja den ringaste ånger. Tillls i ( L l g L följd af denna så till sägandes naiva förhärdelse är det nödvändigt att veta, hvem Bereczowskis familj är. Han tillhör en hederlig, god familj, som aldrig varit anklagad, och ändock har Bereczowski, trots sin fars förbannelse, deltagit i insurrektionen. Generalprokuratorn genomgår nu . hast den anklagades föregående lefnadshändelver, kommer till attentatet den 6 Juni och slutar ned att uppmana jurvmännen att fälla sin dom såsom redlige män. Utslaget måste bli sådant, som det skulle ha blifvit i Boulogneskogen strax efter attentatet. S Emanuel Arago får nu yttra sig till den ankla)t gades försvar. Han börjar med att påminna om I le omständigheter, under hvilka insurrektionen j begynte i Polen år 1863 och huru den bedömdes i franska regeringens depescher. (Här afbryter ordföranden advokaten och ber honom icke ut! träcka sitt försvar in på det politiska området). Arago förfäktar sin rätt och uppläser den depesch, r om hvilken han talat; han meddelar derpå efter 8 n Moskwatidning, att i strid med uppgifterna N af den anklagade, som ej visste det, hade hela ans familj blifvit deporterad till Siberien.? Detta var den förfärliga nyhet, som tidningen E innehöll. (Ordf. afbryter åter Arago och anmär1 ker, att han borde ha gifvit generalprokuratorn 8 Jel af detta faktum). Arago svarar, att han har rätI ighet att förebringa försvarets elementer, när han finner för godt och anser ögonblicket lämpligt. Arago genomgår härpå den anklagades lif, ? kommer så till händelserna den 6 Juni och be-t svärjer jurymännen att fälla en mild dom. 1 Sedan ordföranden sammanfattat målet, af-; räda jurymännen. Kl. , 5 inträdde de åter i S domsalen. Deras utslag var, att Bereczowski gjort sig skyldig till det brott, för hvilket man anklaS gar honom, men att mildrande omständigheter förefunnos. På grund häraf dömde domstolen 1 3. till tvångsarbete på lifstid. B, afhörde lugnt ; lomen UNtan mitt uttra Ati AL