gehäng, klingande sabel och trekantig hatt, är en af ordningens väktare. Han vrider sina stora mustacher och sträcker på sin jättelika gestalt för att inge respekt. Apropos om jättar, så äro bourgognarne i allmänhet stora, feta karlar. Qvinnorna i trakten kring Dijon och Måcon äro beryktade för sin skönhet, och man ser verkligen en mängd af täcka ansigten. Der klingar musik från stora torget. En procession svänger om gathörnet och tågar fram mot kyrkan. Det är i dag Guds fest och hela staden är i rörelse. Husväggarne äro klädda med hvita lakan och blomsterguttlander. Här kommer det högtidliga tåget! Först gå fyra trumslagare och slå i marschtakt. Derpå komma stadens skolbarn, bärande baner af kulört kalikå med förgyllda kanter. Efter skolbarnen tågar en skara femå sexåriga flickor, alla hvitklädda och med rosenkransar i håret. De bära blomsterkorgar hängande i sidenband öfver axeln. Bakom dem går en ensam flicka och leder ett lamm i rödt band. Lammet har på morgonen genomgått en reningsprocess och dess ull lyser så hvit som snö. Det lilla djuret ör höga språng i glädjen öfver sin lyckiga lott. Ja, gläd dig medan det är tid, kanske skall du i morgon sprattla på slagtbänken. Der komma Kristus och Johannes, två små gossar, den ena klädd i röd tunik, törnekrona och korset på axeln, den andra bärande en herdedrägt, sådan som prins Paris bär i första akten af ?Den sköna Helena, Frälsarens mamma står på trottoiren och gråter glädjetårar öfver sin sons ära. Hon vore bestämdt färdig att falla ner och tillbedja det oskyldiga barnet, som med leende min betraktar sin röda kostym utan att känna någon smärta af sin törnekrona. Fyra hvitklädda jungfrur bära madonnans bild på en gyllene bår, som omgifves af en skara unga flickor med lysande baner och iklädda långa hvita slöjor. En musikkår följer efter dem med regementstrumslagaren i spetsen, och chorgossarne svänga sina rökelsekar med en skicklighet som skulle hedra de bästa jonglörer. Under en guldfransad himmel bäras nägra katolska sinnebilder, och ett dussin sjungande prester följa efter i sina skrudar af guldbrokad. en stora massan knäböjer ännu för maskeraden, men det är mer af vana än af öfvertygelse. Det sanna ljuset har börjat ränga sig in äfven här, och vid dess strälar örlorar guldbrokaden sin glans. Och nu är det slut med våra iakttagelser. De äro icke många efter att hafva vandrat några och tjugn mil. Men färre hade de rarit om vi åkt på jernväg. Låt oss emelertid ou krypa in i kofferten och skicka ss till Schweiz, der vi hoppas återse dasens ljus vid Genfersjöns lummiga stränder. Richard.