Rättegångsoch Polissaker. Ett par okunniga pojkar, Carl Sjögren 14 år, och Ernst Pihlgren, 10 år gammal, båda boende vid Klara Norra Kyrkogata, ha sent i fredags afton tagit sig det orådet före att å en vindskupa inom egendomen n:r 27 vid nämnda gata, hvarest den förre gossen är hoende, hopsamla hyfvelspån samt tända eld på desamma, från hvilken brasa brinnande spånor nedföllo på gården och ytterli are antände der liggande skräp. På tillsägelse af en i gården boende person släckte Sjögren elden, innan någon skada hann uppkomma. De okynniga pojkarne voro i dag uppkallade i poliskammaren och erhöllo de der skarpa tillrättavisningar, hvarjemte deras fäder tillsades att dem allvarligen aga. — Göteborgs skarpskyttekår stämd för domstol. Till Göteborgs rådhusrätts andra afdelning hade för en tid sedan hr J. A. Lindström, arrendator af egendomen Götaberg, belägen straxt ofvanför Lorentzberg, instämt skarpskyttekårens Psamtlige ledamöter, att, genom dess ordförande, ansvara för det de sistlidne Kristihimmelsfärdsdag, under exercis och efter bildandet af en jägarkedja, gått öfver hans egor och dervid nedrifvit stängsel och gärdesgårdar samt nedtrampat gräset och säden, så att skada deraf förorsakats, uppskattad till minst 75 rdr. Då detta mål första gången förekom, påstod skapskyttekårens ombud, att några skarpskyttar ej gått öfver egorna eller förorsakat någon skada, utan hade det varit den åtföljande, icke uniformerade delen af allmänheten, hvilken rusat in på egendomen för att få en genväg till heden, som rifvit ner stenmuren och trampat ner de magra strån, som den dagen möjligen hade tittat upp, och till denna allmänhet, mente ombudet, fick äfven hr L. vända sig och i nödfall stämma, om han vilie ha någon ersättning, men skarpskyttekåren ville ej ingå på att betala alla de oredor, som folkmassan ställde till, helst kåren ett par gånger förut blifvit pungslagen på betalning för skador, som allmänheten varit skulden till. Hr Lindström åter påstod att hade ej skarpskyttarne gått förut, så hade ej allmänheten följt efter, och höll han sig till kåren, som lockat ut folket. Han erbjöd sig för öfrigt att med tusentals? vittnen styrka, det äfven en mängd skarpskyttar tagit vägen öfver trädgårdsplanteringen och ängen. Vid sista rättegångstillfället medhade hr Lindström äfven tre vittnen, hvilka intygade, att en del skarpskyttar, hörande till den förföljande afdelningen, verkligen gått öfver ett hörn af ängen, men någon skada å stängsel eller dylikt hade ej al dem föröfvats. Deremot hade den medföljande allmänheten, både män och qvinnor, ej varit så nogräknad, utan, sedan hr L. och hans biträde, som försökt mota dem, blifvit undanpetad, hade de riktigt stormat gården och tagit vägar både öfver murar och sädesfält. Då hr L. icke ville ingå på någon slags förlikning, som kårens ombud framställde, hvilket äfven upplyste, att hr L. har 150 rdr om året af skarpskyttekåren blott för det den får skjuta öfver en bit af hans egor, öfverlemnades till domstolen att slita tvisten, och fällde rådhusrätten skarpskyttekåren att betala 30 rdr till hr L., hvaraf dock denne skulle sjelf betala sina vittnen med 1 rdr hvartdera. En af dessa erbjöd sig att skänka sin riksdaler till kårens kassa såsom ett föredöme för dem, hvilka veta sig skyldiga till att ha törorsakat kåren obehaget. (G. H. T.) 3 TT Sjefmord. Från Kristinehamn skrefs den 12 uli: Sistlidne söndags morgon utförde en renskrifvare Telaus den förtviflade handlingen, att genom hängning förkorta sitt lif. nligt hvad som vid undersökningen inför rådhusrätten sistlidne måndag upplystes, hade Telaus verkställt sjelfmordet på det sätt, att han lagt en slå från kanten af sin säng till ett närstående skrifbord och i denna slå fastgjort snaran, som han sedermera, liggande framstupa på golfvet, fästat kring halsen, sedan han först, såsom det synes, läst en döendes bön?, emedan psalmboken låg på garvet framför honom uppslagen vid denna bön. å skrifbordet fanns ett till hans i Stockholm boende hustru adresseradt bref jemte en å en lapp skrifven anmodan till en kamrat, skrifvaren Lundqvist, att samma bref afsända. Det förtviflade steget tros Telaus hafva tagit till följd af sorg öfver att icke kunna försörja sig och sin familj så, som han önskade samt derföre att ett bref, innehållande penningar, som han orekommenderadt till hustrun härifrån afsändt dagen före midsommarsafton, icke framkommit. — Makarne Boivie. Under ransakning vid Thorstuna häradsrätt med häktade hemmansegaren Gustat Boivie och hans hustru Brita Lisa Boivie, har blifvit upplyst, att under makarne Boivies vistelse åren 1841—1844 vid Erstavik, i Svartlösa härad beläget, mot mannen Boivie anställts förgiftningsförsök, hvari hustrun misstänkts ha varit delaktig, samt att i anledning af samma brott undersökning förevarit vid Svartlösa häradsrätt. Ransakningens fullföljd är uppskjuten till den 22 innevarande månad.