dop och nattvardsgång, och särskildt ville rik dagen icke medgifva, att det skulle tillåtas sven ske baptister, huru aktningsvärda och upplyst de än månde vara, att ingå äktenskap i lagli och kyrklig mening, med mindre de ville, emc gin tro oeh sitt samvete, låta konfirmera sig inor Btatskyrkan. Förgäfves höjde sig många röste: boin af liflig öfvertygelse framhöllo rättvisans oc klökhetens fordringar; förgäfves visädes, att dess inom baptisiheh Uppväxande unga män och qvir ES? genom den lag, som nu är, ställas i vale mellan celibat, landsflykt eller lagöfverträdelse och att det är alltför troligt, att ett ständigt vi xande antal unga baptister icke finna sig uti de första alternativet, utan inskränka sig att välj mellan de båda andra. Redan ha från mång håll i landet, så ock från Örebro, en del bap tister begifvit sig i frivillig landsflykt, hellre ä att dröja i det älskade fosterlandet, så länge de lagligen begås ett af de grymmaste våld, i de man lägger band på tankefriheten och den reli giösa känslan. Det sista alternativet, attträda ett äktenskap, hvilket icke af lagen erkännes så som sådant, har, såvidt vi känna, icke här i Sverg blifvit af baptister tillämpadt förrän i dessa dagar I fredags begicks en sådan bröllopshögtid inon det baptistiska samfundet i Örebro. Skomakare Hedin härstädes tog till maka sin trossyster Ann: Ekholm, hvilken, bördig från en af stadens grann socknar, icke blifvit inom svenska statskyrkar konfirmerad, enär hon från ungdomen blifvit upp fostrad inom baptismen, som hon är varmt till gifven. Vigselakten, om den så får kallas, för siggick uti Betelkapellet härstädes i den talrik församlade baptistiska menighetens närvaro, och under ledning af hr Hamvall, härvarande baptist samfunds religiohslärare. Öfver den vigtiga hand: lingen uppsattes ett protokoll, hvaraf vi, på begäran, välvilligt erhållit del. Måhända intresserar det våra läsare att erfara, huru det månde tillgå vid ett tillfälle som detta. Akten inleddes med sång, bön och bibelläsning. Derefter redogjordes för anledningarne till detta ovanliga äktenskap. De förhoppningar man hyst om medgifvande att få äktenskapet på sedvanligt sätt lagligen faststäldt, hade brustit, och då man icke funnit några bestämda föreskrifter i bibeln, huru en sådan förening bör ingås, annat än att sannt kristne skola begå en sådan vigtig handling i Herranom, skickligt och ordentligt, så hade man ansett bäst och rättast vara att, på sätt som nu kan ske, afsluta äktenskapet inom församlingen. Djupt rörda framträdde nu brud och brudfm öreningsorden voro från hans sida: ?Inör Gud, den allvetande, och inför denna Hans församling får jag förklara, att jag tager denna syster, Anna Helena Ekholm, till min äkta maka, för att med Guds nåd vara henne trogen och tlska henne i lif och död; och anhålla vi om församlingens förböner.? — Hon upprepade med nödig förändring samma mening, hvarefter församlingen förenade sig i bön, tacksägelse och sång. Sedermera följde ett föredrag öfver Efeserbrefvets 5:te kapitel 22 och följande verser, som handla om äktenskapet. Man lär sedan ha i annat ram intagit en för alla de tillstädeskomna gemensam, lätt Pkärleksmåltid. — På aftonen hölls åter en till bröllopshögtidligheten sig anslutande gudstjenst i Betelkapellet. e unga tu äro nu makar. Det återstår att se, om lagens väktare skola blunda för detta ?tilltag?, eller om grofva händer skola djerfvas att söka slita ett äktenskapsband, som måhända är renare, kristligare, mera sannt, än månget, som skett efter den ritual kyrkolagen erkänner.