i stället en mättad lösning af saltsyrad kalk, så kan hettan stegras ända till 179,3, eller nära 70? mer, innan lösningen kommer i kokning. Jäst af krita. (Comtes rendus, t. 63, p, 451.) I franska vetenskapsakademiens sammankomster har en af dess ledamöter, A. BECHAMP, redovisat för åtskilliga undersökningar öfver kritformationen, och dervid omförmält den öfverraskande upptäckten att krita, såväl som tertiär sötvattenskalk, innehåller, (oberäknadt den förras polythalamier), en hel verld af lefvande och fullständigt utvecklade om än otvifvelaktigt ganska uräldriga organismer, mindre än några hittills bekanta infusorier och mikrofyter, mindre till och med än de vid jäsningsförlopp förut upptäckta, men i kraft öfverträffande alla förut kända jäsningsväckare. Försök (till hvilka kritan togs innerst i ett block om 20 kilogrammer, hemtadt ur bakväggen af en 20 meter läng stoll, på 50 meters djup under jordytan, och tertiärkalken ur ett dylikt block från en annan fyndort 80 meter under hafvets yta) hafva sammanstämmande visat att kritan och den tertiära sötvattenskalken förmå, utan tillsats af något ägghvitartadt ämne och i trots af tillsatt kreosot, verka såsom jäsningsväckande, och att af tjenliga råämnen frambringa alkohol, ättika, smörsyra, o. s. v.; medan ren kalk förblifver overksam. — Genom upprepade analyser har tillika atrönts att kritan och den teritära sötvattenskalken innehålla kol, väte och qvälve i form af organiska föreningar. De små jäsningsväckarne har BECHAMP föreslagit att inregistrera i Naturhistorien under namn af Microzyma crete.