Det är en samling likkistor. Att man icke ser flera utställare inom denna vidsträckts industri är verkligen förvånande. Man saknar framförallt kistor till billigt pris, ty de Österrikiska äro af jern och zink, riktiga lyxkistor, som endast de rika ha råd att bestå sig med. Bland de utställda kistorns äro flera särdeles swakfulla, och det är verkligen anmärkningsvärdt att man icke på dem ser etiketter, som utvisa att de äro sålda till prins X. och furstinnan Z. Den som har ett litet öfverflöd gör oklokt att icke köpa sig en vacker jernkista under lifstiden, ty låter man arfvingarne bestyra om saken, så får man nog nöja sig med ett ombhölje af simpelt trä. Men stå vi längre här så bli :tankarna mörka och derför taga vi flykten in i vingudens rike, En stor sal är upptytld af österrikiskt vin, och midt i salen hvilar en drufkransad liggare på hvilken läses: Tokajer. Ack den som hade, go vänner, en så ungerskt vin för vår strupa!? Här finns flera såar om ni behagar. Ett ord till källarmästarn bär bredvid och ni kan få simma i ungerskt vin. Det mest anmärkningsvärda i Österrikes park är den stora utställningen af träd från kronoskogarne. Våra mastträd skulle stå som barn mot jättarne från Böhmen. Denna exposition af skogsprodukter är den förnämsta på Marsfältet, och som den är ordnad med utmärkt smak, så väcker den stor uppmärksamhet äfven hos icke-skogsmenniskor. Parken prydes föröfrigt al hus från Tyrolen och Böhmen. Ett bageri och en restauration utgöra centrum. Restaurationen är en af de populäraste på Champ de Mars, och från morgon till qväll hvimlar dess salar och altaner af en menniskomassa, som vill äta rådjursstek med surkål och dricka wieneröl. Smaklig måltid! Richard.