ÖFVERRASKNINGEN, Sklaz af LEA.) Också lugnade sig båda systrarne tili den grad, att de dubbelt mot fordom njöto af sällskapslifvels behag, under det deremot bror Anton blef ännu mera osynlig. Men det är derföre att han tänker på något nytt, ursäktade honom med en viss förlätlig sto!thet Polla, då han gång på gång uteblef, Hvilken behaglig tid detta var för flickorna Ridders! Netten träffade den hyggliga prosten ett par gånger i veckan och Poila såg vid kalaserna sitt ord och sitt domslut så respekteradt, att hon hade intet öfrigt att önska. Och Betty då? Betty gladdes i sin själ hvar gång fastrarne voro bortbjudna. Det var då så lugnt och stilla i hemmet. Det eviga gnatet på farbror Antons små oförargliga misstag hade pinat henne nog. Hon bemödade sig på allt sätt att förebygga det, hvilket också numera nästan lyckats. Ack, denne farbror Anton! bur god och snäll var han icke mot henne och mot alla, huru bildad och kunskapsrik, och att då se honom så pinad och plågad af den småaktiga välmeningen hos hans närmaste. Hon säg visserligen längre och djupare i saker och ting, denna unga flicka, än de sågo, som under många ärs förlopp känt de tre syskonen och som trodde det vara briet på kraft hos lektorn att han så underkastade sig det husliga väldet. Betty visst: förväl att ingen, icke alla verldens Pollor tillsammantsgne, skulle förmålt farbror Anton att en hårsmån afvika från hvad ban ansåg sannt och rätt. Var välen sådan karakter svag? Och att han icke gick bröstängs tillväga med sina egna systrar, som an dock visste i grunden voro så fästade ) Se A. B. nr 135 och 139—141.