ÖFVERRASKNINGEN. Skiza af LEA.) Nu blef det förklaringar och ursäkter utan ända, och flickorna Ridders — synnerligast flickan Polla — blefvo ej fullt belåtna, förrän man försäkrat dem att ingenting full: komligare kunde finnas än de sjelfva, och att lektorn skulle vara nära nog ett vidunder af otacksamhet, om hans ögon någonsin vågade falla på en annan qvinna. Men den som minst deltog i samtalet var värdinnan. Hon hade denna afton ovanligt mycket att bestyra. Också var soupen i högsta måtto Jyckad.. Alla berömde den utom lektor. Och när nu enkan med gin blidaste röst frågade honom om hon ej fick bjuda litet mera maccaroni, ifall de smakade, inföll lektorn i det han skyndsamt expedierade den sista biten af en lamkotlett: ?Nej , jag tackar! åh kors var det maccaroni! och jag som åt dem för stufvad potates! E.PDet går aldrig?, sade enkan förtviflad sedan hon nigit för den sista gästen och läst sin dörr, ?det går aldrig !? ?Kära Anton! se dig då för och knuffa mig inte i rännstenen!? förmanade Polla den stackars lektorn, som med en syster under hvar arm och hufvudet fullt af filosofiska tankar gick sin väg framåt så rätt han förmådde. Jaså, kära du, förlåt, förlåt! Men annars brukar du kunna stå emot sjelf.7 Men nu vill jag inte, ser du Anton, eftersom det går folk bakom oss. Kom då en gång ifrån dina eviga griller. Det är väl inte för mycket att du konvojerar hem ditt eget kött och blod.? Utan att det derföre behöfver gå uppåt väggarne?, ifyllde Netien, som denna gäng blef förd mot ett rödmåladt plank på det ) Be ÅA. B. n:r 135, 139 och 140.