J den vårdslöst öfver ena axeln kastade, oumbär lliga plaiden, torde svårligen vara att finna. Mar Janvisade mig en plats å läktaren, der jag mer beqvämlighet kunde åskåda hvad som komm: skulle. Uti det ena hörnet af salen befann sig Iden ene af duellanterna, som just nu utrustade: för den blifvande striden. Kring högra armer llindades en oändlighet af bandager och silkes halsdukar, öfver bröstet och magen fästades et af intorkad blod nästan svart läderharnesk oci halsen skyddades genom en tjockt vadderad bin del. Ansigtet och hufvudet lemnades alldelei obetäckta. Vid venstra benet var fästad en ren af läder, uti hvilken venstra handen skulle håll: sig fast, dels för att ega ett stöd och kunna g en vridning till kroppen åt höger och dels fö att vara skyddad för huggen. golfvet var med krita utmärkt den omkrets, inom hvilken de stri dande borde hålla sig — mensur. Snart inför des motparten och ställde sig med hotande upp syn å kritranden midtemot sin vederdeloman, som en stund inväntat honom. Hvar och en af den åtföljdes af en sekunderande och en läkare, hvar till kom, med en klocka i handen, der Scheids zevge?, som tillhör att bestämma när kamper skall börja, när uppehåll får ega rum och näl den tidrymd af femton minuter, som den högst får räcka, är förfluten. Alla närvarande upp stodo och de å golfvet varande bildade en tät sluten ring omkring stridsplatsen och kämparne, som voro ganska bleka, men kastade trotsigt ut manande blickar på hvarandra. Nu kommende rades auf die Mensur!? ?Bindet die Klingen! och Geht log?, vid hvilget sista ord sekundan terna drogo sig tillbaka och en strid begynte så vild och våldsam med slag på slag, så på lif och död och med så många röda runors skrifvande? å panna och kinder, att troligen forntidens bar dalekar ej voro mera blodiga. Efter några mi nuters förlopp var man nödsakad att åtskilja de stridande. Duellen ansågs ej längre kunna fortgå och var af sådan grund nu fallbordad. Den ene af berserkarne hade bekommit djupa och svåra hugg i hufvudet och å pannan, derur blod oafbrutet flödade, fyllande ögongroparne, och den andra hade å venstra kindbenet erhållit ett Hieb?, som uppfläkt detsamma och utslagit flera tänder. Ur näsa och mun framrusade blodet. Synen var förfärlig! Det svindlade för mina ögon och jag måste ut i den fria naturen, för att söka återhemta mig. Vid min tillbakakomst, efter en fjerdedels timmas tid, voro nya kämpande i full fart. Det var tvenne högoch välväxta, kraftiga ynglingar, som slogos med ungefär lika styrka och färdighet, liksom blott för nöjes skull och föga aktande de sår, som de bekommo och gåtvo. Efter sju och en half minuters förlopp afbröts striden under ett par minuter, för att gifva duellanterna tillfälle att hvila och taga någon förfriskning, men återtogs sedan med förnyade krafter och fortfor tills de statutenliga femton minuterna voro förbi. Jag kunde ej se på dem, när de stapplande fördes ut af sina läkare och vänner. En piga inkom nu, för att aftvätta golfvet, som var nedsöladt af blod och genast derefter uppställde sig det tredje paret emot hvarandra. Det var ej partie egal. Den ene, en särdeles vacker yngling. var lugn och mycket öfvad, den andre retad, häftig och oskicklig, föll oafbrutet ut och fick det ena såret efter det andra. Man uppmuntrade, skrattade och klappade händema. En gång afbröts den ena af klingorna, hvars spets hoppade öfver mängdens hufvuden tätt till mina fötter och af mig upptogs till en erinring. Efter tolf minuters förlopp förklarade den såsom en beefstek i ansigtet sönderhackade sig hafva erhållit full satisfaktion? (han var den förolämpad och striden var derföre slut. Den andre ade endast fått ett skrubbsår i pannan. Det fjerde och sista: paret inkom. Förberedelserna voro som förut, men efter utvexlingen af några hugg, erhöll den ene af kämparne — en undersätsig välväxt yngling, med ett ovanligt skönt hufvud — ett så svårt och farligt hugg i den högra sidan, att duellen måste afbrytas, för att en annan gång fortsättas. Samlingen upplöstes nu och man vandrade i skilda grupper under regn tillbaka mot staden. Jag åtföljde en af de större flockarne. Såsom något anmärkningsvärdt måste jag upptaga att, såväl under hela tiden duellerna varade, som sedan å värdshuset och på hemvägen, ej det ringaste stoj eller oväsende egde rum och ej ett enda glas vin förtärdes. Men hvilket barbari — hvilka förvända begrepp om heder, och mandomsprof! — och detta af dem, som söka andens förädling, af bildningens blifvande representanter. Himmelens Gud! När skall vilddjursnaturen lemna ditt beläte — menniskan ? Rättelse. I artikeln om Gatuläggningsarbetena i Stockholm? uti gårdagens n:r litt. B., står på 28:de och 29:de raderna från slutet: ?om den anser sig ega medel? etc.; — läs: om den ej anser sig ega medel? etc.