Bref från Paris. (Från Aftonbladets korrespondent.) Den 5 Juni. Paris är i full yrsel. Befolkningen har fattats af nylikenheteng delirium, Man kan ej längre gå på gator och boulevarder, utan man måste skulta sig fram mellan täla leder, och slå sig genom sammanpackade hopar. På venstra Seinestranden kan man dock finna lugn. Der går allt sin vanliga gång, om man undantar en liten bändelse som timade i går. Czar Alexander hade en stark längtan till Quartier Jatin och ville så gerna höra pariserstudenterna hurra för sig. Som czarenp är van att följa sin vilja, så lät han genast spänna för och befallte att man skulle köra honom öfver floden till det ryktbara siudent qvarteret. Vagnen stannade vid hötel Clusy (ett museum vid boulevard S:t Michel) och med glädje såg czaren en skara studenter, som i hast församlat sig vid porten för att helsa honom. Just som Alexander satte foten på marken, bröt entusiasmen löst, och luften skäkade af ett enhälligt rop: Lefve Polen! Czarens panna mörknade och han vände ögonblickligt om. Han tog vägen till palais de just.ce (domstolarnes lokal), för att med egna öron höra någon al Frankrikes ypper: sta advokater tala. Ryktet om czarens besök spridde sig som en löpeld inom palatset, och alla advokater, som icke voro sysselsatta, skyndade ned till stora trappan för att taga emot honom. . Det var en ovanlig syn denna haie af rättvisans sakförare. De svarta kåporna och de höga fyrkantiga mössorna gåfvo allt en högtidlig prägel. Då eczaren trädde in i vestibulen var allt tyst, men då han satte fören på trappan, möttes han åter af ropet: tefve Polen! Det väntade sig icke czaren af advokaterna och han stod ett ögonblick förvånad innan han vände om och tog vägen till Sainte Chapelle. Der väntade honom samma demons:rationer, och han vände om för tredje gängen, utan att hafva sett något af det han önskade se. Några ögonblick derefter åkte czaren från det ogäst vänliga studentqvarteret tillbaka till högra stranden. Man bar klandrat ungdomen och advokaterna, för prist på takt mot den höga gästen, isynnerhet ha de sednare fått uppbära förebräelser för sitt okloka uppträdande. Men om man tänker rätt på saken, så äro advokaterna lättast ursäktade, ty de äro ju vana att med värma föra de olyckligas talan. Märkligt är polismaktens uppträdande i går afton, då det afskydda ropet åter skallade vid czarens ankomst till galaspektaklet. Sjutton personer arresterades, oc sitta nu i fängelse för att vänta på ransakning. De beskyllas att hafva stört gatufriden genom att ropa: lefve Polen! Hvarför då icke också arrestera dem sora ropa: lefve kejsaren! Båda ropen skrikas med lika hög röst. Under festdagar som dessa borde regeringen utdela programmer på tillåtna rop, ty annars kan ju ingen veta hvad som är behagligt eller icke för högheternas öron.