Ett ögonblick tycktes man vara oviss hvi!. ken väg man ämnade låta tåget taga, eme. dan den ena af de båda gatorna var besat ef ett dragonregemente. Då man erhållit upplysning i detta afseende, befann sig Bereyouski på den sidan, på hvilken tåge rörde sig framåt, och i det ögonblick, då vagnen med kejsar Napoleon och Alexander samt de båda storfurstarne körde förbi honom, steg han fram ur folkhopen, fattade sin pistol med båda händerna med bäåda ekfingren omkring hanarne. När hr Raim. eaux, den tjenstgörande stallmästaren, såg en person med upplyfta armar springa mot vagnen, trodde han att denne ville lemna fram en böneskrift, ty kejsarens unge stall. mästare medgifver, att han icke tänkte på att han skulle omintetgöra en brottslig afsigt. Han gaf sin häst sporrarne, så att han gjorde en sats åt lönnmördaren till, och just i det ögonblick då hästens hufvud vidrörde Bereyouski, tryckte denne af båda hanarne. Man hörde en temligen stark knall. Hr Raimbeauxs häst, sårad i hufvudet, stegrade sig och skakade sig lifligt, och djurets blod stänkte in i vagnen. Hästen dog på natten.? Här afbryta vi resultatet af förhöret för att återgifva den scen, som tilldrog sig i den kejserliga vagoen. När kejsar Napoleon såg den unge storfursten Wiladimir betäckt af blod, lutade han sig mot honom och frågade: Prins! Ni är betäckt med blod: är ni sårad? — Nej, sire, än ni sjelf?? Och i sjelfva verket var kejsarens uniform äfven fu:l af blod likasom tronföljarens och tsarens. Detta allt upptog blott några minuter, och det kejserliga tåget satte sig åter i gång, sedan kejsaren yttrat till folkhopen, att ingen blifvit sårad. Den första fråga, man ställde till Bereyouski, var, hvilken nation han tillhörde. Han svarade genast med lugn ton, att han var polack samt uppgaf tillika genast utan tvekan sin födelseort. ?Huru? — sade man till honom — ni har skjutit på en herrskare, som är Frankrikes, som är kejsarens gäst, den regerings, som mottagit, beskyddat och sörjt för er?? — Ja, det är sannt?, svarade B., jag har begått ett stort brott mot Frankrike.? Och han grät. Men när ni sköt på czaren, äfveutyrade ni att döda kejsaren.? — Ack nej, en polacks kula kunde ej komma ur sin riktning, den miste flyga rakt på czaren! Jag ville befria verlden och czaren sjelf från de samvetsqvel, som måste plåga honow.? Och efier detta svar, hvilket vit!nar om den fanatlisin, som Jeuer till lönnmord, iakttog Bereyouski längvarig tystnad, Grefve Schuvalov, som infunnit sig i justitiepalatset, framställde en mängd frågor till lönnmördaren på ryska, polska och franska språken. Han frågade honom om hans familj, hans föregående lefnad, och sedan Bereyouski berättat, att han isitt sextonde år tagit ivsurgentmusköten på skuldran, försäkrade han, att han i två år varit aflävsnad från sin familjs hem. ?Har ni icke fortfarit att brefvexla me: er far?, frågade man honom. — Nej, jag har aldrig skrifvit till honor, och när jog lemnade min far, sade han till mig, att om jag deltoge i revolutioncr, skulle han förbanpna mi .? Bereycu 7 byara alla bedyranden naturli tviskontrotioran, förklarade flera gånger med stör Ivsn, att han icke medd lat någon sit afvande af fruktan att bli förrådd, Lönnwdördaren, sårad, såsom förut berä:tats, har blifvit en gång förbunde, Hans med. charpie omlindade venstra hand hvilar i ett bäcken, som hvarje timme förses med friskt vatten. Han är lugn och ådnagalägger betydlig intelligens; så undertecknade han alla ransakningsprotokollen, sedan han noggrannt genomiäst dem, och han gick dervid så långt, att han sjelf genomläste det ställe, hvari det intygas, att pistolen var det vapen, han begagnat, och lat ändra det. Orden: ?på den plats, der brottet begicks, blef den fun nen?, drog Bereyjcuskii betänkande att god känna och frågade om icke ordet ?blef upp tagen? (ramass) vore bätre. Vapnoct är sönderbrutet i nedra ändan. I ena pipan har man påträffat den ena kulan, hvilken icke kunnat kemma igenom. RESYTONERPRREENAEE