a PM At oo , 0 t METAN OMAR HENDVAR god marknad. En jemförelse mellan taxe ringarne i de norska och de svenska kustI städerna synes visa, att i de sednare — undantagandes Göteborg och möjligen Malmö — finnes relativt till folkmängden färre stora fortyner och sannolikt mindre jemnt välstånd. Sådant är också det intryck, som svenskar rönt, hvilka lefvat längre tid i Norge. Norges sjöstäder och kustdistrikterna, särdeles de som sysselsätta sig med den större skeppsfarten, ha sålunda ej ringa förmåga att köpa. Denna marknad har också deruti ett företräde för den svenska, att det här brukliga krediteringssättet är ändamålsenligare. I Sverge måste fabrikanten gifva icke blott sex, uta. ofta hela tolf månaders kredit. — Vill han ha kontant betalning, måste han ge betydlig rabatt, och beviljar han kredit, blir hans tillgodohafvande stående hos gäldenären såsom bokskuld. Här i Norge ges i allmänhet blott sex månaders kredit, och för beloppet erhåller säljaren vexlar, som kunna diskonteras, eå att han följaktligen strax kan få sina pengar, mot att betala vanligt diskonto. Det är för öfrigt — slöt talaren — långt ifrån min mening, att jernvägens fullbordan endast skulle lända den svenska, ej den norska industrien till gagn. Så långt tulllagstiftningen medgifver, kommer jernbanan att göra de delar af båda rikena, som omedelbart eller medelbart njuta godt deraf, till en gemensam marknad för deras produkter. Det är att vänta, att den utvidgning, marknaden derigenom får, i detta fall såsom alltid skall medföra, att det produk. tiva arbetet kommer att dela sig, så att vissa industrigrenar företrädesvis drifvas i det ena, andra företrädesvis i det andra landet. Att en enda ort blir härden för ett visst yrke, beror stundom på, att de naturliga förhållandena äro i ovanlig grad dertill egnade, men stundom ligger ock skälet i rent tillfälliga omständigheter. Ett märkligt exempel, huru en obetydlig ort, som ej eger något synnerligt företräde. framför många andra, här i vårt land kunnat grunda en industri som väsentligen uppbäres af afsättningen till Sverge erbjuder Flekkefjord. Denna stad kom till välstånd genom sillfisket, men sillen öfvergaf närmaste ku ten, och välståndet aflöstes igen af fattigdom. Staden hade emellertid en ovanligt företagsam och duglig man, konsul Anders Beer, som anlad2: ett gartveri, hvilket han dref med framgång och efter allt större och större måttstock. Andra personer följde hans föredöme, och nu finnes i eller bredvid Flekkefjord fem garfverier med 70 fasta arbetare, som årligen bereda 17,000 hudar och 30C0 skin, En stor del häraf går till Sverge, till och med till dess östliga provinser. Norge utför till Sverge 352,000 sv. I, medan Sverges hela införsel är blott omkrng 400,000 . Denna export från Norge till Sverge beror väsentligen af den utvidgning, betydelsen af landväga transport fått genom 1842 års lag. Af ofvannämnda 352,000 li gå nemligen nio tiondedelar öfver Fredriksald till Mossviken och derifrån vidare in i Sverge. Det öfriga går landvägen från Kristiania öfver Kongsvinger. Under den påföljande diskussionen betonade bankchefen Frölich hfligt vigten af, att genom reciprok tullfrihet för båda ländernas egna produkter äfven vid sjöledes transport främja samfärdseln mellan båda länderna. Tullen hindrade nu det fria utbytet och den billiga försäljningen af varor; ty den konstiga omvägen öfver Mossviken, genom hvilken man undgick tull, var mycket besvärlig, osäker och tidsödande. Professor Broch utvecklade närmare, huru väsentligt svårigheten för producent och köpare att personligen sammanträffa hittills hindrat utbytet af industriprodukter rikena emellan. Det hade varit för kostsamt och besvärligt att företaga en resa för blott en eller annan artikels skull, .och den norske köpmannen hade derför föredragit att under en längre resa i Tyskland, Frankrike eller England förse sig med artiklar, som kunde fås billigare i Sverge, men som ej så mycket efterfrågades, att man ensamt för dem ville underkasta sig en långvarig resa. Bedan jernvägen kommit till stånd, då säkerligen natt-tåg komme att införas på de svenska jernvägarne, så att man kunde afresa på eltermiddagen från Kristiania och följande morgor vara i Stockholm, skulle denna snabba, billigare och hvarje tid på året tillgängliga kommunikation medföra att man reste oftare och äfven för en mindre beställniogs skull. Emellertid fordrades någon tid, innan verkningarne blefvo synba a: producent och köpare måste bli personligen bekanta, den förre lämpa sina produkter efter konsument ns smak ej blott med hänsyn till valitet utan ock med afseende å form. För öfrigt vore den större marknad, man finge genom jernvägen, af utomordevtlig vigt för båda ländernas industri; äfven om samma slag3 varor producerades i båda länderna, och således konkurrensen blefve störie, så föranledde dock den större marknaden större jemlikhet i afsättningen, hvilket för producenten vore ytterst angeläget. Beträffavde några af de i Aschehougs föredrag berörda industriartiklar ville talaren göra nägra anmärkningar. Visserligen är det fallet, att de svenska ylletygerna vore hvad man i europeisk stil kallar gröfre, men i Norge kallade man dem medelfina; de vore finare än massan af hvad Norges fabriker och husflit producera. Af sista utställningen i Stockholm hade talaren fått det intrycket, att Norge i fråga om simplare yllevaror står öfver Sverge; de produceras billigare i Norge. Det var allmänt kändt, att folk af de obe medlade klasserna i Stockholm alltjemnt förundra sig öfver profven, isynnerhet från Hjula väfveri och öfver de billiga priserna. Vänder man sig deremot till nägot finare, medelfint och godt kläde, så står den svenska produktionen mycket högt, och varorna äro rätt billiga. Både billigheten och boniteten -ha på sednare tiden tilltagit, och i denna riktning kommer man att fortgå. Hvad mycket fint kläde angår, kunde det dock hvarken i Sverge eller Norge bli fråga om att konkurrera med utlandet, ty derför kräf des utomordentligt stora fabriker, der ullen kunde sorteras och de särskilda qvaliteterna behörigen tillgodogöras. Om sidenfabrikationen anmärkte talaren ? att, medan silkesproduktionen, som kräfver en vtterst låg arbetslön. vore alldeles onaMM NY rr S DD AA KI en 0 DD mm mecs nt oo 2? mm BA ON NM Am mt 4 BB kH BM TR INA TA AR OLM AA MM OD MM DM Cr vv MM vs RR RR vc (YR AN — m si fa fr