minuter är den här uslingen äter vid fullt medvetande. cOch kan stiga upp?5 Ja, i full besittning af alla sina -förmögenheter. cAh! doktor, doktor!4 sade Passe-Partout med skämtsamt förebrående ton, läkarkonsten torde en dag få en dryg räkenskap att aflägga. 4Begagna vi oss af sådana vapen, min käragrefve?X frågade läkaren, som icke rätt visste om Passe Partout skämtade eller talade allvarsamt. CDerom vet ni lika mycket som jeg, doktor. Jag tänker ungefär som Cesar, hvilken svarade en af sina tjenare, slaf eller icke: se der en handling som man måste utföra utan att underrätta mig derom, en tjenst som man måste göra utan att begära tillstånd dertill. Läkaren framtog tyst ur sitt bestick en lanse!t, lång och skarp som en palermitansk stilett. Passe-Partout lade lansetten tillbaka i besticket och yttrade med ett sardonisktleende: macVår man kan vakna upp när somhelst. Tillfället är förfeladt. Men, bäste grefve... BTst! doktor... här finns icke hvarken grefve, eller Passe-Partout... Han är endast arbetaren Rifflard... Glöm icke det.t Det är rätt, svarade doktor Mertel; oj får förlåta mig, min kära Rifflard... Men sannerligen, om jeg tänker på nägoniibg annat, så har jag svårt att icke misstaga mig på edra många namn. iCNogt, sade Rifflard och pekade på hr Jules. Godt. Gå nu. Nej, jag stannar qvar. Tror ni då icke att jag ensam skulle komma till rätta med honom ?4