DE OSYNLIGA I-PARIS. ) GUSTAYE AIMARD. Öfversättning. FÖRSTA DELEN. Tvungen att erkänna sin vanmakt för ögonblicket, gick herr Jules fram till sina bäda motståndare och yttrade, i det han höll sin knutna hand nära nog under deras ögon: Ni tro således att det här skall räcka länge! ni vija leka med mig som med en fjäderboll! Ni låta således mig, herr Jules, i. d. chef för säkerhetspolisen, springa som en narr, emedan slumpen gynnar ert spel! Mycket bra! Derom ör inzenting att säga: jag har sjelf kastat mig i varggropen. Men, vd allt som är mig heligt svär jag, attjag skall visa er, det ni icke hafven att göra med någon otacksam eller glömsk. Jag skall bevisa er det. Jag har godt minne för det goda såväl som för det onda. Måtte tusen skor krossa mig på stället, om jag någonsin glömmer denna eftermiddag!? De båda männen svarade ingenting. Retad af deras förakttulla tystnad, upprepade ex-agenten: j Nej, jag skall icke glömma den; jag glömmer ingenting, jag, ingenting, inagenting kå lötsligen kände han en hand fatta honom i armen. ) Se A.B. n:r 11—13, 15—17, 19, 21, 23,24, 27, 29—39, 42, 44, 45. 48—50, 53—57, 59, 61—63, 66—068, 70, 73, 75, 77, 78 (A), 79, 80, 82, 83, 84, 87—89, 91 (AD, 94 (A), 95—97, 100—103, 106, 107. 109, 111, 115, 118, 119, 121, 124, 126 och 129—131.