STOCKHOLM den 12 Juni. Kölnische Zeitung för den 7 dennes innehäller följande märkliga artikel rörande förhållandena i Nordslesvig: Det finns personer, som nu förklara allting Stråkigt, som berättas från Slesvig. Det är till största delen samma personer, som åren 1850—1863 vecka för vecka, dag för dag uppstämde sin klagolåt öfver den himmelsskriande orättvisa, som danskarne tillfogade tyskarne i Slesvig och ständigt funno en beredvillig organ i Kölnische Zeitung. Vi våga djerft påstå, att hela tiden icke något tyskt blad egnat så mycket utrymme och uppmärksamhet, så outtröttligt anropat hela den bildade verldeus rätts och mensklighetskänsla mot den orätt, som föröfvades mot våra landsmän i SchleswigHol tein. Men alla skäl, som tyskarne hade att klaga öfver danskarne, äro en verklig småsak i je -förelse med den behandling, som danskarne i Slesvig rönt af tyskarne alltsedan år 1864, icke så mycket då de föllo i händerna på de allierade tyska makterna, hvilkas trupper fördrefvo danskarne, utan fastmera då de kommo i Augustenborgarens händer, i händerna på det genom den långa partikampen förbittrade och -fanatiserade tyska partiet i hertigdömena. Allt hvad danskarne hade låtit komma sig till last var mildhet och skonsamhet i jemförelse med den ofta barbariska skoningslöshet, hvarmed Augustenborgarne kastade sig öfver det besegrade partiet. Tjenstemännen i förvaltningens alla grenar, från de högre regeringsembetsmännen ända ned till banvakter, brandvakter, lykttändare, presterna, lärarne, många, som ingen tjenst alls hade och intet annat brott begått än att vara af dansk härkomst och hysa danska tänkesätt, blefvo afsatta och fördrifna, ofta inom 24 timmar, eller med ännu kortare anstånd obarmhertigt jagade från hus och hem den kalla årstiden. Det är en fräckhet, det är en oförskämdhet utan like, om andra tidningar, som ha andra begrepp än vi om sanniog och rätt och pligterna för en aktningsvärd och sjelfständig press, med atlmänt skrik på osanningar och öfverdrif. ter besvara våra med flit endast och allenast ur hertigdömenas tyska tidningar hemfade, noggrannt med siffror och ofta med namn bilsgda uppgifter. Ingen har gjort sig redligare möda än vi att fördomsfritt och opartiskt utleta sanningen i afseende på de slesvigska förhållandena, och alla tvister om nationaliteterna i Slesvig ha ufallit till våra vedersakares djupaste skam. Det ligger nu klart för dagen, att vi haft fullkomligt rätt i allt hvad vi påstått om. nordslesvigarnes språk och tänkesätt, att vi snararare påstått för litet än för mycket. På samma sätt och icke annorlunda förhåller det sig med tvistens öfriga ämnen. Vi vilja endast påmiona om nåora siffror. Tyskarnes hufvudklagopunkt öfver det danska herraväldet efter slaget vid Idsied var utdritvandet af så många prester, lärare och tj: nstemäa. Deras antal uppgick inalles till 120—130, hvarvid likväl är att märka, att på långt när icke de flesta egentligen blefvo utdrifna, utan vid danskaraes anryckande lemnade sina platser, i förhoppning attsnart segrande återkomma. Naturligtvis kande deras tjenster icke förbli obesatta. Vi fästa os3 dock icke härvid. Men huru stort är deremot antalet. af andliga och verldsliga tjenstemän, som fördrefvos af augustenborgarne för att lemna plats för deras anhängare? Vid den storartade omorganisationen af kyrka och stat, såsom de sjelfva skry v, fr uctta aucal dlegi. Itodan på de första månaderua räknade man 5— 600, bland dem 98 prester, hvilka afsattes utan dom och ransakning, utan pension i de flesta fall, uten något annat skäl än deras politiska tänkesätt. Och detta vanligen icke derför, att de voro af annan, utan derför att de voro af samma tänkesätt som sin församling. De tyska teologiska studerandena måste så till sägandes med soällpress förvandlas till kandidater, för att anskaffa ersätining för de silfverhåriga prester, som, ätföljda af sina sockenboers tårar och välsignelser, utvandrade i elände. Sedan dess har detta antal af prester tid efter aanan förökats. Och nu inhemta vi af en tidning i Paris, att åter 26 — tjugosex — prester på en gång blifvit afsätta utan all pension. Det får ej förundra oss, om vi måagen gång först ur den utländska pressen fö underrättelser om Slesvig-Holstein. Danskarne i Slesvig äro så godt som förstummade. De danska tidningarne ha, den-ena efter den andra, blifvit förbjudna i hertigdömena. De i sjelfva Slesvig utkommande bladen bli, det ena. efter det andra, antingen alideles indragna eller ställda under så sträag uppsigt, att de, enligt hvad oss nyligen försäkrades af en aktningsvärd man, alldeles icke skulle våga anspela på artikeln 5 i Pragfreden. Således komma blott ensidiga parti. underrättelser från hertigdömena till Tyskland. För oss meddelades af en vår kor-. respondent i Berlin blott för ett par dagar!. sedan ryktesvis något om en ny afsättniog. i massa, och i det ögonblick då vi skrifva,. bekräftar en . genomresande nordslesvigare denna underrättelse för oss. Den beskrif.! ning han gör på förhållandena i sin hemort. är sannerligen bjertslitande. Emellertid. vilja vi ej uttråka visst folk. Vi vilja endast , meddela några få fakta och korta upplys-, ningar. Först och främst bekräftade han: uppgifterna i danska källor, att antalet afl. dem, som på senaste tiden flytt från Slesvig till Jutland, Fyen, Kjöbenhavn o. 3. v., upp-l: Ka Ra SRESED